I dagens papperversion av tidningen Göteborgs-Posten, G-P, finns under rubriken ”Ridsport” en artikel med rubriken ”Lundbäck rasar över dom”. Artikeln beskriver, utöver några kommentarer om hästtävlingar, hur hästtränaren Helena Lundbäck, ser på en tingsrättsdom som drabbat hennes företag. Jämfört med många andra artiklar som ger beskrivningar av hur rättsväsendet fungerar är det ingen uppseendeväckande artikel. Den kritik som riktas mot avgörandet görs helt genom att återge Lundbäcks kommentarer:

”– Jag känner mig grundlurad av tingsrätten, säger Lundbäck.

– – –

– Jag är synnerligen missnöjd med domen. Jag känner mig väldigt orättvist behandlad. Jag lever på detta och behöver min provision.

Helena Lundbäck anser att rätten har svårt att förstå hennes verksamhet. Hon utbildar och tar fram nya hästar hela tiden, och hon vill ha betalt för det arbete hon gör.

Annette Karlsson hade kontraktet till överseende en månad innan hon skrev på det, och Helena tycker att hon haft sin chans att komma med synpunkter på eventuella ändringar. – Man får för fan tänka efter innan man skriver på.

– – –

Lundbäcks har överklagat domen – men har ännu inte fått besked. De har dessutom skrivit liknande kontrakt med andra hästägare. ”

Även om det alltså är helt klart att alla utsagor kommer från en part i målet finns det ändå anledning att reflektera över artikelns utformning. Läsaren får ingen chans att bedöma vad tingsrättsdomarna egentligen gjort utöver att de ändrat Lundbäcks provision vid en eventuell försäljning av hästen från 50 % till 20 %. Varför domarna gjorde detta och vad som var grunden får läsarna inte ens en antydan om.

Vad domarna egentligen gjorde var förstås att jämka avtalet som oskäligt med 36 § AvtL. (Norrköpings Tingsrätt T3291-08, meddelad 2010-01-22.) De ansåg nämligen avtalet som mycket ensidigt i jämförelse med andra avtal i branschen. Det är synd att läsarna inte får veta detta. För det första eftersom det framstår som om domarna grundlöst utsatt Lundbäck för en orättvisa, när det i domarnas ögon alltså var Lundbäck som genom sitt företag som agerat osedvanligt oprofessionellt. För det andra är det synd att läsarna inte får chansen att förstå att 36 § AvtL är en viktig och användbar lagregel.

Som sagt är artikeln dock inget att uppröras över egentligen. I jämförelse med vad som skrivs i övrigt är den inte anmärkningsvärd. Det bör rent av vara i sin ordning att man refererar en parts upprördhet över en dom som en nyhet i sig, även om denna person bara får uppmärksamheten för att hon är en allmänt känd person. Eller hur?


(Tillägg: G-P har i ett par tidigare artiklar under 2009 rapporterat om tvisten. Då har delar av båda parternas argument beskrivits. Dagens artikeln handlar dock alltså om domen.)

Annonser