Nyligen fick jag en ny och ganska obehaglig erfarenhet. När jag skrev om Svenska dagbladets enligt min mening ganska ogenomtänkta rop på hårdare straff, tog tidningens ledarredaktion tillfället i akt att hänga upp sig på ett förfluget ord för att såga mig längs med fotknölarna. Samtidigt bemöttes inte mina argument för fem öre. Även läsarkommentarerna till mitt inlägg andades ofta en total brist på förståelse vad jag försöker säga.

I ett sådant läge finns två möjligheter, nämligen antingen att alla som inte fattar vad jag menar är illvilliga eller korkade, eller att jag uttrycker mig otydligt. Jag vill gärna tro att folk kan tänka och försöker förstå även meningsmotståndaren, och alltså skall jag försöka att uttrycka ännu en gång vad det är jag menar. Tacksamt nog ger mig den moderata riksdagsledamoten Björn von Sydow genom sin debattartikel idag i Svenska dagbladet tillfälle att göra det.

Kanske skall jag börja med att klargöra vad jag inte säger. Jag säger inte att jag håller med den ursprungliga debattartikeln av Fries och Sarnecki, trots att jag måste tillstå att jag känner mera sympati för den artikeln än för Svenska dagbladets eller von Sydows position. Jag säger inte att vi inte behöver straff, utan bara att jag inte riktigt vet exakt i vilket syfte vi straffar. Jag säger inte att ”folket” (vem det nu skall vara – majoriteten, de som hörs eller bara de som håller med talaren) generellt är dumt i huvudet. Jag säger inget av detta. Jag försöker att ta ett kliv tillbaka och titta på debatten med så rationella ögon som möjligt.

Med detta sagt skall jag nu övergå till det jag säger. Det jag säger är sammansatt av flera olika tankar och idéer, och trots att jag hatar argument i punktform skall jag försöka att avgränsa argumenten mot varandra genom just punkter. Jag hoppas det blir klarare vad jag säger då, så att jag slipper anklagas för ”underligt docerande” av folk som inte förmår följa en mera komplex argumentation.

a) Lagar skall inte vara ”signaler” från samhällets sida. Lagar skall kunna genomföras, vara något så när rationella och vila på principiella och genomtänkta ställningstaganden. Precis lika lite som jag tycker att det är en bra idé att kriminalisera sexköp i syfte att förklara sin solidaritet med kvinnor som under våld tvingas till prostitution, precis lika lite tycker jag att det är riktigt att spärra in någon i flera år bara för att förklara sin solidaritet med brottsoffret. Syftet med strafflag måste enligt min mening vara att motverka brott och att försöka få brottslingen på en icke-brottslig bana. Att låsa in någon för att avge en signal riskerar åtminstone att äventyra syftet att förebygga brott: fängelser är lärdomsanstalter för kriminella, och den som i flera år vistas i ett fängelse har, när hon kommer ut därifrån, endast andra interner som kompisar. Vi skapar genom den här typen av ”signaler” kriminella eller åtminstone kriminellt belastade umgängeskretsar.

b) Hårdare straff motverkar inte brottslighet. Här måste man kanske genast lägga in brasklappen att därav inte följer att vi inte behöver straff över huvud taget. Det kanske vi behöver. Jag tvivlar dock på att en potentiell brottsling gör upp en räkning där hon skulle begå brottet om straffet är tio månaders fängelse, men inte om straffet är två års fängelse. Jag tror att risken för upptäckt är långt mera avskräckande, vilket innebär att jag vill lägga pengar på en mera effektiv polis- och domstolsorganisation. Det politiska problemet med mitt lösningsförslag är att det kostar pengar. Det är billigt att bara skriva in ett längre straff i lagen: finns inget reellt hot om upptäckt och lagföring, kommer dock ingen att avskräckas, och det inte ens om jag skulle ha fel och hårda straff i princip skulle kunna avskräcka. Hårdare straff är enligt min mening ett slag i luften, och den försämring som vi upplevt under de senaste decennierna vad gäller kriminalpolitiken är enligt min mening inte en följd av mild lagstiftning, utan av att polis- och rättsväsendet försummats av budgetpolitikerna, till förmån för social- och välfärdsstaten.

