Kan djur ha mänskliga rättigheter? Frågan har diskuteras länge bland rättighetsteoretiker – både bland libertarianer och utilitarister. Nozicks resonemang är en klassiker och Peter Singer, förmodligen världens just nu mest feltolkade filosofi, har skrivit mycket i frågan.

Frågan är inte bara filosofi emellertid. Det schweizisiska förslaget om att djur skall ha rätt till juridiskt ombud i vissa situationer är ett exempel på hur djurrätten kan få implikationer också för den tillämpade juridikens värld.

Nu kan det här nog tyckas fånigt eller konstigt ur ett svenskt perspektiv. Vi har ju precis kommit på att människor kan ha rättigheter, eller, i alla fall att mänskliga rättigheter kan ha något med riktig juridik att göra. Men så konstigt är det inte.

En svensk domstol -Attunda tingsrätt – har ju nyligen konstaterat att staten har mänskliga rättigheter och att statens mänskliga rättigheter dessutom kan ge staten rätt i ett mål mot enskilda. Kan staten med framgång åberopa mänskliga rättigheter i rättegångar mot människor så är det väl inte så främmande att även djur skall ha rättigheter.

Eller så kanske vi skall förbehålla rättighetsargumenten för personer.

(Och, för att föregripa en kommentar av Claes Martinsson om att rättigheter inte ”betyder” något vill jag bara framhålla att rättigheter inte nödvändigtvis måste vara naturliga, eller eviga. De kan istället betraktas som särskilt djupt förankrade rättsliga konventioner, eller ett slags postulat, om man vill. Så tar man bort styltorna från nonsens.)

Annonser