I höst är det val. Då väljer vi ny lagstiftare. Makten utgår från folket, representeras av riksdagen och riksdagens maktmedel är lagstiftningen. Så stadgar regeringsformen. Det är alltså just lagstiftare som vi väljer i september. Det är märkligt hur litet intresse som ägnas åt hur riksdagsledamöterna faktiskt betraktar sitt maktmedel. Eller, annorlunda uttryckt, vilka lagar vill egentligen riksdagsledamöterna stifta? Och hur bra koll har de på det redan existerande regelverket?
I det sammanhanget finns det riksdagsledamöter som utmärker sig. Redan för något halvår sedan utsåg jag ett lagförslag framfört av miljöpartisten Esabelle Dingizian till mandatperiodens mest rubbade. Dingizian vill nämligen göra om den s.k. sexköpslagen så att sexköp ger samma straff som trafficking. Det kommenterade jag på följande sätt: ”Dingizian säger alltså att det borde vara samma straff på att köpa sex från en frivillig man som om jag åker till ett annat land och där bryter ned en annan människa med tvång eller lögner, packar in offret i en lastbil, tar ifrån offret hans pass och hans möjligheter att fly, låser in honom i en barack, ger honom rutten mat två gånger per dag, förslavar honom och tvingar honom att sälja sex under en längre tid.”
Nu visar det sig att Dingizians reformförslag bygger på (i och för sig vanligt förekommande) felaktiga föreställningar om hur regelverket idag ser ut. Missförtåndet om denna viktiga reglering verkar dessutom vara partiets och inte bara Dingizians. I den rättspolitiska fråga där MP positionerat sig tydligast – sexualbrotten – så verkar det som att partiet inte vet hur lagen idag är inrättad.
I en nyligen publicerad artikel på Newsmill beskriver Dingizian Miljöpartiets rättspolitiska reformagenda inför valet. Några av de grundtankar som hon – i enlighet med vad som fastslagits på MP:s kongress – utgår från är sympatiska, om än kanske självklara, nämligen att offer för trafficking förtjänar ett starkt skydd och all hjälp som kan behövas. Problemet är att det tycks som att MP inte vet hur det skyddet, och den hjälpen, är konstruerad idag. Så här skriver Dingizian om MP:s inställning:
”Ge traffickingoffer, de prostituerade som männen köper sex av, brottsofferstatus och därmed möjlighet till civilrättsligt skadestånd från förövaren”
Och vidare: ”Miljöpartiets nya politik innebär att de som är offer för människohandel ska få brottsofferstatus och kunna åtnjuta skadestånd. I dag är det nämligen så att offret för människohandel inte kan få skadestånd från förövaren, sexköparen.”
Här har något blivit väldigt fel: Offer för människohandel har självklart brottsofferstatus redan idag.
Brottet människohandel har dessutom konstruerats om ett flertal gånger för att bli mer inklusivt, idag omfattas förutom offer som säljs för sexuella ändamål även andra offer – de som tvingas tigga, t.ex. – av regelns brottsofferstatus. Det finns åtskilliga exempel från domstolarna på hur offer för människohandel fått ersättning. Brottoffermyndigheten har därtill beslutat i ett flertal fall beslutat utge ersättning till sådana offer, inte sällan med (jämförelsevis) mycket höga belopp.
Nu ser jag framför mig hur det rycks på axlar hos läsaren. Ibland tycks det som att det finns en resignation kring riksdagsledamöternas förslag, att det liksom inte spelar någon roll vilka tokigheter som ledamöterna kläcker ur sig eftersom det ändå sällan är något annat än förslagen från regeringen som sedan faktiskt blir lag. Understundom kombineras detta med den nedlåtande inställningen att riksdagen till stor del består av bizarra människor från landsbygden som man inte kan ta på riktigt allvar – galenskaperna hålls i schack av partierna och framför allt av regeringen. Det är en märklig uppfattning . Riksdagsledamöterna är folkets företrädare. Det är riksdagen – inte regeringen – som besitter den formella makten i det svenska statsskicket. Och det är just genom lagstiftningen som riksdagen kan utöva makten.
Hur den makten utövas är en angelägenhet för oss alla.
I det här fallet är det dessutom än allvarligare. Dingizian är talesperson i jämställdhetsfrågor för MP. Hon uttalar sig om vad partiets kongress kommit fram till inför ett val där MP vill sitta i regeringen. Och då visar det sig att Miljöpartiet vill stifta lag om något som det redan finns lag, och där det dessutom finns betydande praxis (att offer för människohandel skall få brottsofferstatus). Därtill vill partiet stifta lag om något som ingen rimligen kan anse (att jämställa frivilliga sexköp med slaveri).
