Eftersom en av kommentatorerna nedan anklagade mig för att vara tröttsam i mitt fåfänga försvar för rättsväsendets integritet så vill jag nämna något helt annat. Idag kom en dom från Högsta domstolen i en fråga som var mycket mer intressant än den först verkade.

En fastighet hade överlåtits i Halmstad kommun mellan två bolag som i praktiken styrdes av samma personer och som hade företagit överlåtelsen inom ramen för en omstrukturering av verksamheten; förvärvaren var härvid ett nybildat bolag bakom vilket alltså samma personer som säljaren stod.

Kommunen försökte smita igenom i fastighetsöverlåtelsen och hävdade förköpsrätt. Förvärvaren (och säljaren) menade att ett förköp skulle vara oskäligt och fick härvid visst stöd från Länsstyrelsen. Kommunen stod på sig hela vägen till vägen till regeringen som konstaterade att kommunen inte hade rätt att förvärva fastigheten eftersom det skulle ha varit oskäligt.

Det förvärvande bolaget yrkade därefter ersättning för den skada som uppstått genom kommunens agerande. Företaget menade att kommunens ageranade utgjorde fel eller försummelse vid myndighetsutövningen. Kommunen hade fattat sitt beslut om förköpsbegäran på ett dåligt underlag men under tiden framgick det för kommunen att det fanns en stark intressegemenskap mellan köpare och säljare, menade bolaget. Och då borde kommunen låtit bli att förhala transaktionen med en dödfödd förköpsprocess.

Kommunen invände att den hade rätt att få en prövning av fallet – och att det inte förelåg myndighetsutövning.

HD fann, föga överraskande, att det var myndighetsutövning. Därefter skiljer sig meningarna i HD åt. Majoriteten, tre justitieråd, ansåg att det inte förelegat fel eller försummelse. Det finns utrymme för rättsliga avvägningar i dessa fall och det kan därför inte anses culpöst av kommunen att gå vidare till regeringen trots att det fanns etablerad praxis som talade emot att förköp skulle kunna förekomma.

Minoriteten, JustR Lindskog och HD:s  nya ordförande Lundius, kom till motsatt slutsats: Detta utgjorde fel eller försummelse.

Fallet är intressant. Det har visat sig, det visade sig i alla fall idag då jag under en kurs fick information om liknande problem på andra rättsliga områden, att myndigheter liksom kommunen i detta fall framhärdar med rättsliga processer som enligt etablerad praxiss framstår som lönlösa, för ”att få en prövning”. I sådana situationer är min uppfattning att det finns anledning att ta in minoritetens position i detta fall. Minoriteten för ett övertygande argument kring riskerna med att förköpsreglerna i dessa fall används för närmast otillbörliga syften.

En rätt till skadestånd kan i dessa fall fungera som en möjlighet till korrektion.

Annonser