Svenska dagbladet rapporterar att Konsumentverket skärper tonen mot mobiloperatörerna. Problemet är att vissa tjänster från tredje man – såsom leverans av bakgrundsbilder eller deltagande i tävlingar – utan att kunden vet det skapar abonnemang: mobilkunden blir alltså bunden till återkommande leveranser utan att vara medveten om denna bundenhet. Eftersom man numera inte heller får någon specificerad faktura, kan det ta en stund tills man börjat undra tillräckligt mycket över sin höga mobilräkning för att man gräver fram den där fakturan på nätet. Först då upptäcker man att man de senaste veckorna betalat för en tjänst som man inte varit medveten om att man beställt. När man vill avbeställa tjänsten, visar det sig att leverantören inte är åtkomlig för uppsägning, att man inte kan avbeställa tjänsten. Vad göra?

Det mest närliggande är förstås att säga till mobiloperatören och att be denna att inte längre förmedla betalningar till ett visst företag. Till min enorma häpnad vägrar tydligen mobiloperatörerna: av vad som framgår av Svenska dagbladets artikel ser det ut som att mobiloperatörerna endast anser sig vara mellanmän utan något som helst ansvar för den betalning de förmedlar.

Nu kan det i och för sig hända att operatörerna har en förbaskad bra argumentation någonstans i bakfickan, men jag kan egentligen inte tänka mig hur den skulle se ut. Jag har diskuterat det här problemet på min blogg tidigare (nämligen här), men jag tror att några ord till kan vara på sin plats (i synnerhet eftersom Konsumentverkets juristers argumentation också känns lite kringelkrokig – med den information som framgår av artikeln ser den ut att kunna göras rakare).

Det behövs enligt min mening inga direkta jämförelser med konsumentkreditlagen eller någon annan lagstiftning av särskild konsumentskyddande karaktär, utan saken är den att mobiloperatörerna i och med att de får ett uppdrag att förmedla kundens betalningar till tredje man (Jamba och andra skojare, men även exempelvis kollektivtrafiken) har fått just ett uppdrag. Det innebär bland mycket annat att mobiloperatören har en såkallad lojalitetsförpliktelse gentemot sin uppdragsgivare: uppdragstagaren skall lojalt iaktta uppdragsgivarens intresse.

Denna skyldighet är mycket svår eller kanske till och med omöjlig att skriva bort i avtal, annat än i mycket klara ordalag. I konsumentsammanhang tvivlar jag på att lojalitetsplikten i något sammanhang med giltig verkan kan skrivas bort. Försöker mobiloperatören att skriva bort denna plikt,kan ett sådant villkor med stor sannolikhet helt bortses ifrån (”lämnas utan avseende”) enligt 36 § avtalslagen. I detta sammanhang kan man som förstärkande argument anföra också konsumentkreditlagen och göra den jämförelse som Konsumentverkets jurist gör i artikeln.

Om nu en uppdragstagare måste vara lojal, kan denna inte bara ignorera att uppdragsgivaren säger åt henne att inte längre förmedla betalningar till någon viss person. Då fullgör nämligen uppdragstagaren inte längre sitt uppdrag att med omsorg förvalta tillgången till uppdragsgivarens pengar, utan då sätter sig uppdragstagaren på uppdragsgivarens plånbok och delar ut pengar till vem som helst som kan visa att en viss mobil tagit emot ett sms. Det låter inte längre som betalningsförmedling, utan det låter mera som om mobiloperatörerna ryckt åt sig kundens plånbok och delar ut pengarna till sina kompisar i näringslivet.

Det finns, såvitt jag kan se, två argument emot det jag säger här. Det ena är att mobiloperatörerna i avtalet kan tänkas ha helt frisvurit sig ansvaret för vem de betalar till. Som jag tidigare sagt, både i mitt tidigare inlägg och här ovan, tror jag inte att ett sådant villkor är bindande för kunden. Om det över huvud taget är bindande, kan det inte vara bindande i den utsträckningen att kunden/uppdragsgivaren inte skulle ha möjlighet att säga åt mobiloperatören/uppdragstagaren att i framtiden inte längre betala till något visst företag. Jag kan eventuellt ha förståelse för att mobiloperatören inte skall behöva bedöma varje krav på betalning som kommer in från kollektivtrafiken eller Jamba, men jag har ingen som helst förståelse för varför mobiloperatörerna tror att de kan slå dövörat till när kunden säger åt dem att inte längre betala till exempelvis Jamba.

Det andra rationella argumentet skulle vara kostnadsargumentet, att det skulle vara för dyrt för mobiloperatörerna att hålla koll på vem av kunderna som spärrat betalningarna till vilket företag. Argumentet är i sig acceptabelt, men dels antar jag att det inte är särskilt svårt att lägga in tekniska lösningar som medför att kundcenter i princip bara behöver trycka på en knapp och sedan alla betalningar till en viss mottagare automatiskt är spärrade (jag tror alltså att argumentet inte överensstämmer med verkligheten), dels – även om argumentet skulle stämma överens med verkligheten – är frågan vem som annars skall behöva bära kostnaden för att spärra en betalning.

Valet står här mellan mobiloperatören och konsumenten. Anledningen till att vi över huvud taget diskuterar problemet är att konsumenten inte har någon som helst praktisk möjlighet att få leverantörsföretaget att sluta kräva betalt för tjänster som inte beställts. Om vi alltså lägger risken för misslyckade spärrningar på konsumenten, innebär det att vi säger åt konsumenten att skylla sig själv och att vackert betala i all evinnerlighet.

Om vi däremot lägger risken på mobiloperatören, förorsakar vi säkerligen operatörerna en kostnad. Denna kostnad lär de dock lätt kunna föra vidare till sina kunder, som alltså skulle behöva betala något öre extra för att mobiloperatören faktiskt gör det som den skall göra, nämligen att lojalt uppfylla sina skyldigheter. Mobiloperatören kan utan vidare effektivt spärra betalningarna. Skulle något gå snett, kan mobiloperatören hänvisa till att den fått i uppdrag att inte längre betala och hänvisa leverantörsföretaget till att bråka med kunden. Det verkar vara en mycket mera effektiv lösning än att lämna slutkunderna i händerna på operatörerna.

Jag fattar ärligt talat inte vad mobiloperatörerna håller på med. Skulle någon som är insatt i branschen läsa det här, välkomnar jag upplysning om varför mobilföretagen så envist vägrar att vara justa (vilket är en moralisk bedömning) och att fullgöra sina civilrättsliga skyldigheter som uppdragstagare (vilket är en juridisk bedömning).

Jag förstår inte varför det över huvud taget krävs ett ingripande från Konsumentverket här.

Annonser