Dagens juridik innehåller idag en intressant artikel om entreprenörer som tänker erbjuda en juridisk tjänst där, såvitt jag förstår, ett dataprogram skriver juridiska dokument. Priset skall ligga på 295 kr.

Efter att själv just ha betalat över 3 000 kr. för ett dokument av standardtyp som jag av neutralitetsskäl inte ville skriva själv, ser jag tydligt nischen i marknaden. Det här är ett spännande experiment. Vi får se hur väl det lyckas. Inom mig bor nämligen en liten lingvist som undrar om programmet verkligen kommer att kunna fungera som tänkt.

Juridik är inget annat än språk: reglerna finns ju inte i den fysiska verkligheten, utan finns endast i våra huvuden och kommuniceras mellan oss genom språk. Det finns ingen som hittills fullt ut analytiskt begripit och kunnat fullständigt beskriva ett naturligt språk, inte ens något avdött sådant. I alla språk finns undantag, saker som man i och för sig skulle kunna säga, men de facto inte säger (som små gröna prickar hoppar rasande omkring – fullständigt grammatiskt, men så säger man bara inte) och annat som inte låter sig fångas i en analytisk beskrivning. Samtidigt lär sig vilket normalfungerande barn som helst grunderna i denna obeskrivbara sak på sisådär tre år.

Om språk alltså inte verkligen fullt ut förstås ens av lingvister, och om juridik ingenting annat är än språk, är det inte möjligt att programmera datorer till att utföra bra juridik: programmeraren måste ju veta vad hon skall ge datorn för instruktioner. Eftersom vi inte vet vilka instruktioner vi själva använder när vi talar svenska (eller något annat naturligt språk), blir det omöjligt att vidareförmedla sådana instruktioner till datorer. Datorer kan inte språk, inte för att datorerna inte skulle räcka till, utan för att vi inte vet hur våra språk fungerar.

Så långt, så illa. Samtidigt är dock den tjänst som här skall erbjudas inte så där värst avancerad. Det är standarddokument som skall utformas, och de flesta advokatbyråerna använder redan idag mallar för sådant. Mallar kan lätt datoriseras, så att man bara knappar in partsnamnen och lite andra individuella uppgifter och sedan får ett färdigt dokument. Problem uppstår egentligen bara när något är otydligt eller inte förekommer standardmässigt: där krävs förmodligen att kunden vet vad hon vill ha, eftersom datorn ju inte verkligen kan förstå den verklighet som det juridiska dokumentet skall relatera till. Det känns alltså som att kunden skulle behöva förkunskaper för att kunna svara rätt på de frågor som datorn ställer, men det kanske – förhoppningsvis – har lösts av programmerarna. Jag har så där vid första påseende svårt att förstå hur datorn skall hantera annat än helt standardmässiga dokument, men jag låter mig överraskas.

Sedan är det ju också så att vi behöver en tvist och egentligen en domstolsförhandling för att märka att dokumentet inte fungerat. Varje skriftstycke eller varje samtal som får folk att samarbeta på ett förnuftigt sätt där alla tror att de vet vad de skall göra och vad de andra skall göra, räcker för det som juridiken skall åstadkomma, nämligen samordningen mellan personer. Vet bara parterna vad de menar med sitt äktenskapsförord, så att det inte blir bråk om det, behöver ingen jurist någonsin lösa någon knivig tvistefråga. Med andra ord är risken rätt så liten att de här datagenererade dokumenten leder till bryderier, bara parterna tycker att dokumentet är tydligt.

Och märk väl att jurister får betalt för att hitta problem där kanske inte många finns: vill min klient komma ifrån ett avtal, kommer jag att söka efter någon otydlighet som ger henne en möjlighet att göra det, och jag kommer normalt också att hitta det jag behöver, och det alldeles oavsett huruvida det varit en dator eller en advokat som utformat dokumentet. De flesta tycks dock sträva efter att uppfylla sina åtaganden och att kompromissa på ett sätt så att alla inblandade får något när en tvist uppstår. I sådana lägen spelar det ingen som helst roll vad som står i dokumentet, eftersom dokumentet är den juridiska relationens start-, men inte slutpunkt. Dokumentets kvalitet blir bara intressant när parterna inte kan komma överens, och det händer faktiskt ytterst sällan.

Med andra ord tror jag inte att dokumenten som datorn genererar kommer att bli riktigt bra annat än i de absolut mest standardiserade fallen. Samtidigt tror jag inte att det egentligen är något problem, eftersom de flesta avtal aldrig leder till tvister. Blir det mera komplext och svårt, antar jag att programmet har en funktion som kommer att be kunden att palla sig till en advokat.

Skulle den prognosen vara riktig, blir det mest intressanta vad som händer med den juridiska rådgivningsbranschen: hoppas bara att juristerna har vett att anpassa sig till en ny teknisk verklighet och inte börjar ropa efter artificiella skyddsåtgärder. I Tyskland är det exempelvis förbjudet i lag att ge juridisk rådgivning om man inte är fullt utbildad och tingsmeriterad jurist: jag skulle anta att en sådan lag skulle förhindra den tekniska konkurrensen som det i artikeln är tal om.

Varje generation bör ha sin egen revolution, sade den amerikanska presidenten Thomas Jefferson. Jag har redan sett den politiska revolutionen 1989, men jag måste säga att jag tycker att den tekniska revolutionen just nu är ännu mera spännande.

Annonser