Jag ska för Juridikbloggens räkning försöka bevaka vad som händer på Mänskliga Rättighets-området och vid de stora FN-institutionerna i Genève, såsom t ex FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR).

När FN:s råd för mänskliga rättigheter ersatte FN:s kommission för mänskliga rättigheter befarades det att det nya rådet skulle bli lika politiserat, polariserat och ineffektivt som kommissionen. Rådet har haft en turbulent start med flera kontroverser, t ex de som uppstod i kölvattnet av Mohammed-karikatyrerna och rörde åsikts- och yttrandefrihet och ”defamation of religion”.

Mohammed-kontroverserna kulminerade i resolution 7/36 ”Mandate of the Special Rapporteur on the promotion and protection of the right to freedom of opinion and expression” som efter en hel del tumult och tillägg antogs genom votering. Initiativtagare hoppade av och Kuba meddelade glatt att det var berett att vara initiativtagare om ett tillägg gjordes (där betydelsen av att media rapporterade och lämnade information på ett rättvist och opartiskt sätt betonades). Så blev det. Det riktigt kontroversiella i resolutionen var att specialrapportören, till skillnad från tidigare, ska rapportera missbruk av åsikts- och yttrandefriheten som utgör ras- eller religiös diskriminering.  Många stater menade att detta ändrade specialrapportörens mandat och inriktning avsevärt från ett skyddande av åsikts- och yttrandefriheten till en begränsning.  Resolutionen ledde till en tydlig polarisering inom rådet.

Durban Review Conference hölls 20-24 april 2009 i Genève som en uppföljning av World Conference against racism, racial discrimination, xenophobia and related intolerance. Det var UNHRC som anordnade konferensen och utgjorde den förberedande kommittéen samt utarbetade förslag på slutdokumentet. Det var vid denna konferens som clowner och en president orsakade kaos:

Sedan juni 2009 sitter USA i rådet. I något som kan ses som ett försök att överbrygga de klyftor som uppstod efter resolution 7/36  var USA tillsammans med Egypten vid det senaste ordinarie mötet (14 september – 2 oktober 2009) initiativtagare till årets resolution angående åsikts- och yttrandefriheten (12/16. Freedom of opinion and expression). Om detta kan minska klyftorna återstår att se.

Goldstone-rapporten har varit föremål för ett  eget möte vid rådet – 12th Special Session of the Human Rights Council: ”The human rights situation in the Occupied Palestinian Territory and East Jerusalem – 15 and 16 October 2009” . Under debatten uttryckte alla stater – utom USA och Israel – att rapporten var seriös och föranledde allvarliga överväganden från rådets sida. Rådet antog en resolution som godkände rapporten och fördömde Israels ageranden. Hamas ageranden ingick inte i resolutionen. Rådet var inte enig, 25 röstade för, sex röstade mot (Italien, Nederländerna, Slovakien, Ukraina, Ungerna och USA), elva avstod (EU-länderna, Burkina Faso, Gabon, Japan, Kamerun, Mexico, Norge, Schweiz och Sydkorea). Fem länder deltog inte i omröstningen (Angola, Frankrike, Kirgizistan, Madagaskar och Storbritannien. Av dessa länder var det bara Frankrike och Storbrittannien som deltog i slutdebatten och deras icke-deltagande i omröstningen var avsett att vara en särskild markering).

Även om rådet är politiserat och polariserat sker mycket och särskilt inom de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. I december 2008 antog FN:s generalförsamling ett tilläggsprotokoll (Optional Protocol to the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights) och som möjliggör individuella klagomål avseende de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Det ska bli intressant att se vad som kommer att hända när detta protokoll träder ikraft.

Genève – Where The Action Is!

Annonser