Det här inlägget kräver en inledande politisk förklaring, eftersom allt annat skulle vara att ge sken av en objektivitet som jag inte verkligen kan bjuda på i sammanhanget. Jag är inskriven republikan, det vill säga medlem i Republikanska föreningen. Jag anser monarkin, även en monarki av den jämförelsevis harmlösa typ som den svenska är, vara en anakronism som är skamlig för ett modernt land och omänsklig mot de som föds till rollen som monark. Detta är minVorverständnis, min förförståelse. Jag hoppas dock att jag ändå lyckas anföra sakliga juridiska argument i den fråga som jag nu tänker behandla.

Regeringen avser inte att föreslå för riksdagen att ändra mutlagstiftningen på så sätt att den som försöker muta statschefen, konungen, kan åtalas för mutbrott, skriverSvenska dagbladet. Socialdemokraterna håller med regeringen.

Motiveringarna är märkliga. Statsministern tycker att man nog tänkt igenom den nuvarande lagstiftningen och att någon ändring därför inte behövs: med det argumentet är förhoppningsvis all lagstiftning immun mot förändring, eftersom man vill hoppas att lagstiftningen är genomtänkt. Socialdemokraternas partichef tycker att det räcker med insyn och media för att förebygga mutbrott: med den argumentationen är det märkligt att politikerna eller offentliga tjänstemän kan mutas – vi har ju en offentlighetsprincip som ger insyn och media finns där i alla fall.

Det mest förnuftiga argumentet kommer Kristdemokraternas Göran Hägglund med: han säger att kungen och hans familj inte har beslutandemakt och att man därför inte kan köpa sig beslut av honom eller hans familjemedlemmar. Det är helt riktigt när det gäller formella politiska beslut.

Med visst fattar kungen och hans familj beslut vars ekonomiska effekter skattebetalaren får stå för? Visst är det ett gynnande beslut att använda en viss leverantörs mat på middagar (leverantören kommer ju garanterat att använda detta i sin reklam)? Visst är det ett gynnande beslut att anlita en informations- eller pr-byrå istället för en annan? Visst finns det ingen som helst anledning att låta bli att belöna kompisar med överprissatta avtal? Och visst är allt detta beslut som allmänheten som bekostar kalaset har rätt att ha åsikter om? Det är ju inte så att kungen sätter sprätt på sina egna pengar (av vilka han för övrigt har så att det räcker och lite därtill).

Kungen åtnjuter enligt 5 kap. regeringsformen straffimmunitet. Det innebär att frågan huruvida kungen håller sig inom lagens råmärken är en fråga för varje monarks omdöme. Fortkörningsböter finns inte för kungen, eller någon vårdslöshet i trafiken. Skulle kungen få för sig att i gammaldags anda slå sina anställda, har juridiken inte heller någon åsikt om det. Nu påstår jag inte att den nuvarande kungen gör sådant – fast jag tror nog att det där med hastighetsbegränsningar inte är så populärt hos vår motorsportintresserade regent – men jag tycker att det är en märklig anomali i ett land som hela tiden prisar sig självt som ack! så jämställt och egalitärt. Vi har i ordets sanna bemärkelse personer i det här landet som står ovanför lagen. Någon rättslikhet finns alltså inte i strikt bemärkelse i det här landet: vi har medborgare och en monark, och den senare spelar efter andra regler än vi andra dödliga.

Detta ensamt är kanske redan illa nog, men det blir än värre när medbrottslingar inte heller bli åtkomliga. Kungen och kronprinsessan kan inte mutas, vilket på gott och ont följer av Sveriges grundlag. Samtidigt innebär detta att den som genom att bjuda på ekonomiska fördelar tillskansar sig beslut som i slutändan går på skattebetalarens kostnad inte heller är åtkomlig för juridiken, eftersom det inte finns någon som kan bestickas. Kretsen av immuna personer blir alltså större än förutsätts i grundlagen.

Och regeringen tänker inte göra något åt det. Det är illa.

Men typiskt för ett så medeltida statsskick som monarkin.

Advertisements