Det skall bli spännande att läsa propositionerna för dessa reformer om MP är med om att bilda regering.
16 kommentarer
Comments feed for this article
maj 24, 2010 den 9:54 f m
Feuervogel
Å andra sidan måste man säga att MP har fått en hel del vatten på den kvarn som maler dylika felaktiga föreställningar från juristernas skrå, inte minst från partiets utredare av våldtäktslagstiftningen, professor emerita Leijonhufvud. Anledningen till att populism och illa genomtänkt retorik, politik och juridik tillåts breda ut sig på sexualbrottsområdet tror jag är att tonläget är så högt (senast i samband med de för låga böterna för sexköp i strafföreläggandena, dessförinnan i Bjästafallet) att ingen vågar debattera på riktigt.
maj 24, 2010 den 10:01 f m
Mårten Schultz
Men det finns ju goda undantag från din dystra bild: http://www.dn.se/debatt/sexkopsbrott-doms-korrekt-1.1101889
maj 24, 2010 den 10:07 f m
Feuervogel
Sant, ett föredömligt inlägg, men tyvärr ganska ensamt i sitt slag (i vart fall i tryckta medier).
maj 24, 2010 den 12:04 e m
Beholder
De är säkert medvetna om vad som faktiskt gäller. Det är dock inte deras väljare till 99% på grund av att juridik är ett ämne som är svårt att förstå sig på. Det är dåligt skriva lagar med en struktur som i princip gör de helt omöjliga att läsa. Plus att ofta räcker inte ens lagtexten. Det behövs tolkning med hjälp av förarbetet och avgörande från hd för att faktiskt kunna uttala sig om vad som gäller.
maj 24, 2010 den 12:32 e m
David Bergkvist
Fast oavsett hur juridiskt okunnig man är, och oavsett hur dåligt lagarna är skrivna, så måste man väl ändå inse att den som blir kidnappad och inlåst är ett brottsoffer?
maj 24, 2010 den 2:25 e m
Beholder
Ja man får väl hoppas att hon inser det. Men väljer att inte uppmärksamma väljarna på det. Vore jobbigt annars.
maj 24, 2010 den 1:30 e m
Feuervogel
Beholder: Att väljarna är okunniga är väl ett bra argument för att de folkvalda lagstiftarna bör vara motsatsen? Eller menar du att riksdagspolitikerna vet att de snackar i nattmössan, men väljer att göra det ändå i syfte att lura de okunniga väljarna? Det har jag mycket svårt att tro.
Jag tror att folk är okunniga om juridik därför att de inte är intresserade. Det är heller ingen medborgerlig skyldighet att springa runt med en massa detaljkunskaper om gällande rätt. (Vad som är brottsligt vet de flesta för det mesta ändå, och är man osäker kan man ju alltid fråga.)
Vad gäller politikerna tror jag att de till viss del är okunniga, och då ibland inte har vett att rådfråga exempelvis juristerna, men i just denna fråga verkar det mest troligt att de aktivt väljer att undvika en balanserad analys därför att det gagnar deras populistiska ambitioner.
maj 24, 2010 den 2:23 e m
Beholder
Ditt sista stycke är i princip det jag försöker säga. Med tillägget att oftast hade ingen uppmärksammat felet om internet inte hade funnits. Det verkar vara väldigt populärt inom politiska kretsar att slänga ur sig saker som är sådär sanna. Om väljarna då har dålig koll är det ännu lättare att komma undan.
maj 24, 2010 den 2:47 e m
Feuervogel
Beholder: Hehe, ja, det sista stycket ligger nog närmre vad jag själv tror än vad det första stycket gör. Problemet blir väl här att det är svårt att vederlägga något som är så fluffigt som den grasserande våldtäktspopulismen. Och det är väldigt svårt att överhuvudtaget debattera, eftersom det är en så känslig fråga.
maj 24, 2010 den 7:32 e m
Beholder
Det finns ju samtidigt en motsats förhållande. Riksdagsledamöterna skall representera medborgare i allmänhet, inte juristskrået. Det är därför inte en självklarhet att riksdagsledamöterna skall ha en långtgående förståelse för hur juridiken fungerar.
maj 25, 2010 den 12:09 f m
Paul Eskilsson
Jag förstår inte riktigt huvudpoängen i din kritik. Om jag förstår Esabelle Dingizians poäng korrekt i hennes något otydliga artikel så vill hon tillskapa en skadeståndsmöjlighet för prostituerade direkt från sexköparen. Och dessutom göra alla prostituerade (inte bara traffickingoffer) till brottsoffer?
Problemet från din synvinkel är alltså att Esabelle klumpar ihop traffickingoffer med ”vanliga prostituerade” och ser dem som en grupp?
