Under sommaren så var en av de stora diskussionerna i media och andra sammanhang Aftonbladets publicering av en artikel om en israelisk organhandelskonspiration och efterföljande reaktioner, eller icke-reaktioner, på artikeln. En av de saker som då diskuterades febrilt var om ett uttalande som gjorts av Sveriges ambassadör i Israel, där hon tog avstånd från artikeln, kunde utgöra ett rättsligt problem. Själv hade jag svårt redan då att förstå på vilket sätt uttalandet skulle kunna falla under juridikens sanktionsregler.

Idag kan man läsa i pressen att JK inte finner anledning att kritisera ambassadörens yttrande. Låter rimligt. Vad skulle JK ha för grund för det? Men man kan vidare läsa att JK finner ambassadörens formulering ”olämplig”.  Det kan man förstås anse. Men på vilken grund uttalar JK en sådan kritik, om än den inte är en kritik i den formella bemärkelse som uttrycket används i här? Det är inte helt ovanligt, att JK – och det gäller säkert även tidigare innehavare av ämbetet – uttrycker omdömen av det här slaget i samband med tillsynen över yttrande- och tryckfrihetsområdet – att ett uttalande är mer eller mindre lämpligt, även om det inte direkt faller under lagens regler om repressalieförbud eller liknande. Sådana JK-uttalanden ligger i sig (något ironiskt) och skaver mot meddelarfrihetstanken: Att bli offentligt utpekad som omdömeslös, om än inte det räcker till för kritik, av JK kan säkerligen för många framstå som en form av sanktion.  

Ingår det verkligen i JK:s mandat att göra allmänna uttalanden om lämpligheten i de uttalanden som offentligt anställda gör?

Annonser