En liten reflektion kring juridisk metod. Jag tänkte att en jämförelse mellan två sätt att argumentera kunde vara talande i sig.

– – –
a) En vanlig intressemotsättning uppstår när föräldrar till skolbarn skall samarbeta kring aktiviteter för skolbarnen. För att ordna exempelvis skolresor för barnen betalar föräldrarna till någon s k klassförälder som åtagit sig att samordna. Inte sällan försöker man också i uppfostrande syfte förmå barnen att delta i ansträngningarna kring finansieringen och av denna anledning ordnas försäljning, marknader, städdagar etc. När det väl är dags för att resa är det statistiskt sett ett barn per klass som inte kan åka, pga sjukdom, bristande intresse eller annat. För dem som deltar i dessa samarbeten är det därför en viktig fråga att reglera hur risken skall fördelas.

Om inget avtalats om hur risken skall fördelas skall risken stanna på kollektivet. För att den som betalar in pengar skall anses ha gjort detta för det gemensamma, måste avtal om detta ha klargjorts innan inbetalningen. Den som inte åker med skall således få tillbaka inbetalda pengar om inget annat överenskommits. Detta gäller i varje fall om det varit möjligt att gentemot tredje man avboka aktiviteten för det barn som inte åker med.

b) Om föräldrar samarbetar för att anordna en skolresa för sina barn kan de anses ha bildat ett enkelt bolag eftersom det föreligger ett avtalsförhållande och ett förpliktigande att verka för ett gemensamt ändamål. Huruvida föräldrarna förstår att de bildat ett enkelt bolag eller inte, har ingen betydelse för om bolaget skall anses bildat.

Ett enkelt bolag är ingen juridisk person och kan inte äga tillgångar. Om bolagsmännen inte avtalat annat blir den enskilde bolagsmannen rättighetsbärare till förvärvad eller tillskjuten egendom, Bolagslagen 4:5. Bolagsmännen kan få bruka egendomen i verksamheten, men den enskilde bolagsmannen kan förbehålla sig äganderätten.

En förälder som betalat in till en klasskassa får om inte annat avtalats anses ha förbehållit sig äganderätten till sin del. Särskilt om utgångspunkten varit att inbetalda pengar skulle betalas tillbaka om något barn inte kunde följa med, och i varje fall om avbokning varit möjlig.

– – –

Både alternativ a och b har förstås sina poänger. En intressant fråga är därför om den ena klara sig utan den andra? (Frågan är inte avsedd att vara retorisk.)

(Jfr Svea Hovrätts dom FT7171-09 )

Annonser