Apropå riksdagens resolution nyligen att ett folkmord ägt rum 1915 i Osmaska riket, skriver Ingmar Karlsson i en mycket tänkvärd Understreckare i Svenska dagbladet om de pontiska grekernas öde och om att dessa aldrig utsattes för något folkmord. Hans slutsats tycks vara tvåfald, nämligen dels att det är olämpligt när politiker i riksdagen börjar skriva historia, dels att vår uppmärksamhet på vilka folkmord som äger och ägt rum är högst selektiv.
Jag vill nogsamt påpeka att jag självfallet också anser att det begicks ett folkmord på armenierna (åtminstone). Jag är alltså ingen Turkietkramare i detta avseende, och jag har inget emot att ett folkmord kallas för ett sådant. Jag undrar icke desto mindre.
På något sätt är vi mest bekymrade över folkmord som förövats på något så när vita, helst kristna, européer. Judarnas shoa, mordet på armenierna, det är centralt. Att nazisterna passade på att försöka utrota romerna också, nämns mest i förbigående. De europeiska folkmorden under kolonialtiden är sällan värda något närmare intresse. Att araber, kineser, japaner, afrikanska stammar gjort sig skyldiga till folkmord är närmast helt ointressant.
Detta skall inte vara någon uppmaning att inte bry sig om folkmord. Det ska man – men medan de pågår. De allierades och Sveriges inaktivitet under 30- och 40-talen när nazisterna och stalinisterna höll på att utrota hela befolkningar i vårt närområde, det är värre än Turkiets oförmåga att erkänna ett snart 100 år gammalt folkmord. Vår inaktivitet i Rwanda under 1990-talet, det är en skam. Ursäkter eller bekännanden i efterhand båtnar föga för offren.
Det där med ursäkter är nämligen också en sådan sak. Vad i hela friden skall de vara bra för? Påven ber om ursäkt för att katolska präster, tydligen med kyrkans goda minne, förgripit sig på småpojkar och -flickor. Vad bra, det räddar liv! Tyskland ber om ursäkt för de nazistiska brotten. Lysande, då får vi tillbaka en levande judisk kultur i Europa! Det är i stor utsträckning patetiskt.
För visst är det bra om brottslingen kommit till insikt och signalerar att hon vet att hon gjort fel. Men att efter flera decennier eller kanske till och med århundraden be om ursäkt för något som ingen levande människa upplevt, är skenheligt. Det är som om italienarna i Latium skulle be om ursäkt för att ha utrotad Kimbrerna eller mongolerna skulle be om ursäkt för att ha utrotat hela stadsbefolkningar.
Det här området är ett område där juridiska förpliktelser och allmänt moraliserande på ett mycket olyckligt sätt börjat blandas med varandra. Moraliserande tjänar inget eller lite till, i synnerhet inte när det är så selektivt som vårt moraliserande är.
Alltså förespråkar jag en mera handfast juridisk lösning. (Åter-)Inför en preskriptionsfrist för den här typen av brott och låt den vara, säg, 50 år så att vi kan vara hyggligt säkra på att förövarna kan lagföras under sin livstid eller är så gaggiga när vi får tag på dem att det inte längre lönar sig att lagföra dem. Därefter bör det vara slut, både på de juridiska processerna och på det evinnerliga navelskåderiet som de här ständiga ursäkterna till stor del är.
Det är nämligen mycket viktigare att ingripa när ett mord pågår och när det innebär risker att stå på ”rätt” sida (vad det nu är – hade nazisterna vunnit kriget i Europa, hade jag aldrig skrivit det här). Ursäkterna i efterhand är en billig och inadekvat ersättning för handlingskraft när det gäller.
Juridikbloggen 
13 kommentarer
Comments feed for this article
april 3, 2010 den 10:44 f m
Goodwin Strawman
Empatin med de selektiva folkmorden är nog av etnocentriskt intresse, och därmed aningen rasistiskt och kanske t.o.m. fascistiskt.
För, som du säger Jakob, vem bryr sig om romerna, för att inte tala om de funktionshindrade, gamla och sjuka som förintades under andra världskriget.
Sedan ska vi inte glömma skövlingen av indianerna i Amerika, i hela den västra hemisfären. När aktualiseras denna fråga månne?
april 3, 2010 den 10:51 f m
jheidbrink
Goodwin: Även spjäkningarna har etnocentriska drag. Vem törs säga att araberna initierade den afrikanska slavhandeln, att zulus dödade sina motståndare i stor skala, att mongolerna röjde undan dem som stod i vägen? Européerna måste vara offren eller förövarna, annars är vi inte intresserade: det innebär att vi inte är intresserade av folkmord qua folkmord, utan endast av oss själva.
april 6, 2010 den 6:24 f m
profanum_vulgus
Problemet är ju när de pågår. Inte många var ju medvetna om Rwanda, i FN tryckte man på för att skicka dit trupper men USA och Frankrike blockerade (de var ju allierade med brottslingarna).
