Stockholm tingsrätt och Svea Hovrätt har nyligen avkunnat två domar som båda rör immunitet. I båda fallen saknades det hinder mot svensk jurisdiktion.

1. Nordkoreanska diplomater smugglar cigaretter till Sverige

Det första fallet läste jag om i DN och rör två nordkoreanska diplomater som smugglat cigaretter till Sverige. De blev häktade den 11 november 2009 vilket föranledde följande tentafråga till mina studenter på tentamen den 16 december 2009.

Den 20 november 2009 rapporterade media att två diplomater från Nordkorea gripits av den svenska tullen misstänkta för ha försökt smuggla in 230 000 cigaretter från Ryssland. Diplomaterna är ackrediterade vid ambassaden i Moskva och stationerade i St Petersburg. De sitter numera i Kronobergshäktet i Stockholm. a. Har Sverige agerat i enlighet med folkrätten genom att de två diplomaterna blivit gripna och numera sitter häktade? (2 p) b. Hade ditt svar blivit annorlunda om det hade varit den nordkoreanska utrikesministern som smugglat cigaretterna? (3 p)

DN rapporterade senare samma dag (16 december 2009) att Stockholms tingsrätt avkunnat dom, som finns här. Ganska roligt med timingen. Nu sitter jag och rättar studenternas tentor. Tingsrätten ger ett fullständigt svar på delfråga a) under rubriken ”Svensk domstols behörighet” .

YKRKANDEN M.M.

…[De tilltalade] har gjort gällande att de har diplomatisk immunitet enligt 1961 års Wienkonvention om diplomatiska förbindelser (Wienkonventionen) vilket innebär att de är okränkbara och inte kan ställas till ansvar för brott. … De har vidare hävdat att de inte haft uppsåt till att begå brott utan att de utgått från att de hade diplomatisk immunitet och att de därför inte var skyldiga att anmäla införseln till tullmyndigheten. …

Svensk domstols behörighet

I frågan om [de tilltalade] har diplomatisk immunitet grundat på Wienkonventionens bestämmelser innebärande att tingsrättens behörighet begränsas gör tingsrätten följande bedömning. Som framgått ovan rör det sig inte om någon diplomat med ackreditering i Sverige. Därmed blir inte de mer långtgående bestämmelserna om diplomatisk immunitet enligt artikel 29 och 31 i Wienkonventionen tillämpliga. Dessa artiklar innebär annars i stort hinder i straffrättligt hänseende att anhålla eller på annat sätt frihetsberöva en diplomat eller för den delen dennes familjemedlem. Inte heller går det att ställa sådana personer till ansvar för brott. Med detta konstaterande återstår att pröva om immunitet föreligger enligt artikel 40 i konventionen som rör skydd i tredje stat. För att skyddet i artikeln ska bli aktuellt krävs att det rör sig om en resa till mottagande stat i avsikt att tillträda eller återuppta sin befattning eller en resa till hemlandet. Skyddet är vidare begränsat till immunitet som är nödvändig för att säkerställa själva genomresan eller återresan. I det aktuella fallet rör det inte sig om en sådan genomresa eller återresa, utan om en påstådd tjänsteresa till den Nordkoreanska ambassaden i Stockholm. Artikel 40 är därmed inte tillämplig. Sammanfattningsvis föreligger inte hinder mot lagföring av [de tilltalade] grundat på bestämmelserna om diplomatisk immunitet i Wienkonventionen.

Det korta svaret på delfråga b) är ja, tjänstgörande utrikesministrar har immunitet mot andra staters straffrättsliga jurisdiktion. Sådan immunitet omfattar såväl handlingar som utförs i tjänsten respektive privat.

2. Sedelmayer ./. Ryssland – immunitet och okränkbarhet

Målet vid Svea Hovrätt är en av flera i den långa serien av mål mellan Sedelmayer och Ryssland. Sedelmayer har i tidigare tvist fått rätt mot Ryssland, men Ryssland vägrar att betala. Sedelmayer har därför i en serie mål sökt utmätning av hyra avseende fastigheter i Sverige och andra länder men som ägs av den ryska staten. Det intressanta är att Svea Hovrätt är den första svenska domstolen – vad jag vet – som uppmärksammar och tar fasta på skillnaden mellan okränkbarhet och immunitet. Följande passage i domen är intressant (sid. 4).

Egendom som används av främmande stats beskickning, diplomatiska företrädares och viss annan personals bostäder är exempel på egendom som skyddas enligt Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser. Wienkonventionen handlar dock inte om statens immunitet utan om diplomaters personliga immunitet. Egendom som omfattas av konventionen är okränkbar, dvs. skyddas mot kränkningar bland annat i form av fysisk närvaro annan stats tjänstemän. … Endast när detta skydd sammanfaller med att egendomen ägs av en stat och används för officiella ändamål som anmälts hos värdsstaten är den både okränkbar och immun mot verkställighet. När en fastighet ägs av en främmande stat, men inte används för officiella ändamål som ursprungligen angetts, eller när ägaren är en privatperson eller ett företag, kan del av fastigheten fortsatt vara okränkbar i de delar som åtnjuter skydd av konventionen, men då åtnjuter den inte skydd mot exekutiva åtgärder.

Svea Hovrätt kom fram till att fastigheten används för icke-officiella ändamål (sid. 8).

Fastigheten åtnjuter därmed inte immunitet mot verkställighet och kan bli föremål för utmätning. Oavsett detta åtnjuter de delar av fastigheten som skyddas av Wienkonventionens bestämmelser okränkbarhet.

Det innebär alltså framgång för Sedelmayer. Båda sidorna hade åberopat rättsutlåtanden från professorer i folkrätt. Sedelmayer stödde sig på Ove Bring och Said Mahmoudi. Ryssland stödde sig på Göran Melander. Hela domen finner du här.

Annonser