Riksdagsledamoten Fredrik Federley var ett tag ägare av en salladsbar i Stockholm tillsammans med en kompanjon. Salladsbaren gick dåligt och så småningom under.
Sådant händer. Ibland bär sig företag, ibland inte och när de inte bär sig så läggs de ned, säljs eller går i konkurs. Och när ett företag inte bär sig så blir det ibland rättsligt efterspel rörande obetalda skulder. Så även i fallet med Federleys salladsbar – Federley och hans kompanjon hamnade i tvist med fordringsägare.
Efter förhandlingar har parterna nu förlikts och en summa pengar skall betalas till fordringsägaren. Inte heller det något ovanligt. Det kan finnas många anledningar till att man förliks.
Jag har varit med om förlikningar vid rena tokstämningar, där den part som utan tvivel skulle vunnit den tvist som inletts ansåg det bättre att betala motparten en summa pengar för att slippa en påfrestande och potentiellt dyr rättegång.
(Det här är understundom ett problem: Den vinnande parten kan kräva den förlorande parten på rättegångskostnader i allmänhet – men ett sådant krav är värdelöst om motparten saknar pengar. Och den slipade fattiglappen kan använda sin fattigdom som ett påtryckningsmedel i en förlikningsförhandling: ”Kanske vinner du målet men du kommer ändå stå där med dina egna advokatkostnader – och det blir betydligt dyrare än att betala mig. Detta är alltså en form av s.k. legal blackmail. But I digress…)
Eftersom Federley är en publik person har medierna rapporterat om förlikningen. Eller, på sätt och vis har de rapporterat om förliknngen. Medierna har nämligen inte förstått vad en förlikning är. Enligt TT:s notis har Federley betalat den omtvistade fordringen, närmare bestämt hyran. Det har han inte. Han skall betala ut en summa pengar som ett led i förlikningen. Enligt andra medier har Federley förlorat målet. Enligt åter andra så tycks han ha medgivit käromålet. Inget av detta är alltså sant. Federley är på sin blogg upprörd över den missvisande rapporteringen. Det kan jag förstå.
En förlikning är något helt annat än en dom i sak. En dom innebär att domstolen förklarar vem av parterna som har mest rätt. En förlikning innebär att parterna själva kommer överens om att det är bättre att hitta en egen lösning än att låta domstolen bestämmer vem som har rätt.
Federleys förlikning kan kanske förmedla denna elementära kunskap även till journalister.
3 kommentarer
Comments feed for this article
april 29, 2010 den 11:01 e m
Politiker hyrde bar för 300.000 « Badlands Hyena
[…] skriver om sin upprördhet över medias missvisande rapportering, och Juridikbloggen förklarar hur förlikningar fungerar. Bland annat, påpekar Federley, använder TT ordet […]
april 30, 2010 den 10:38 f m
Thomas Husflod
Lite lustigt perspektiv där, angående fattiglappar.
Själv ser jag det som ett större problem att många inte vågar ta saken till domstol just därför att en förlust skulle begrava dem i rättegångskostnader. Samma domstolskostnader som krossar en privatperson bär t.ex. ett storföretag med lätthet. Resultatet blir ett system där endast de rika (och tydligen de allra fattigaste som inte har något att förlora) vågar vända sig till domstolen.
Vad gäller journalister så säljer de drama, inte sanning.
Historien om salladsbaren är egentligen så alldaglig att den är tråkig. ”Nyöppnat företag konkar och det blir bråk om hyran. Parterna gör upp utanför domstol.” Vilken tråkig historia. Osäljbart.
Men historien om centerpartisten som smet från hyran är rätt bra. ”Välkänd politiker smiter från hyran till sin misslyckade salladsbar och nu tvingas han minsann betala dyrt av hårdföra jurister. Den ormen!”. Politiker plus fusk, domstolar och utskämning. Federley har ju viss kändis-status också. Jodå, det går att sälja.
För det mesta händer inte så mycket men vid åtminstone några tillfällen har det gått över i regelrätta mediadrev. För er jurister torde väl åklagaren som påstods anse att våldtäkt var jämförbart med en ordningsförseelse finnas i färskt minne. Det blev ett väldigt hallå i media som inte tycks vara riktigt motiverat i sak.
Han skriver nu på newsmill om just detta och tycks ha funnit hela upplevelsen aningen irriterande, minst sagt.
Nåja, sökandet efter drama måste man vara medveten om när man läser tidningen eller tittar på grävande journalistik av typen uppdrag granskning. Mitt förslag på lösning är att införa ämnet källkritik i skolan. Vi i allmänheten måste helt enkelt bli bättre på att förstå vad journalistik går ut på och ifrågasätta den information vi får.
maj 1, 2010 den 8:04 f m
ljungeld
Ska man ta snabbkursen ett steg vidare kanske man ändå bör tillägga att en av domstol stadfäst förlikning, vilket väl är fallet här, kan användas för att vidta exekutiva åtgärder om den överenskomna betalningen uteblir.