Juridik är ingen exakt vetenskap. Juridik består av en uppsättning i texter fixerade uttalanden som staten på olika grunder backar upp med sin tvångsmakt. Juridik är helt enkelt spelregler: reglerna beskriver hur man skall förhålla sig i ett samhälle för att man inte skall hamna i konflikt med de personer som förvaltar statens tvångsmakt, alltså polis, kronofogdemyndigheten och militär.

Eftersom reglerna alltså finns i fixerade texter och därför är uttryckta i naturliga språk (alltså språk som folk talar, vilket skall skiljas från inlärda språk såsom matematik, musik eller datorers språk), är reglerna alltid oprecisa, precis som vårt språk över huvud taget är. Vad skiljer en stor buske från ett litet träd? Vad skiljer ett barn från en vuxen? När upphör en å att vara en å och blir en flod? Det finns inga fasta gränser, och meningarna kan gå isär om huruvida en viss växt bör kallas för träd eller buske.

Därav följer att jurister har olika åsikter om samma frågor. Ibland är vissa åsikter väldigt aparta och företräds enbart av en liten minoritet. Ibland är åsikterna exakt delade. Allt beror på vilka omständigheter man betonar och vilka man väljer att inte lägga lika stor vikt vid, precis som i mitt exempel ovan: är frånvaron av en stam avgörande? Måste trädet vara vildvuxet och ”buskigt”?

Ett bra exempel på detta fenomen är den debattartikel som ikväll publicerats på Svenska dagbladets Brännpunkt, där professor emeritus Göran Lysén går i verbal närstrid med professor Ove Bring och dess uttalanden om Israels agerande mot Ship to Gaza. Lysén säger indirekt, men med all önskvärd tydlighet, att Bring väljer att se ett irrelevant utsnitt ur verkligheten och ägnar sig åt politisk opportunism.

Det senare är en mycket allvarlig anklagelse i juristkretsar, där det anses vara viktigt att förhålla sig så neutralt till juridikens regler som det någonsin går. Sine ira et studio, utan ilska och ivrighet, som romarna sade: juristens yrkesheder består i att kyligt och utan avseende på person tillämpa neutralt avfattade regler på de situationer för vilka reglerna är tänkta. De flesta tänkande jurister (det finns icke-tänkande också) är medvetna om att detta inte är fullt ut möjligt, men det minskar inte förpliktelsen att göra så gott man kan. Att anklaga någon för att ägna sig åt politisk populism är synnerligen grovt.

Jag själv delar Brings åsikt och är därför något upprörd över att förklaras till yrkesmässigt ohederlig av Lysén. Jag håller heller inte med honom, trots att han har till synes beaktansvärda argument.

I stort anför Lysén två argument, nämligen dels argumentet att det visst råder krigstillstånd mellan Israel och Gaza, dels att bordningen skedde inom ett område där Israel hade rätt att hävda tull- och migrationsbestämmelser. Inget av argumenten tycker jag är övertygande. Jag börjar med det sistnämnda.

Det är påfallande i hela debatten att Israel inte tycks hävda att bordningen skedde någon annanstans än på internationella vatten. Israel har börjat hävda en säkerhetszon som inte har stöd i havsrätten över huvud taget, men jag har ingenstans sett att Israel skulle ha försvarat sig med att landet enbart tänkte tillämpa tull- och migrationsbestämmelser. Lysén griper ett argument ur luften som ingen part åberopat.

Ens om det skulle handa om ett tull- eller migrationsingripande, är den våldsamma bordning som Israel genomförde svår att förena med krigsrättens krav på proportionerlighet och med plikten att skona civila liv. Man hade kunnat göra fartygen omanövrerbara. Man hade kunnat använda vattenkanoner. Man hade kunnat använda en hel drös med åtgärder som hade lett till att fartygen hade behövt gå av kurs. Istället bordade och stormade man fartygen. Jag har svårt att se det juridiskt särskilt korrekta i Lyséns argumentation.

Vad gäller krigstillståndet med Gaza, är problemet än värre. Lysén gör ett stort nummer av att Gaza skulle kunna utropa sig som stat. Visst. Det kanske skulle gå. Effekten av detta skulle vara att två stater utbyter militära attacker och att man som Lysén skulle kunna använda folkrätten för krigstillstånd på den konflikten. Har man inte med någon statlig makt att göra, fungerar dock inte folkrätten riktigt som normalt, eftersom folkrätten främst reglerar förhållandet, inte mellan folk, utan mellan stater.

