Revisorn för HQ Bank har entledigats från sina uppdrag av flera tunga spelare i näringslivet, rapporterar Svenska dagbladetCaroline Neurath tar i samma tidning till brösttonerna och avslutar sin analys med orden:

Kanske behöver de (revisorerna i allmänhet, min anm.) påminnas om varför deras yrke existerar. Det handlar om tillsyn och granskning. Inte att slå rekord i antal namnunderskrifter.

Så rätt och ändå så fel.

Revisionen har i främsta rummet en uppgift gentemot ägarna, nämligen att hjälpa ägarna att rätt förstå hur deras bolag egentligen ligger till. Det är från denna punkt som dagens uppgifter för revisorerna utvecklats, och utgångspunkten har aldrig helt förlorats (och kan nog inte helt gå förlorad heller). Allt annat är påbyggnad: att tvinga ägarna att ha revisor är tänkt att ge allmänheten insyn i åtminstone publika aktiebolags ekonomiska ställning, men revisorns förpliktelse är i främsta rummet till hennes uppdragsgivare.

Visst, revisionen i bolag har också fått den funktion som Neurath beskriver. Den vackra tanken är att revisorerna handlar i aktieägarnas och potentiella investerares, alltså i någon form av allmänintresse. Den trista realiteten är dock att revisorer utses av den konstellation av aktieägare som kontrollerar bolaget och som inte nödvändigtvis har något intresse av att alla problem med bolaget skoningslöst hamnar i årsredovisningen. Den revisor som insisterar på att sätta stränga anmärkningar i årsredovisningen blir nog inte långvarig i bolaget: hon skapar mer problem än hon löser – ur aktieägarmajoritetens synvinkel.

Det vet förstås också revisorerna. Alltså har de incitament att vara snälla och överseende med sina uppdragsgivares tabbar. Visst, det finns en revisorsnämnd och det finns en viss, rudimentär tillsyn över revisorsyrket, och denna tillsyn kan måhända tänkas att i grova fall ha synpunkter på en enskild revisors arbete. Eftersom dock tillsynsorganen också litar till revisorer, och eftersom dessa revisorer i många fall torde kunna antas vara intresserade av att kunna hoppa över från tillsynen till de tillsedda, sitter i slutändan samtliga i samma båt, nämligen i samma arbetsmarknad.

Revisorerna behöver inte påminnas om sitt yrkes funktion: den kan de antas vara väl så medvetna om. Precis som de kan antas vara medvetna om vilken hand som föder dem.

Annonser