… eller att konstruera något som vi klarar oss bättre utan?

Mårten Schultz vill i SvJT:s senaste nummer (s 946) återuppliva obehörig vinst i svensk rätt. Antagligen tänker han även på övrig nordisk rätt. Därmed återupplivar han i varje fall den svenska debatten i frågan. En debatt som egentligen sträcker sig lika långt tillbaka i tiden som den skandinaviska rättighetsdebatten och debatten om äganderättens övergång.

Mårten Schultz har goda skäl att återuppliva denna debatt. Mot bakgrund av internationaliseringen av civilrätten, och forskningsprojekt som DCFR, har vi tydligt ställts inför faktum att konceptet är vanligt i andra privaträttsordningar. Utländska jurister reagerar lätt med häpnad över den skandinaviska hållningen, där begreppet knappt använts. Likaså har Justitierådet Torgny Håstad och några andra domare fattat beslut som kan tolkas som att de ställer sig försiktigt positiva, och mer än så, till en riktningsförändring.

Temat debatterades också på Nordiska Juristmötet i Köpenhamn förra augusti. Professor Thomas Wilhelmsson avslutande den debatten på ett bra sätt. Han menade att om det nu är så att man på den internationella arenan använder ett sådant begrepp så borde vi i Norden åtminstone på nytt undersöka hur vi behandlar motsvarande problem. Detta för att i varje fall kunna föra en dialog på den internationella arenan, och inte som nu mest avfärda diskussionen. Att vi sedan kanske inte skulle anamma konstruktionen gör inte bakgrundsarbetet mindre viktigt, menade han. – I varje fall i min tolkning och utifrån min minnesbild. (Skriften från NJM 2008 kommer snart om jag förstått saken rätt.)

I ett inlägg som detta, med rent rättspolitisk karaktär, och utan att gå in i sakfrågan, vill jag hålla med om att det finns poänger med att undersöka hur vi skall göra med frågor om problem av ”obehörig vinst”-karaktär. Men, jag vill samtidigt understryka vikten av att inte glömma bort de tämligen goda principiella argument som ligger bakom den skandinaviska hållningen. Problemen som man sorterar till denna kategori har inte särskilt mycket med varandra att göra och bör därför avgöras på sina egna meriter, utifrån sina egna förutsättningar. Att samla dem under en lära om obehörig vinst riskerar att leda till en omvänd utgångspunkt där argumentationen börjar i en föreställning om en princip som löser problemen. I mina, och möjligen då väldigt konservativa ögon, är obehörig vinst mer ett kommunikativt verktyg en än användbar juridisk princip. Som sådant verktyg har det egenheten att det i särskilt stor mån riskerar att leda in i begreppsliga tankefällor. Det hör till kategorin polygripverktyg, som är användbara till allting, men inte bra till något.

Låt oss emellertid på nytt utreda saken. Helst då utan att ha en i förväg bestämd målsättning om att återuppliva något. Särskilt inte ett verktyg som vi väl egentligen aldrig tyckt oss ha i vår verktygslåda?

Annonser