Nu finns dock flera komplikationer här. Den första och mest uppenbara är att Israel självt aldrig skulle erkänna Gaza som stat. Det är ju liksom det som hela denna delkonflikt i den stora Mellanösternkonflikten handlar om. Jag tror inte heller någon annan skulle erkänna Gaza som stat, dels för att det skulle ifrågasätta vilken status Västbanken egentligen har, dels för att varken arabiska eller Västländer har något större intresse att så att säga adla Hamas genom att erkänna organisationen som företrädande en stat.

Att det regnar raketer över Israel är i liknande mån vidrigt som bordningen av Ship to Gazas konvoj. När man dock inte erkänner dem som skickar raketerna som legitima internationella motspelare, blir det ganska svårt att påstå att det råder ett krigstillstånd. [Uppdatering i klargörande syfte:] Israel självt påstår sig inte vara i krig med Gaza. Israel åberopar inte krigets folkrätt. Icke desto mindre blockerar Israel Gaza. Det går inte ihop, inte på något sätt. [Slut på uppdateringen.]

Det råder något mellan ett krigstillstånd, motstånd mot en ockupation, terrorism – Israels agerande passar inte Lyséns tämligen hypotetiska folkrätt, just för att parterna inte går med på folkrätten över huvud taget. Israel erkänner inte Gaza som stat, Hamas – och därmed Gaza – erkänner inte Israels rätt att existera. Eftersom dock Israel utan tvekan är en stat, måste åtminstone dess agerande bedömas enligt folkrätten, och i det här fallet enligt folkrätten för fred.

Slutligen kvarstår faktum att Israel bordade turkiska fartyg, inte för att genomföra en sökning, utan för att tvinga dem att inte anlöpa Gaza. Hur det passar ihop med Lyséns samtida tal om tull- och migrationsbestämmelser, är mig en gåta.

Lyséns argumentation är för mig mycket svårförståelig. Jag vet inte om han har någon gammal biff med Bring som leder honom till att helt enkelt vara emot Bring vad denne än säger, eller om han inbillar sig att han på något sätt gör Israels situation bättre genom att försvara dess agerande.

I det förra fallet – som inte är helt okänt till sin typ inom akademin – begår Lysén intellektuellt självmord. Istället för att få Bring att framstå som så löjlig som Lysén tydligen tycker att Bring är, framstår Lysén som något löjlig. Om Brings – och alltså mina – argument är svaga, måste jag anse att detsamma gäller också Lyséns argument det.

Om Lyséns ärende är att försvara Israel, gör han landet ytterligare en björntjänst till den björntjänst som kapningen redan var. Ibland måste man tala om elefanten i rummet. Jag tillhör dem som principiellt tycker att den moraliska rätten ligger på Israels sida, då the Palestinians never miss an opportunity to miss an opportunity. Det är dock det principiella perspektivet.

I detaljerna gör Israel sig skyldigt till en arrogans gentemot alla folkrättsliga regler som utgör grundstommen i den internationella anständigheten. Den nuvarande regeringen saboterar medvetet och målmedvetet alla öppningar för en positiv utveckling som finns. Den allmänna opinionen i Israel har funnit sig tillrätta i en offermentalitet som har vissa grunder, men som i sin konkreta utformning är sorgligt patetisk.

Att ”hjälpa” en vän genom att försvara dennas oförsvarliga beteende, är en i längden mycket oklok strategi, eftersom den riskerar att ge vatten just på de kvarnar som i längden kommer att mala ner samma vän. Lysén borde åtminstone mildra tonen och skippa personangreppen mot en person som han tydligen tycker illa om. Om det är den israeliska saken som han vill värna om, borde han argumentera långt mer stringent och kyligt än vad han gör.

Då kanske man till och med skulle hitta en viss substans i hans juridiska argumentation.

*****

Uppdatering: En läsare tipsade om det israeliska utrikesdepartementets hemsida där en förklaring finns hur Israel ser på saken. Denna förklaring är så välskriven och tätt argumenterad – till skillnad alltså från Lyséns text – att jag inte kan eller vill argumentera för eller emot den. Det får andra göra som är mera kunniga än jag. Jag vill dock påpeka att jag fortfarande har svårt att se det berättigade i den ganska våldsamma aktionen: även under krigets folkrätt är det svårt att acceptera det brutala övertagandet av konvojens fartyg. På denna punkt är vi dock inne i vad som verkligen konkret hände ombord på fartygen, och där litar jag faktiskt inte på någon part, inte på de partiska och ofta anti-israeliska personer som fanns ombord och inte heller på den israeliska militären, som har alla skäl i världen att ljuga.

Annonser