Samma sak nu när mer än 10% av Iraks befolkning dött och 10% flytt landet, att kalla det för folkmord betraktas närmast som ett skämt. När ett folkmord är över och det förflutit viss tid så blir det mindre kostsamt att kalla det för folkmord. Från 80-talet till omkring 2003 så var det ju t.ex. helt legitimt att kalla USA:s krig i Vietnam för ett folkmord.
april 6, 2010 den 8:51 f m
jheidbrink
PV: Jag tror knappast att vare sig Vietnam eller Irak uppfyller folkmordskonventionens definition på folkmord. Konventionen finns här: http://www.preventgenocide.org/law/convention/text.htm I artikel II sägs:
In the present Convention, genocide means any of the following acts committed WITH INTENT (min framhävning) to destroy, in whole or in part, a national, ethnical, racial or religious group, as such:
(a) Killing members of the group;
(b) Causing serious bodily or mental harm to members of the group;
(c) Deliberately inflicting on the group conditions of life calculated to bring about its physical destruction in whole or in part;
(d) Imposing measures intended to prevent births within the group;
(e) Forcibly transferring children of the group to another group.
Man kan nog anklaga amisarna för grav inkompetens och för att ha skrämmande dåligt utbildade soldater, men jag tror knappast att du uppnår beviskraven för avsikten (eller uppsåtet: jag är osäker på hur det här bör översättas till svenska). Jag tror inte ens att du får ihop likgiltighetsuppsåtet, i synnerhet inte i Irak, där ju befolkningen mest tycks ta livet på varandra: jämfört med de civila som av sina grannar är de döda som de allierade trupperna åstadkommit försumbara.
Missförstå mig inte: jag har aldrig varit kompis med kriget i Irak, och den amerikanske politiska och militära inkompetensen är förfärande. Det är dock något annat än ett folkmord. Man får vara dum i huvudet, men inte uppsåtligen ta kål på befolkningsgrupper qua befolkningsgrupper.
april 6, 2010 den 9:07 f m
profanum_vulgus
jheidbrink:
Överhängande uppsåt är det nog som avses (uppsåt till uppsåt).
Men då kan vi nog inte anklaga turkarna för folkmord på armenier heller, de använder ju precis samma försvar. (Det var lokala uppgörelse som dödade de flesta, turkiska soldater dödade bara utanför order eller av misstag civila, syftet var att slå ner upproret osv).
april 6, 2010 den 9:17 f m
jheidbrink
PV: …helt korrekt, förutsatt att invändningen är korrekt, vilket jag tror på i USA:s fall (och inte för att jag är någon USA-kramare, utan för att jag inte sett indikationer på annat), men inte i turkarnas fall. Vilken som i bägge fallen utgör den historiska sanningen, överlåter jag till historikerna att avgöra. Med andra ord vill jag inte glida in i en debatt ”Cuba-style” med dig igen – vi vet att vi på det politiska området ofta har helt skilda världsuppfattningar.
I USA:s fall tar det nog en stund till till dess vi får veta den historiska ”sanningen” (såvida någon sådan finnes). I Turkiets fall gör Turkiet allt för att förhindra forskning, men det som jag fått läsa och höra tycks mig indikera att vi där har med ett äkta folkmord att göra. Jag anser att bevisningen i det senare fallet är så stark att epitetet folkmord är rätt satt, men erkänner att det finns utrymme för tvivel (som jag dock anser vara försumbar).
april 6, 2010 den 10:10 f m
profanum_vulgus
jheidbrink:
Njae, Turkiet har bjudit in Armeniska historieforskare som en del av försoningsarbetet. Skillnaden ligger mest i att armenierna bedömer samma gärningar annorlunda. Västs engagemang handlar ju inget om Armenien eller Armenier, det handlar ju om att hålla Turkiet utanför EU.
