Vem skall ta kostnaden för de inställda flygen? Det är långt ifrån självklart att det skall vara flygbolagen.
Idag flyger plan från Arlanda igen. Hur det blir i veckan framöver är oklart. RyanAir ställer i alla fall sina plan tills onsdag. (Uppdaterad: Senaste här.) Flygbolagen beklagar sig över att luftrummet kan ha stängts utan tillräckliga skäl. Samtidigt så vill förhoppningsvis inget bolag vara det som tar beslutet att sända upp ett flygplan trots en riskbild om det senare visar sig gå åt helvete.
EU har beslutat sig för att stödja flygbolagen. (Enligt vissa uppgifter, se här för en annan bild.) Det kan få en del att reagera. Flygbolagen tycks tävla med fastighetsmäklarna i badwill-ligan, åtminstone av medierapporteringen att döma.
En del kommer nog att hävda att bolagen själva bör ta denna nota. Särskilt bedömare som generellt sett är skeptiska mot bidrag ur offentliga medel. Problemet är att flygresorna redan idag påverkas av tvingande lagstiftning. På flygresornas område har den avtalsfrihet som trots all konsumentlagstiftning är grundbulten i en liberal rättsordnings civilrätt satts åt sidan. Parternas avtal underkastas tvingande lagstiftning. Och sådan lag kommer med ett pris.
De senaste femton åren har inneburit en revolution för flygresorna. Tidigare var det svårt eller omöjligt att ta sig till Hannover tur och retur för mindre än femtusen kr. Idag kostar det mycket mindre och bara en spottstyver för den resenär som har framförhållning och är flexibel. Samtidigt så är flygresenärerna mycket mer skyddade än tidigare, genom det EU-direktiv som kräver av flygbolagen att de skall betala ersättning till de resenärer som drabbas av problem i trafiken. Det här är ett skydd som flygbolagen inte kan friskriva sig ifrån. Inte ens vid naturkatastrofer (eller s.k. force majeure).
Under den här krisen har priset för den tvingande lagstiftningen blivit tydligt. Om planen måste stå under några veckor till kommer bolagen hamna i kris. Strax därefter kommer bolag sannolikt gå i konkurs.
Samtidigt så klarar sig de försäkringsbolag som säljer reseförsäkringar, t.ex. inom ramen för hemförsäkringen, sannolikt utan större problem. De har ju nämligen friskrivit sig från ansvar vid katastrofer. Friskrivningar som förvägras flygbolagen. Orättvist, kan tyckas.
Konsumentskyddet kommer med ett pris. Kanske klarar flygbranschen av att ta kostnaden denna gång. Kanske behöver branschen litet hjälp på traven av den lagstiftare som tvingat in dem i ett hörn. Men det kan vara värt att fundera över om priset för den tvingande lagstiftningen ibland blir för högt. Det kan också vara värt att fundera över lagstiftningens branschneutralitet: Varför tvinga på just flygbolagen, men inte försäkringsbolagen eller biluthyrarna kompensationsregler av det här slaget?
Priset för Ragnarök kanske borde kunna tillåtas pulvriseras ut på konsumentmarknaden. Som aska över en trädgård.
*
Se vidare debattartikel av företrädare för flygbranschen och ledare av Wolodarski.
23 kommentarer
Comments feed for this article
april 19, 2010 den 8:52 e m
Fredrik Olsson
Apropå badwill: När det snöade lite mer än det brukar i vintras åberopade SJ force majeure för att slippa stå för restidsgarantin. När SJ upplystes om att bolaget saknade täckning för detta backade man och betalade ”av omtanke om resenärerna”.
KO menade att SJ:s agerande avskräckte konsumenter som hade rätt till ersättning från att lämna in förfrågningar.
SL, som under vintern betalat ut tio miljoner kronor för inställda och försenade avgångar, gjorde inga sådana invändningar.
När ett vulkanutbrott nu gör det omöjligt att flyga lägger SAS direkt upp ett väl synligt formulär för återbetalning på bolagets hemsida. SAS publicerar löpande detaljerad information om samtliga flighter, liksom information om ersättning för boende, mat och andra utlägg. SJ avskräcker, SAS uppmuntrar. Det görs säkert för att avlasta kundtjänstavdelningen, men PR-mässigt hanterar SAS detta betydligt bättre än SJ hanterade snöovädret.
