I gårdagens Dagens Nyheter fanns en artikel med rubriken ”Bränd Säpoagent tvingad till tystnad” . Se artikeln här.

Av artikeln framgår att en en yngling i ungefär 10 års tid fungerat som agent för SÄPO. Han har fått betalt i form av svart lön, d v s inga sociala avgifter har betalts för agenten. Vidare kan av artikeln utläsas att det är SÄPO som försatt agenten i så stor fara att man var tvungen att avbryta samarbetet med honom.

Först efter JK´s ingripande förmåddes SÄPO att tillerkänna agenten en viss penningsumma så att denne skulle kunna återgå till ett ”normalt” liv och av JK´s beslut kan utläsas att stämningen vid förlikningsmötet varit ytterst spänd.

Vad säger detta beslut? Jo, att

1. polisen inte kan skydda de ynglingar som värvats som informatörer, och i det här fallet var det fråga om SÄPO som brukar berömma sig själva för att vara en mer professionell polisorganisation än övriga (Rikskriminalen, Länskriminalerna o s v)

2, det krävdes att JK kraftigt engagerade sig i ärendet innan SÄPO ansåg sig nödgad att utbetala viss ersättning till informatören. .

JK´s beslut gör mig mer övertygad än tidigare om att användandet av outbildade ungdomar i kampen mot den grova brottsligheten omedelbart bör upphöra. Informatörerna är såväl skydds- som rättslösa. I det fall som avses med JK´s beslut, vilket jag är väl insatt i, funderade informatören över om han skulle väcka talan mot SÄPO vid domstol. Motargumentet från polisen var att om så sker så kommer din identitet att röjas. Detta gav givetvis SÄPO ett kraftigt övertag vid de förhandlingar om ersättning som senare togs upp vid mötet hos JK.

De agenter som blivit brända kommer under resten av sina liv att riskera att bli upptäckta av de kriminella personer beträffande vilka de lämnat information till polisen. 

Det finns andra metoder att angripa den grova brottsligheten än att offra 100-tals ungdomar, som utan någon utbildning kommit att bli polisens nästan viktigaste redskap i brottsbekämpningen. De metoder som istället bör användas är de som är lagreglerade (telefonavlyssning, kameraövervakning, buggning m m) och sen kommer man också långt med senvanlig spaning och underrättelseverksamhet.

Advertisements