c) Politiskt ledarskap är något annat än att blint följa en uppfattning. Som sagt tror jag nödvändigtvis inte att hårdare straff generellt krävs av någon majoritet av befolkningen. Jag tror att det helt och hållet beror på hur man ställer frågan: som Bismarck sade tror jag inte på någon statistik som jag inte förfalskat själv. Men låt gå, säg att en majoritet av befolkningen kräver hårdare straff. Innebär det att politikerna måste följa majoritetsmeningen? Politiskt ledarskap är förhoppningsvis något annat. Jag låter mig överröstas av majoriteten, men jag tycker att Svenska dagbladet visar prov på en besynnerlig demokratiuppfattning om dess enda reaktion på en avvikande mening är nedlåtande kommentarer om ett måhända misslyckat språkbruk. Jag anser inte att hårdare straff leder någon särskilt vart, och jag anser inte att detta förändras av att en majoritet måhända tycker annorlunda.

d) Kriminalpolitik kostar, den med, och detta är ett viktigt argument. En fängelsevistelse kostar en miljon om året. Det skulle vara välinvesterade pengar om det ledde till att brottslingar avhålls från framtida brott. Det finns dock inget som tyder på det. Eftersom våra resurser är begränsade och skall räcka, inte bara till fängelser, utan också till poliser, domstolar, försvar, utbildning, omsorg, socialbidrag med mycket annat mera, måste de som vill ha hårdare straff åtminstone försöka motivera varför vi skall lägga våra resurser på en form av signal från samhället som inte tycks tjäna något annat syfte än att tysta en del av befolkningen som kräver hårdare straff. Det ekonomiska argumentet må inte vara avgörande, men det bör bemötas.

e) För att straffet skall vara ”proportionerligt”, måste vi veta hur vi översätter ett brott till straff. von Sydow talar om att straff och brott skall stå i proportion med varandra. Det kan man kanske hålla med om, men frågan är hur vi avgör vad som är proportionerligt. Hur räknar man ut straffvärdet för ett knytnävsslag i ansiktet jämfört med ett i magen, jämfört med en attack med en kofot, jämfört med en attack med yxa, jämfört med en våldtäkt? Vari består proportionen? Det jag säger är att straff har inget med brottet att göra, utan är en reaktion på brottet som i sig inte kan knytas till brottet. (Filosofiskt uttryckt är brott och straff inkommensurabla.) Om vi dock talar om proportioner, är det fel att diskutera ett brott i taget, utan då måste vi titta igenom hela brottsbalken och jämföra straffen för olika brott med varandra: proportioner i någon förnuftig mening får vi först när vi kan rangordna brotten. Mitt påstående är att vi aldrig kommer att kunna göra det, och därför är jag emot det reflexmässiga ropet efter hårdare straff.

f) Ingen kan ange punkten där ett straff är hårt nog. Detta argument är egentligen en variant på punkten e), men det förtjänar att isoleras. När är ett straff hårt nog för en våldtäkt? Är det någon som har ett svar på det? Jo, jag har faktiskt ett svar: aldrig. En våldtäkt (och flera andra brott) innebär en sådan förnedring för offret att inget straff framstår som hårt, förutom kanske en våldtäkt av gärningsmannen. 25 år i fängelse är inte hårt nog. Livstid är inte hårt nog. Vi kommer aldrig att nå slutpunkten, och därför är ropet efter hårdare straff så totalt onödigt. Poängen med straffet måste vara att förhindra brott, och alltså måste vi försöka att hitta ett sätt som förhindrar så många brott som möjligt. Hårdare straff kan som sagt visas bidra till brottsligheten, och alltså måste vi hitta någon balans mellan den vedergällning som straffet skall vara men inte verkligen är och vårt syfte att förhindra brott.

Problemet med Svenska dagbladets och von Sydows argumentation är att den betjänar en opinion som kanske är stark, men som inte förmår förklara hur statens viktigaste uppgift i sammanhanget bättre uppfylls genom hårdare straff, nämligen förebyggandet av brottsligheten. Argumentationen framstår därför inte som genomtänkt.

Och den här gången skulle det vara trevligt att få ett resonerande svar (om jag nu får ett svar) istället för ytterligare raljerande utan argument på Svenska dagbladets ledarblogg.

Annonser