I övrigt blir man lite nyfiken på hur flygbolagens egna försäkringar ser ut.
april 20, 2010 den 6:16 f m
Björn
Tänkvärt skrivet av Schultz, för egentligen så är det uppseendeväckande att force majeure inte gäller för flygbolagen. Förvisso så är det bra för konsumenterna men det kan inte vara EUs uppgift att endast skydda konsumenter. En rimlig riskfördelning måste finnas i det hela och med tanke på att händelser som aktualiserar force majeure inte inträffar speciellt ofta (om man inte, felaktigt, räknar snö som force majeure) och i ett sådant fall så ser inte jag några problem i att låta konsumenterna ta risken. En konsument går knappast i konkurs på grund av att få sin resa inställd, men för ett flygbolag handlar det inte om en resa utan om tusentals och det blir stora pengar.
Så i det läget att flygbolagen förbjudits att åberopa force majeure så bör staten och i förlängningen EU stå för skadan, eftersom det är de som satt de normala villkoren ur spel.
april 20, 2010 den 7:42 f m
maud olofsson viker inga svalor « Back Nilsson
[…] Tidningar. AB, DN, SVD, SVD, SVD; expr, expr, Bloggat, Fagerlund, mats engström, juridikbloggen, […]
april 20, 2010 den 8:00 f m
Jeje
Mårten: Jag antar att ditt inlägg i grunden är en kritik mot rådande konsumentlagstiftning i allmänhet och att du använder nuvarande situation för flyget som exempel.
Nu är det emellertid så att det enda flyget är tvingat till i den här situationen, är att återbetala biljettpriset vid inställda flyg eller göra ombokning till annan avgång. Allt därutöver är omtvistat.
Ett flygbolag som hyllar ”en liberal rättsordning” är Ryanair. De hävdar att när askmoln, snöoväder eller andra omständigheter som Ryanair inte kan skydda sig mot inträffar och Ryanair därigenom tvingas ställa in en flight är de endast skyldiga att återbetala biljettkostnaden eller erbjuda ombokning till annat flyg på samma sträcka med Ryanair.
Att bekosta alternativ transport, betala kost och logi under väntetiden etc behöver flygbolagen endast göra om de har ”skuld” till det inträffade eller om det inträffade beror på oaktsamhet från flygbolagets sida.
Konsumentverket är förvisso av annan uppfattning, men hittills har Ryanair kunnat bibehålla sin inställning, eftersom konsumentverkets tolkning med rätta kan ifrågasättas.
Om nu svenska regeringen ger stöd till SAS så åsidosätter det konkurrensneutrliteten. Eller tycker du att alla europeiska flygbolag (inklusive Ryanair) ska få stöd av EU, oavsett om de klarar kostnaderna själva eller ej?
april 20, 2010 den 9:47 f m
Mårten Schultz
Jeje: Jag är inte någon stark kritiker av konsumentskyddet i stort. Men jag menar att om en bransch genom tvingande regler tvingas in i svårigheter som den har svårt att bära så är det rimligt att lagstiftaren (här alltså i första hand EU) tar del av kostnaderna som lagen medför.
april 20, 2010 den 10:09 f m
Jeje
Mårten: Jag förstår att du menar det, men tycker att resonemanget haltar. Den stora kostnaden för flygbolagen är ju uteblivna biljettintäkter pga en naturkatastrof. Det har väl inget med tvingande regler att göra!?
april 20, 2010 den 10:30 f m
Mårten Schultz
Jeje: Hade flygbolagen kunnat skriva sina villkor som de vill hade friskrivit sig.
april 20, 2010 den 10:31 f m
Mårten Schultz
Förutsätter jag. Och då kan förstås konsumenten välja att inte köpa någon resa om man tycker att friskrivningen är uppåt väggarna.
april 20, 2010 den 12:49 e m
Jeje
Enl det resonemanget finns många brancher som har anledning kräva statligt stöd. Vilken branch har rätt att ta betalt för en vara eller tjänst som inte levereras?
april 20, 2010 den 12:51 e m
Mårten Schultz
”Rätt” och rätt. Det beror ju på avtalet ifråga…. Du kommer nog att upptäcka att om du går igenom dina egna avtal så finns det många avtal som innebär att du får betala fullt ut för tjänster som inte levererats.
april 20, 2010 den 12:59 e m
ntonella Dolci
Det är något jag inte förstår. Jag skulle åka till Paris nu på lördag med min dotter för en kort nöjesweekend. Då både två är ganska flygrädda, hade vi valt en lugn direktresa på lördag med retur på måndag.