Man kan säga många (helt andra) saker om artikeln, hon har uppenbarligen ingen juridisk skolning, men en diskussion vinner oftast på att man tolkar sin motpart så ”snällt” som möjligt och försöker hitta kärnan i budskapet, istället för att slå ner på detaljerna.
En ”snäll” tolkning skulle då kunna vara att Esabelle vill ändra själva grunden för sexköpsbrottet. Något som Monica Nebelius tydligt reflekterar i sin artikel:
Sexköpsbrottet har aldrig varit avsett att ge annat än ett bötesstraff. De kvinnor – det rör ju sig huvudsakligen om kvinnor – som sålt sex i prostitution har aldrig varit menade att ses som brottsoffer. Brottet är enligt lagstiftaren inte avsett att vara riktat mot dem. I stället kommer det från lagstiftarens sida klart till uttryck att brottet är riktat mot ett allmänt samhälleligt intresse. Det är liksom koppleri att se som en störande av allmän ordning. Att det bara i enstaka fall dömts ut strängare påföljder än böter har alltså sin förklaring, även om det självklart kan diskuteras om det är en rimlig syn på brottet.
maj 25, 2010 den 7:43 f m
Mårten Schultz
Paul: Det är ju sympatiskt av dig att försöka ge ED:s artikel en sympatisk tolkning. Det försöker jag också göra med texter jag läser överlag. Men du tolkar ju hennes uttalanden i direkt motsats till vad hon säger. Hon säger explicit att hon vill att offer för människohandel skall ges brottsofferstatus. Hon säger det desssutom flera gånger. Och det konstiga med det uttalandet är alltså att offer för människohandel redan har en sådan status. Förstås.
Menar du att ED inte kan hålla isär de olika brotten – att hon helt enkelt inte förstår skillnaden mellan att idag vara ett offer för människohandel eller att sälja sex? En sådan tolkning får ju henne att framstå som en idiot så det kan jag bara inte tro. En annan sak är att hon vill ändra reglerna om sexköp – men det är alltså inte det hon talar om här.
Dessutom så är det så att förslag till lagstiftning inte är som vilket samtal som helst. Om jag som företrädare för ett parti säger att en reform av slaget X borde göras så får man förutsätta att jag uttalar mig med någon form av precision, och med koll på hur rättsläget ser ut. Lagstiftning är ett precisionsarbete. Den politiska diskussionen som leder fram till lagstiftning är inte på samma sätt ett precisionsarbete men det är också en diskurs som fordrar ett visst mått av intellektuell höjd, i vart fall om det skall finnas någon trovärdighet i diskussionen.
maj 25, 2010 den 11:41 f m
Paul Eskilsson
Jag tror att man ska se argumentationen så här:
Skilj mellan traffickingoffers ”roll som brottsoffer” i förhållande till
1. smugglaren/hallicken och
2. sexköparen
Samma sak gäller möjligheterna till skadestånd om jag förstått saken rätt, ett traffickingoffer kan få skadestånd från smugglaren/hallicken för traffickingbrottet men inte från sexköparen för själva sexköpsbrottet.
Som expert på just skadeståndsfrågor får du gärna rätta mig om jag har fel.
maj 25, 2010 den 3:06 e m
Michael Gajditza
Nyckeln till att tolka hennes uttalande ligger i den sist citerade meningen som lyder: ”I dag är det nämligen så att offret för människohandel inte kan få skadestånd från förövaren, sexköparen.”
Notera att hon här använder uttrycket människohandel i betydelsen att någon köper en annan människa och det är detta som gör att hon menar att även den ”vanlige torsken” är en människohandlare och därför ska behandlas på motsvarande sätt även skadeståndsrättsligt.
Hon har ju även i något sammanhang sagt att sexköpslagen ska bli hårdare och att sexköp ska kunna ge 10 års fängelse.
maj 25, 2010 den 3:24 e m
Mårten Schultz
Jo, så är det kanske hon menar. Då blir dock allt obegripligt. Menar hon att alla sexköp innebär att den köpta är ett offer för slaveri? Menar hon bara att om någon köper sex från en förslavad skall kunna hållas skadeståndsrättsligt ansvarig för det så kan jag hålla med, om man faller åter på det vanliga oaktsamhetsansvaret. Men det går ju inte att utröna om det är det eller något annat hon menar.
maj 25, 2010 den 3:11 e m
Michael Gajditza
För övrigt så instämmer jag till fullo, utom på en punkt, i vad Mårten skrev i sin senaste kommentar.
Jag tror dock att du får ändra dig avseende din ovilja att tro på att ED är en idiot. Hon kan/vill helt enkelt inte förstå skillnaden mellan att idag vara ett offer för människohandel eller att sälja sex?