I USA:s fall vill man oftast inte veta. Nordkorea beskyllde t.ex. USA för biologisk krigföring vilket USA förnekade och fortfarande förnekar. Nordkorea bjöd in alla länder att undersöka saken och några länder, bland annat Sverige skickade forskare att se på saken. Alla som skickades dit upptäckte samma sak, USA bombade Nordkoreas landsbyggd med bomber innehållande insekter som smittats med olika sjukdomar, främst mjältbrand. Såklart inget folkmord eller? Men i vilket fall som helst inte något folk skulle tro på eftersom USA förnekar.
april 6, 2010 den 1:34 e m
David Bergkvist
profanum_vulgus: Eftersom utsläppandet av bomber innehållande insekter med olika sjukdomar inte motiverades med att de som släppte ut sagda bomber inte ansåg att offren för bomberna tillhörde en i deras tycke jobbig folkgrupp, så är jag tveksam till att detta bombande bör räknas som ”folkmord”. Detta innebär dock bara att ”folkmord” är ett idiotiskt begrepp.
april 6, 2010 den 2:15 e m
profanum_vulgus
David Bergkvist:
Tja det beror väl lite på nordkoreaner är väl en nationell grupp och Jucheister är väl både en religiös och kulturell grupp?
Men poängen var mest att oavsett vilka belägg man har (som i det jag tog upp oberoende kommissioner från 5-10 länder och beroende kommissioner från 2-3 länder, samt erkännanden från amerikanska flygare hemkomna till USA) så tror man inte på sådant mäktiga väl ansedda förnekar men tror på allt som dessa påstår om andra.
april 6, 2010 den 4:35 e m
jheidbrink
PV: Jag vet inte om jag som historiker skulle forska om övergreppen (för att välja en neutral term) på armenierna, om jag enligt turkisk strafflag och tolkningen därav hotades med långvariga fängelsestraff om jag kom fram till ”fel” resultat. Jag har alltså förståelse för att armenierna inte anser att den inbjudan är allvarligt menad.
Hur det än vara månde med den saken, håller jag med dig att det plötsligt morgnade intresset för skeendena 1915 passar den antiturkiska falangen i EU-debatten misstänkt väl och uppstod ännu mera misstänkt lämpligt just när den debatten tog fart. Jag är själv emot Turkiet i EU (på samma grunder som jag anser att det är en katastrof att Rumänien och Bulgarien fick komma med, nämligen att dessa stater helt enkelt är för annorlunda för att passa i klubben), men folkmordet på armenierna bör inte ha med den saken att göra.
april 6, 2010 den 10:26 e m
profanum_vulgus
jheidbrink:
Armenien har uppfattat den som allvarligt menad och det pågår ett gemensamt projekt.
De som är emot Turkiet i EU är det främst för att de är rädda för muslimer. Annars passar de väl utmärkt i klubben, var ska en extremt protektionistisk marknad hitta sin underklass om den inte kan importera den?
april 9, 2010 den 6:38 e m
Bengt
Att lasta över skulden från på fattiga ungdomar och kalla dem inkompetenta och dumma i huvudet är ju klassisk etablissemangstaktik. CIA gjorde ju en utredning innan Irakkriget tog fart där man förutsåg inbördeskrig och en blomstrande terrorverksamhet i Irak ifall invasionen genomfördes. Jag är ingen jurist, men det skulle förvåna mig oerhört om likgiltighetsuppsåt inte var uppfyllt i Rumsfeld och Cheneys fall.
Jurister förmår inte annat än läpparnas bekännselse. Jakob är inte en USA-kramare för att han säger att han inte är en USA-kramare. USA:s krigsbrott är bara en följd av enskilda pojkars bristande omdöme på marken. Varför då? Ja, varför inte? svarar Jakob.
april 10, 2010 den 8:39 f m
jheidbrink
Bengt: Amerikanska soldater är ofta förhållandevis dåligt utbildade och till yttermera vissa ofta rekryterade från fattiga och lågutbildade befolkningsgrupper. Ergo: inkompetenta. ”Dumma” hänförde sig till de politiker som skickade ungdomarna i krig: du får nog läsa innantill innan du går igång.
Problemet ligger i Irak-krigets fall inte i uppsåtet – där håller jag med dig om att ett likgiltighetsuppsåt till nöds skulle kunna konstrueras – utan i att ingenting tyder på att USA:s ansvariga politiker ville förgöra irakier såsom varande irakier. Det är ingen folkgrupp de givit sig efter, utan björnen USA slår vilt runt med sina överstora tassar och ramar och förstör allt i sin väg, oavsett om det rör dig om araber, kurder, sunni eller shiiter. Jag har svårt att se hur du skulle få det till att USA ville förinta det irakiska folket (om något sådant över huvud taget finns annat än i passhänseende) såsom varande det irakiska folket.
Det är här mordet på armenierna, tutsierna, zulustammarnas grannar, romer med många flera folk i historien skiljer sig från ett ”vanligt” krig där folk dör i stora hopar: det måste finnas en bevislig avsikt att döda just detta folk såsom varande detta folk, inte bara en (måhända på annat sätt brottslig) likgiltighet inför döda civila i ett land där man avser att föra krig.