Nu, med all uppståndelse och ovisshet, skulle vi vilja avboka vår resa (charter paket med hotell, men flyg på en ordinarie resebolag).
Det går inte, vi måste vänta på besked tills fredag, trots att vi är väl beslutna att inte resa, har ingen speciell anledning att resa just den här dagen, och skulle gärna lämna våra platser till någon person som har en verklig brådskande anledning att åka till Paris. Bara därför att flygbolaget inte anser att det kommer att vara något ptoblem att resa.
Är det rymligt?
Hälsningar
Antonia Dolci
april 20, 2010 den 1:13 e m
Jeje
Mårten: Intressant, jag hittar inget exempel. Kan du ange några?
april 20, 2010 den 2:38 e m
profanum_vulgus
Det kan de gott ha eftersom de inte erkänner samma invändningar från resenärerna. Jag vet två personer som missade flyg från olika bolag på grund av översvämningarna sommaren 2007 och en som missade ett flyg från ett tredje bolag 2009 på grund av skogsbrand, ingen av dem fick tillbaka sina pengar av flygbolagen.
Visst är det ganska naturligt att den som inte ”levererar” är den som får stå kostnaden också? Om jag köper en flygbiljett och inte får flyga så ska bolaget ersätta mig, om jag köper en flygbiljett och sedan inte flyger så är det min förlust. Precis som om jag betalar för en liter mjölk med aldrig får den så ska jag ha tillbaka pengarna, men om jag köper en liten mjölk och sedan inte dricker den så är det min egen förlust.
Det här är något återkommande med främst stora företag, de kräver att de ska skyddas från samma risker som deras konsumenter tar. Det har ju varit uppe här förut med kreditinstitut som vill ha hjälp med att de gör dåliga affärer genom att låna ut pengar till folk som inte kan betala.
april 20, 2010 den 3:06 e m
Jeje
p_v: ”Det kan de gott ha”. Vad menar du att de gott kan ha?
För övrigt undrar jag om du förstår vad Mårten syftar på när han skriver att det finns ”många avtal som innebär att du får betala fullt ut för tjänster som inte levererats”.
Självklart håller jag med dig om att om man inte tar emot tjänsten (inte kommer till flyget) får man skylla sig själv, men det handlar det inte om här.
april 20, 2010 den 4:01 e m
profanum_vulgus
Jeje:
Att de hamnar i samma situation som de försätter sina kunder i, om de nu var storsinta med att betala tillbaka biljettpriser till folk som missat flyget så kanske kunderna skulle vara mer storsinta nu och avstå ersättning för missade flygningar.
Företag är det inga fel på att ha hämndbegär mot. Två bolag har gett mig felaktiga felparkeringsavgifter, det ena tog tillbaka den och det andra gjorde det inte när jag klagade. Jag tog igen det genom att sabbotera det andra bolagets p-mätare till en kostnad som jag bedömde var klart högre. Jag märkte också i staden jag bodde då att det bolagets skyltar, mätare, bilar m.m. mycket oftare var vandaliserat, antagligen därför att fler blev förbannade på dem.
Ja det är ju det jag klagar på, för av någon anledning är det bara den svagaste parten som ska få betala för sådant de inte får. När den starkare parten får betala så blir det ett jäkla gnällande.
april 20, 2010 den 6:41 e m
Mårten Schultz
Vem är den svagare parten om företaget går i konkurs?
