De energideklarationer av fastigheter som numera krävs vid överlåtelse av ett hus är enligt Riksrevisionen ineffektiva, rapporterar Svenska dagbladet. Anledningen är att deklarationerna inte följs upp och att dessutom regelverket är utformat på ett tydligen onödigt komplicerat och inte enhetligt sätt. Eftersom jag nyligen köpt en villa och alltså utsatts för tvånget att genomföra en energideklaration, kan jag bara instämma. Jag skulle till och med gå längre i min kritik och säga att kravet på energideklaration är principiellt felkonstruerat.

Den är nämligen en ganska lustig sak, den där energideklarationen. Vid överlåtelse av fastigheten krävs att man anlitar en energirådgivare för att energideklarera fastigheten. Rapporten skickas in till Boverket. That’s it. Ingenting mer händer, i vart fall inte ur hussäljarens eller husköparens perspektiv. Man har anlitat och betalat en expert för att ta fram en rapport som möjligtvis Boverket läser, men som parterna själva ganska ofta torde vara totalt ointresserade av. Jag själv vet inte ens vad som stod i den där deklarationen när det begav sig.

Anledningen till det, antar jag (och här utgår jag ifrån mig själv) är att resurserna är begränsade. Jag har just lagt ner en del pengar på att köpa ett hus. Varje hus man köper kräver åtminstone några omedelbara åtgärder – det gör hus alltid – och ofta vill man förändra något, dra in eller slå ut en vägg, renovera köket eller badrummet, tapetsera om. När allt detta är betalt, har man knappast lust eller råd att dessutom lägga sig till med treglasfönster, en ny värmepanna eller något annat dylikt kostnadskrävande.

Man blir ju heller inte tvungen till det. Energideklarationen är, såsom också framgår mellan raderna i Svenska dagbladets artikel, inte något som leder till krav på fastighetsägaren. Den är istället dels tänkt som ett råd till fastighetsägaren avseende hur energi kan sparas i huset, dels avsett att utgöra underlag för Boverkets statistik. Jag undrar lite vad denna statistik hos Boverket egentligen avser.

Eftersom reglerna för energideklarationen nämligen inte är enhetliga och klara, kräver en rättvisande statistik i det här fallet ganska många kvalitativa element. Det handlar ju inte om att samla in massvis med standardiserade uppgifter, utan om att samla in bedömningar av varierande slag. För att förstå en sådan bedömning, måste man sätta sig in i den, och det kostar tid och alltså pengar. Bara i en liten kommun som Skövde äger varje vecka cirka 15 överlåtelser rum: räknar man upp det till hela landet, ser det ut som om Boverket, om det verkligen gjorde något förnuftigt med rapporterna, skulle behöva sätta samtliga sina anställda att dygnet runt läsa energideklarationer. Jag tvivlar på att så sker, och alltså utgår jag ifrån att energideklarationens enda verkliga syfte är att utgöra en upplysning till fastighetsägaren.

När jag resonerat mig fram till det, blir det hela dock besynnerligt. Fastighetsägaren är inte förpliktad att vidta några som helst åtgärder. Om hon inte redan från börja tänkt sig att vidta energisparande åtgärder i huset, kommer hon inte ens att ta någon större notis av deklarationen. Deklarationen samlar damm eller hamnar i papperskorgen.

För mig ser det ut som att lagstiftaren inte kunnat bestämma sig vad den egentligen vill och därför skapat en marknad för energirådgivare som ingen än just energirådgivare har någon glädje av. Menar man allvar med att vilja nedbringa fastigheternas energikonsumtion, måste man i förekommande fall tvinga fastighetsägarna att genomföra sådana åtgärder som energirådgivaren rekommenderar. Det är uppenbart att detta skapar en risk för korruption, där energirådgivaren på VA- och byggbranschens uppdrag kan rekommendera långt mer än som är befogat. Dessutom är det onekligen ett rätt stort direkt ingrepp i den enskildas plånbok: fastighetsägaren skall inte bara hitta pengar för att köpa ett hus, utan också för att fixa husets energiförbrukning.

Det finns enligt min mening i och för sig inga principiella juridiska hinder mot att kräva att fastighetsägare följer energideklarationens rekommendationer, förutsatt att man gör det med syftning på framtiden, alltså bara kräver åtgärder i sådana hus som nu framöver överlåts. Däremot krävs det en del politiskt mod som jag inte tror att något parti uppbringar. Trots att det blivit modernt att åberopa det mångomtalade klimathotet i tid och otid, är fastighetsägarna och de potentiella fastighetsköparna i Sverige en alltför stor grupp för att man verkligen skulle från politiskt håll vilja klämma åt deras plånböcker.

Eftersom man nu inte hade det politiska modet att löpa ut sina övertygelsers lina, skapade man en halvmesyr som inte kommer att åstadkomma sitt syfte. Det enda sättet att försvara den gödning av energirådgivningsbranschen som kravet på energideklaration innebär är att peka på informationsbehovet. Fastighetsägarna antas då behöva information för att förstå vad de behöver fixa till i sina hus. Men varför tvinga fastighetsägarna att betala för information som de inte bett om? På något sätt har jag en känsla att jag förväntas vara tacksam för information avseende mitt hus energiförbrukning som jag inte ville ha och som jag dessutom tvingades betala några tusen för. Det är mer än märkligt.

Man kan också tänka sig att många energisparande åtgärder är ganska uppenbara för de flesta. Enkelglasade fönster, direktverkande el och annat i samma kategori är inte bra för din elräkning. Det behöver antagligen de flesta ingen energirådgivare för att inse.

Slutligen energideklarationens koppling till klimathotet. Ett förändrat klimat – om klimathotet nu är äkta, på vilket mycket tyder, men vilket inte är helt klart ännu – är en abstrakt framtida kostnad. När jag köper ett hus är möjliga klimatförändringar alltså för avlägsna och abstrakta för att jag skall fakturera in den kostnaden. Min elräkning däremot är högst konkret. Jag har alltså ett eget intresse att ta reda på hur jag kan spara el, utan att någon tvingar mig till det. Någon åtgärd gör jag dock bara om jag kan räkna hem min investering.

Om jag sätter in, säg, en luftvärmepump för 60 000 kr., lönar sig denna investering i det ögonblick när minskningen i mina uppvärmningskostnader överstiger 60 000 kr. Om jag alltså per år sparar 10 000 kr. genom att sätta in en luftvärmepump, vinner jag på min investering först efter det att sex år har gått. Om jag inte är säker på att bo kvar i samma hus om sex år, kommer jag att vara försiktig med att investera pengar i ett uppvärmningssystem som lönar sig först för den som kommer efter mig bor.

Energideklarationen ger alltså fastighetsägaren information som denna många gånger kan antas redan ha och rekommenderar åtgärder som ofta inte ryms inom fastighetsägarens ekonomiska ramar. Boverket kan misstänkas inte heller ha någon större nytta av energideklarationerna som de ser ut idag. Politiken kommer knappast att uppbringa det politiska modet att tvinga fastighetsägarna att genomföra energibesparande åtgärder som kostar dyra pengar. De enda som drar omedelbar nytta av energideklarationen är energirådgivarna och kanske några tjänstemän på Boverket vars jobb säkras genom det tillkommande arbetet med förvaltningen av deklarationerna.

Energideklarationerna är ett energiskt slag i luften. Avskaffa dem.

Advertisements