Under rubriken ”Skattesmäll för kulturarvet” skriver Svenska dagbladet idag att kyrkans långa undantag från beskattningen äntligen upphör. För en ateist som mig känns det förstås helt riktigt att en världsåskådningsklubb som Svenska kyrkan äntligen får betala skatt som vi alla andra (däribland andra religiösa samfund). Svenska dagbladets rubrik är dock väl vald: frågan är om inte det faktum att kyrkan faktiskt förvaltar en del av vårt historiska byggnadsminnesarv motiverar skattelättnader.
Det korta svaret är nej. En privat fastighetsägare av ett kulturminnesmärkt hur får heller ingen skattelättnad. Äger man kulturminnesmärkta byggnader, har man helt enkelt haft ”otur” i viss utsträckning, och någon särskild anledning att särbehandla just Svenska kyrkan ser jag verkligen inte.
Ur ett något bredare perspektiv kan man dessutom ifrågasätta varför tydligen så många kyrkor är kulturminnesmärkta att Svenska kyrkan tycker att den (som är en av landets största fastighetsägare) inte har råd att förvalta dem alla. Är det verkligen nödvändigt att skydda så många kyrkor?
Här hamnar jag lite i bryderier mellan mina olika åsikter. Å ena sidan är jag en historieintresserad människa som trots min inställning i religiösa frågor utan tvekan erkänner att Sverige är ett kristet präglat land, och som anser att alla – även folk som jag – för att verkligen kunna förstå vårt land måste känna till kyrkan, dess tankegods och dess historiska ställning, liksom även grunderna i bibelns berättelser. (Där jag är för övrigt många gånger skadeglatt förfärad hur många personer som kallar sig själva för kristna som inte ens vet varför vi firar pingst: kristendomen i svensk tappning förefaller inte ens längre behöva sin grundläggande text.) Å andra sidan anser jag att vi inte rimligen kan bevara hela historien i alla dess delar.
Det blöder i hjärtat på mig varje gång jag ser de gamla svartvita filmerna från svenska stadskärnor före rivningshystrin. Jag tycker helt enkelt att ett 1600-talshus är långt mera tilltalande än en 1900-tals skyskrapa. Jag kan också bli varm i hjärtat de få gånger jag åker genom den svenska landsbygden och ser en vitkalkad kyrka på kullen i ett böljande grönt landskap – det är hur vackert som helst.
Men skall staten medge ett skatteundantag på en sisådär 150 miljoner för estetiska upplevelser? Det är lite märkligt när innehavaren av den estetiska upplevelsen trots allt är ett numera privat samfund. Om folk inte går i kyrkan längre, om en kyrka attraherar kanske ett 100-tal personer per år, låter det som en väldigt dyr investering. Då är operan med sina få besökare ändå en större publikmagnet, och eftersom vi inte har hur mycket pengar som helst, bör vi väl helst se till att de pengar som vi ger till kultur och kulturella upplevelser kommer så många som möjligt till del?
Jag har också svårt att föreställa mig att varje kulturminnesmärkt kyrka är precis så unik som kulturminnesmärkningen påstår. Til syvende og sidst är varje byggnad unik, om inget annat till sin belägenhet. Det bör vara möjligt att i detalj beskriva en kyrka som man inte kan hålla – då kan den grundläggande kunskapen bevaras för eftervärlden och vi ändå bli av med en byggnad som väldigt få numera har glädje av.
Det måsta också vara möjligt att sälja en kyrkobyggnad. I Oxford finns (eller fanns, det är några år sedan sist) i stadsdelen Jericho en pub ”Freud” i en gammal kyrkobyggnad. Om kulturminnet är det viktiga, bör det väl vara möjligt att göra något annat med en kyrka än att ha rituella möten i den? Jag förstår att religiösa människor kan tycka att det inte skulle vara lämpligt, men då bör de vackert själva betala för sin kyrka istället för att skjuta notan över till skattebetalare som mig som inte är intresserade av religiösa tempel.
Skatteundantaget för kyrkan är omotiverat. Idag har vi en mycket högljudd aktivt kristen grupp i vårt land som inte längre utgör majoriteten. Jag har inga synpunkter på att folk är religiösa (jag kan känna medlidande, men det är allt), men jag har synpunkter på att jag som skattebetalare skall stå för andras privata klubbars kostnader. Det inkluderar partistödet.
Och det inkluderar alla gånger Svenska kyrkans skatteundantag.
