Jurister klagar ofta över att journalister inte förstår vad de skriver om när de skriver om juridik. Det är ofta sant. Men det får man liksom leva med om man vill ha ett samhälle med allmänt verksamma journalister. Man får ta det onda med det goda, som Lars von Trier brukade upprepa.

Jurister klagar också ofta över att journalister är onyanserade och grova. Det stämmer också. Men det finns tillräckligt med ljuspunkter för att man ska ha överseende med även det. Det finns Anders R. Ohlsson och Maciej Zaremba, till exempel  

Och vidare så beklagar sig jurister över att journalister inte sällan bidrar till onödiga polariseringar av samtalet kring de rättsliga processerna genom att underblåsa anti-juridiska stämningar som nästan alltid bottnar i okunnighet, t.ex. kritik mot domar som ingen läst. Även det är ju sant men också ett rimligt pris för den journalistik som fungerar som en nagel i ögat på juridikens maskineri när det inte fungerar som det ska.

Men så händer det, ibland, att dumheterna når en kritisk massa, när journalisternas behandling av juridiska händelser kombinerar okunskap, med onyanserade och grova angrepp och dumma påhopp.

Här finns ett fantastiskt exempel på det.

Annonser