Jeje: Kolla dina telefonavtal och du kommer att se att du får betala fullt även om tjänsten fallerar tidvis.
april 20, 2010 den 8:50 e m
Jeje
Mårten: Jag betalar ingen samtalsavgift om tjänsten fallerar. Jag betalar bara för ringda samtal. Du syftar kanske på den lilla delen, som är en avgift för ledningsnät och telefonnummer.
april 20, 2010 den 8:56 e m
Jeje
Mårten: Om exempelvis SAS går i konkurs så drabbar det aktieägarna. Flygplanen finns kvar och någon annan kommer att förse oss med flygtrafik. Se hur det gick när Sterling konkade. Nu har Norwegian tagit över den platsen på marknaden. Samhället har ingen anledning att ödsla skattepengar på SAS och de andra fd nationella flygbolagen. De är en rest från en svunnen tid då varje land skulle ha ett eget flygbolag.
april 21, 2010 den 5:12 f m
Mårten Schultz
Jeje: Jag håller ju med om att staten inte borde äga SAS, förstås. Min synpunkt här är att om staten dribblar bort avtalsfriheten så får staten även ta en del av kostnaderna det kan medföra.
Dina abbonemangskostnader förblir fulla även om det sker avbrott. Och det samma gäller för massor av avtal – trots att inte tjänsten levereras så går vi i avtalen med på att betala för den, helt eller i delar.
april 21, 2010 den 8:28 f m
Jeje
Mårten: Jag behöver kanske förtydliga min poäng:
1. En jämförelse mellan abonnemangskostnader och en flygresa (en tjänst som levereras vid ett visst tillfälle mellan två parter som inte har en kontinuerlig affärsförbindelse) haltar. Jag tvivlar på att du kan finna jämförbara konsumentprodukter eller tjänster där köparen ska betala även om säljaren inte levererar.
2. Om ett eller flera flygbolag går i konkurs pga askmolnen så medför det inga större problem för samhället i stort. Därför är det orimligt att skattebetalarna ska betala flygbolagens uteblivna intäkter.
3. Jag håller med om att åtminstone vissa delar av EU:s regelverk 261/2004 kan kritiseras. Det gäller främst ”Right to care” som innebär att flygbolagen (oavsett orsak till förseningen) måste betala kost och logi för strandsatta passagerare under obegränsad tid tills passagerarna erbjuds ny resa. Denna del kritiseras också för närvarande av främst lågprisbolagen. De ordnar inget, passagerarna får själva boka hotell och spara kvitton i hopp om att efteråt få betalt. Se exempelvis i länken nedan vad Norwegian skriver till sina strandsatta passagerare. Inte ett ord om kost och logi.
Klicka för att komma åt Norwegianpassasjer_SE.pdf
april 21, 2010 den 3:07 e m
profanum_vulgus
Mårten:
Avtalsfrihet är ju inte en frihet om det innebär att de starkaste på marknaden kan bestämma hur avtalen ska se ut.
De vill ju gärna det och ju starkare de desto högre gråter de när de drabbas av det som de önskar och utsätter de svagare för.
Om ett flygbolag går i konkurs så köps skiten upp av ett annat så länge det finns pengar att göra, de som inte klarar av att göra pengar på marknaden är de som SKA gå i konkurs.
Frågan är bara varför den svaga parten alltid ska stå riskena, och varför de starkare parterna alltid gråter så jäkla högljutt när de får stå en risk.
Sen är det väl märkligt att alla nyliberaler som driver företag och tjatar om den fria marknaden, entreprenörskap osv alltid driver sina företag till skit och sedan kräver att skattebetalarna ska betala för att de inte kan driva företag ordentligt.
Det här är samma människor som sitter hemma vid middagsbordet och pratar föraktfullt om bidragstagare.
april 22, 2010 den 11:11 f m
Tiggeri och orimliga ersättningsregler « Navigation i aktuella farvatten
[…] av marknadsekonomin kan hävda att statsbidrag ska lämnas till flygbolagen därför att EU-staterna satt en liberal rättsordning ur spel genom förordning (EG) nr 261/2004 som bl a innebär att oavsett orsaken till förseningen måste […]
april 29, 2010 den 11:09 f m
Mårten Schultz
”Avtalsfrihet är ju inte en frihet om det innebär att de starkaste på marknaden kan bestämma hur avtalen ska se ut.”
Jo? Om det är frivilligt att ingå avtalen, om avtalen inte är livsnödvändiga och om det finns konkurrens – vilket det ju gör här – så är det väl självklart ett tillstånd av avtalsfrihet?