9 kommentarer
Comments feed for this article
november 9, 2009 den 10:03 f m
Malin
Du har helt rätt, vi kan inte kosta på oss att underhålla alla dessa kyrkor. Som medlem i det krisdrabbade samfundet säger jag: Riv och sälj! Byggnads- och kulturminnesförvaltning är inte kyrkans huvuduppgift precis.
Problemet är ju bara att det blir ett fasligt liv på alla möjliga människor när en kyrka väl rivs. Se bara på hur det lät när Maglarps nya kyrka här i Skåne föll för grävmaskinerna. Plötsligt bryr sig väldigt många som aldrig bryr sig om kyrkan annars. Jag anser att Svenska Kyrkan måste förhärda sig nu, mot alla dessa sentimentala krav på bevarande av historien – även om jag själv är en nostalgiker av stora mått.
I skotska Aberdeen har man gott om kyrkor, på grund av komplicerad samfundshistoria. Många av dem gör nu god tjänst som nattklubbar, restauranger och bostäder. Låt oss se mer av den varan i Sverige också!
november 9, 2009 den 10:53 f m
jheidbrink
Malin: Jag uppskattar att en bekännande medlem i kyrkan håller med mig. Problemet är kanske kulturarbetarna, snarare än kyrkomedlemmarna, i det här fallet.
november 9, 2009 den 11:55 f m
Sredna
Även i Dublin finns minst en kyrkobyggnad som nu hyser en restaurang med konsertscen.
En hel del prästgårdar har ju sålts av Svenska Kyrkan genom åren, så varför inte kyrkobyggnader? Någon hugad kanske till och med vill bygga om till bostad. Allt kan ju dessutom dokumenteras före ombyggnad, så historien glöms inte bort. Den flyttar bara till ett arkiv som kan ligga till grund för forskning och utställningar på muséer och internet.
november 9, 2009 den 12:51 e m
Petter
Avsakralisera och pubifiera mera!
november 10, 2009 den 4:25 e m
Låt kyrkans medlemmar betala « Nonicoclolasos
[…] sköta sig själv” och ”Låt kyrkan betala skatt” samt Jakob Heidbrinks inlägg ”Skattelättnader för kulturarvet”. Media: […]
november 10, 2009 den 4:32 e m
Fredrik Lundqvist
Det borde vara så att den som bestämmer vad som är en historiskt intressant byggnad värd att bevara också är den som bekostar bevarandet. Staten betalar ju faktiskt ut en hel del pengar för byggnadsvård och man kanske kunde begära att de ”put their money where their mouth is”.
Ett problem med att bygga om kyrkor är att de kyrkor som har sämst nyttjandegrad och dålig ekonomi ligger på ställen där varken mark eller byggnad har något större värde. Det är inte kyrkorna i stockholms innerstad som har taskigt med pengar, så en önskan om en ny bostad med 28 meter i takhöjd bygger på att du vill bo långt ifrån stureplan.
november 11, 2009 den 8:59 f m
Sredna
Prästgårdar ligger heller inte så nära Stureplan, men många av dessa har sålts till familjer som vill bo rymligt. Rätt häftig tanke att ha en jätteetta med 28 meter i takhöjd. Är det inte högre, förresten? Jag skulle nog sätta in glastak, så det inte kändes så instängt;-)
november 10, 2009 den 6:02 e m
jheidbrink
Fredrik: Jag bor långt ifrån Stureplan, tack och lov, eftersom just det området inte är mitt favoritområde i sta’n. Jag tror säkert att en eller annan musikförening, konstnär med mera kan ha användning för en kyrkobyggnad. Jag kan också tänka mig att det finns kyrkor, faktiskt till och med i Stockholms närhet, som inte alls skulle vara oattraktiva som bostad även för stressade storstadsbor. Somliga kyrkor skulle säkert behöva rivas – tough luck!
Den centrala poängen kvarstår: allt kulturarv kan inte rimligen bevaras om vi skall kunna anpassa vårt samhälle till nya omständigheter, och kyrkan har väl råd att betala för sina egna fastigheter. Om någon religiös person har problem med att ett tidigare tempel rivs eller blir pub, skall denna person själv betala för sina övertygelser och inte lasta skattebetalaren i allmänhet med detta.
november 11, 2009 den 8:55 f m
Sredna
Någon sorts parallell till miljörättens Polluter Pays-princip, alltså. Intressant.