Det finns bara förlorare i Littorin-affären, skriver Thomas Mattson på sin Expressenblogg. Det stämmer inte. Jag tror inte att Aftonbladets ägare betraktar sig som förlorare. Jag tror än mindre Lena Mellin eller övriga i ledargarnityret betraktar sig som förlorare. Aftonbladet är affärens vinnare. I alla fall ännu.

Stämmer det att statsrådet begått det brott han nu anklagas för har Aftonbladet gjort en insats. Insatsen är inte att påvisa att ett statsråd begått brott. Vi begår alla brott ibland – vi främjar andras skattebrott, vi kör för fort, vi låter bli att lämna tillbaka leksaken som vi hittar bakom den långfingrade lillen i barnvagnen efter att vi kommit hem från affären. Det är ju till brott av denna dignitet som sexköpet hör. Småbrott. Enligt lagen är sexköp ännu jämställt med trafikförseelser och det är denna värdering som bedömningen av själva gärningen skall utgå från. Dessutom – nota bene – så är brottet ifråga sannolikt preskriberat. Det finns alltså inte något som Littorin kan hållas ansvarig för i en domstol idag.

Nu borde statsråd inte begå små brott heller, men det är nog svårt att hitta människor med någon social kompetens som inte begått något brott innan de hamnar i ledarskiktet. Det intressanta i Littorinaffären är det värderingsmässiga.

Om historien är sann så har Aftonbladet gjort en viktig insats för att avslöja att en företrädare för Moderaterna inte lever efter de värderingar som partiet starkt tagit ställning för – nämligen att sexköpet borde uppgraderas straffrättsligt till ett allvarligare brott. Själv anser jag inte att sexköpet borde uppgraderas. Frivilliga sexsäljare skall inte betraktas som brottsoffer i lagens mening. Det är nyspråk. Frivilligt överenskomna sexköp borde inte vara kriminaliserade över huvud taget. Men det är nu regeringens linje att det skall vara så och då är det inte acceptabelt om dess företrädare begår just det brottet. 

Samtidigt så lämnar Littorinaffären en taskig eftersmak. En eftersmak av mediemaktens arrogans. Affären har präglats av rykten. Aftonbladet har själv ägnat sig åt en exempellös ryktesspridning innan storyn släpptes helt. I ett svårslaget bottennapp när det gäller insinuant journalistik skrev Eva Franchell på AB:s ledare flera dagar innan nyheten släpptes att tidningen minsann i framtiden skulle skriva vad den visste. Och lämnade effektivt ett rykte omkring Littorins person utan att säga något om sexköpet i sig.

Ett annat rykte som jag hört från flera källor är detta. Aftonbladet har haft uppslaget till denna story länge. Väldigt länge. Men att man sparat storyn till någon månad innan valet.

Om man tittar på rubrikerna från AB:s mest lästa opinionsstycken på hemsidan  just nu så handlar det bara om Littorinaffären. Med avstamp i anklagelserna mobiliserar nu Sveriges största tidning, tillika S-märkt, ett generalangrepp på regeringen. Ledarredaktionens kommentarer innan det fulla avslöjandet om att tidningen i framtiden skulle kunna komma att avslöja mer vittnar om att tidningens opinionsjournalister samspelat med nyhetsjournalister i uppbyggnaden av kampanjen mot statsrådet och regeringen. För de av oss som föredrar en granskande press framför medieimperium som använder sin mediemakt till att försöka påverka politiken är det demoraliserande.  

Och återigen slås jag av hur integritetsfrågan är helt bortglömd. Integritetsaspekterna kring att avslöja påståenden om ett preskriberat småbrott för en person som redan är indragen i en vårdnadstvist verkar över huvud taget inte betraktats som intressanta för medierna. Alltmer framträder vissa opinionsbildare som närmast integritetsfientliga – aggressivt ointresserade av att ta hänsyn till intresset för ett skyddat privatliv när det finns en snaskig historia att berätta. Aftonbladets Franchell är en sådan opinionsbildare. Förre PO Jigenius framstår alltmer som lika integritetstondöv. När det dessutom från flera håll påstås att Littorin enbart använt sig av sina barn som ett svepskäl för att kunna gömma sig framträder cynismen i all sin tydlighet: Vi skiter i dig och din familj, säger Aftonbladet.

Med blodet droppandes från mungipan.

*

Uppföljning: Aftonbladets kampanj verkar redan ha burit frukt.

Annonser