SvD och DN rapporterar att rättegången mot Radovan Karadžić ajournerats till morgondagen med anledning av att den åtalade vill förbereda sig ytterligare och bojkottar rättetgången vid Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien (ICTY). Rent generellt lider försvarssidan vid ICTY av resursbrist varför jag viss sympati för att de åtalade ofta vill ha mer tid för att förbereda sitt försvar. Samtidigt har Karadžić gjort sin egen sak värre genom att inte låta sig företrädas av en advokat. Därför väger hans invändning lätt, det är mest ett försök att göra tribunalens förhandlingar till ett politiskt skådespel. Tribunalen borde förhindra att så sker. Av tribunalens stadga framgår att rättegången inte kan genomföras i utevaro av Karadžić (artikel 21(4)(d). Vad jag förstår vill åklagarsidan att tribunalen utan samtycke från Karadžić ska utse en försvarsadvokat, men det löser inte problemet med den åtalades utevaro.

Professor Schabas skriver ett inlägg på sin blogg där han verkar argumentera för att det är möjligt att genomföra en rättegång i den åtalades utevaro vid ICTY, men jag delar inte hans uppfattning. Han hänvisar (fotnot 1) till rättegången mot Simić, men det framgår att Simić närvarade via telefonlänk och senare videolänk (se paragraf 8 i domen). Det är något helt annat än i målet mot Karadžić.

Med utgångspunkt från flera nationella rättsystem vore det kanske naturligare att med fysiskt tvång se till att Karadžić närvarar vid rättegångsförhandlingarna, men det finns ingen regel som uttryckligen ger tribunalen en sådan befogenhet.

Jag skriver även på min egen blogg om detta. Läs även vad Seved Monke och Anne-Marie Ekström skriver.

Annonser