Man kan fundera över hur många av dem som läser den här bloggen som alls reagerar på rubriken. Vad har fotbolls-VM med juridik att göra, kan man ju undra. Men, det har förstås gjorts betraktelser tidigare om fotboll och juridik. (Se exempelvis Hydén; Arbetslivets reglering 1985, Strömholm; Svensk rättskunskap 1975.) Här tänkte jag bara göra några reflektioner kring reglering och ändamål. Temat är betydligt större än fotboll, men det behöver avgränsas för att bli meningsfullt, och fotbollens exempel kan passa eftersom det är en såpass trivial företeelse, (i vissa avseenden).

Varför blir det då inget VM i sommar? Jo, för att förtroendet för spelet i sin klassiska mening har urholkats. Vad som kommer att utspela sig är inte VM i fotboll, utan ”VM i att vinna fotbollsmatcher genom att fuska utan att domaren ser det”. Jo, visst, men det är väl inget nytt. Nej, det är det inte, och det är just det som min poäng bygger på. Fotbollen på yppersta elitnivå har nu blivit sådan att alla förväntar sig att spelare och tränare m fl skall utnyttja regelsystemets svagheter till sin fördel så långt det bara är möjligt. I fotboll på TV kan man höra kommentatorerna säga: -”De spelar sitt spel väldigt lyckat idag. De söker frisparkar, ligger kvar på plan, drar ner tempot och tar varje chans att irritera motståndarna.” Detta utan att det anses anmärkningsvärt. Att ”filma” för att lura domaren betraktas som en självklarhet, och det anses t o m vara smart så länge spelaren gör det så bra att han inte ertappas. För spelet helt meningslösa spelarbyten i slutsekundrarna anses så smarta att de sedan länge fått en egen positivt laddad term; ”taktiska byten”. Maskning i alla dess former uppfattas som en del av spelet och rent av som lite av en konstart. Efter matchen är det resultatet som är avgörande. Det lag som vinner anses ha ”vunnit rättvist” eftersom de ju trots allt gjort fler mål, och även om taktiken gått ut på att utnyttja regelsystemets svagheter så anses det ha varit en ”framgångsrik taktik”.

Som sagt dock, detta är inget nytt. Och det är väl inte bara i fotbollen som … osv. Så varför alls bry sig? Ja, min tanke är att fotbollens enkla exempel visar hur ett regelverk och dess tillämpningssystem kan misslyckas i förhållande till vad som är en central idé i företeelsen. Trots att Fifa, Fotbollförbundet m fl förespråkar ”fair play” och lägger pengar på att tala om vikten av detta, så har regelsystemet inte byggts kring någon sådan idé. Det regelsystem och det tillämpningssystem som valts utgår istället från att det är något som utövarna skall bidra med i huvudsak på egen hand och s a s vid sidan av spelet. Incitamentet ligger i att det anses finare att vinna med sportmanship, men det är samtidigt helt underordnat när det kommer till skarpt läge. Frankrike med Henry är vidare till VM, uppenbarligen pga en ”hand of God”, för något fusk som skall anses relevant var det inte. Han blev ju inte upptäckt.

Vad fotbollen beträffar är det hela kanske inte så mycket att bry sig om. Visst kan man anföra att det handlar om betydelsefulla förebilder och att det därför är viktigt att ge goda exempel, inte minst för barn- och ungdomar. Och visst kan man påpeka att de resurser som samhället (enskilda och kollektivt) lägger på fotbollen är så stora att vi kan förvänta oss mer. Men det är kanske ändå inte så illa att några krav på omreglering skall ställas. Uppenbarligen är det så att fotbollen idag engagerar rekordmånga och det är kanske andra aspekter som intresserar mer än fair play. En aspekt är att det därför helt enkelt hör till tjusningen att få uppleva den finess med vilken spelare kan få domaren på planen att fatta beslut som går i den riktning de önskar. En annan aspekt är att nöjet för somliga i publiken tydligen ligger i chanserna att få slåss och för dem är det antagligen gynnsamt att det finns ett betydande inslag av fusk.

I den mån man inte uppskattar den typen av underhållning finns det dock anledning att fundera över regleringen och dess tillämpningssystem. Om fair play skall vara en central idé går det att bygga systemet utifrån det. Det går i fotbollen lika väl som i andra sammanhang där reglering används. Att fotbollens regelverk är gammalt och att alla vant sig vid att regleringen är på ett visst sätt är förstås något som bör beaktas. Likaså bör beaktas att det förstås är ännu finare att vinna med fair play om man avstått från att fuska trots att man kunde. Detta kan dock inte vara argument som utesluter en värdering av om systemet verkligen gynnar vad man vill åstadkomma och av vad som kan förväntas av alternativen.

Jag menar att min tes rör fler företeelser än fotboll och att det finns andra regelsystem som på motsvarande sätt inte gynnar det man säger sig vilja åstadkomma. Paradoxalt nog är det antagligen så att vissa områden skulle må bättre av mindre reglering, reglering på andra nivåer, eller i annorlunda former. Det vore intressant att höra om associationer i sådana banor.

Annonser