Mårten Schultz har redan skrivit om nyheten att facket måste betala skadestånd för sin blockad i samband med Vaxholmskonflikten. Jag läser i DN att Byggnads Ordförande Hans Tilly ställer sig frågande till Arbetsdomstolens dom om att förbundet ska betala skadestånd och ersättning för rättegångskostnader om 2,7 miljoner kr ”eftersom domstolen tidigare godkänt och gett grönt ljus” för Byggnads att vidta stridsåtgärder. Längre ner i artikeln kan man läsa följande.

Arbetsdomstolen tog ett interimistiskt beslut för fem år sedan. Då hade vi rätten på vår sida, säger Hans Tilly.

Det ligger i sakens natur att ett interimistiskt beslut är provisisoriskt och därmed kan ändras. Den som vidtar åtgärder (Byggnads) på grundval av ett interimistiskt beslut bör vara medvetna att de själva står risken om beslutet senare ändras. Det är vad som hänt nu och är inget konstigt i sig. Abetsdomstolen skriver följande i sin dom (sid. 56).

Frågan är vidare om det bör ha någon betydelse att Arbetsdomstolen i ett senare skede, när stridsåtgärderna redan vidtagits, i sitt interimistiska beslut inte fann att det förelåg sannolika skäl för att stridsåtgärderna var otillåtna. I beslutet konstaterade domstolen att det på den då föreliggande utredningen inte gick att dra några tillräckligt säkra slutsatser om stridsåtgärdernas förhållande till de EG-rättsliga reglerna. Domstolens majoritet avslog bolagets yrkande och följden av beslutet blev att stridsåtgärderna kunde fortsätta. Enligt de fackliga organisationerna bör denna omständighet också vägas in vid den bedömning som nu ska göras. Arbetsdomstolens interimistiska beslut innebar emellertid inte att Arbetsdomstolen med någon hög grad av säkerhet uttalade sig i fråga om stridsåtgärderna tillåtlighet. Det bör därför inte till-mätas någon betydelse i detta sammanhang.

Sedan kan man diskutera sakfrågan, om utstationeringsdirektivet är rätt utformat eller om EG-domstolen tolkat regelverket rätt, men det förtjänar en egen debatt. Personligen anser jag att fack ska få vidta stridsåtgärder för att få till stånd ett kollektivavtal med utländska företag som är stationerade i Sverige förutsatt att följande förutsättningar är uppfyllda.

De villkor som krävs av den svenska arbetstagarorganisationen ska:

1. motsvara villkoren i ett centralt branschavtal som tillämpas i Sverige på motsvarande arbetstagare,

2. bara avse minimilön eller andra minimivillkor på vissa områden,

3. vara förmånligare för arbetstagarna än det som följer av lag.

Det är i enlighet med EG-rätten och också vad regeringen föreslår i en proposition. På detta sätt upprätthålls det svenska systemet med kollektivavtal samtidigt som man värnar den fria rörligheten och rätten för utländska företag att stationera arbetstagare i Sverige.

Media och bloggar
SvD, Per Altenberg, Mark Klamberg

Annonser