Tidningarna tolkar den senaste utvecklingen i det fallet med den mordmisstänkta läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus som att det ”troligen” blir åtal. En tragisk utveckling i en redan tragisk historia. Dessutom en utveckling som säkert kommer att generera än mer kritik mot rättsväsendet – en kritik som redan varit massiv (se mina tidigare synpunkter här – med fler länkar).

För rättssamhället är debatten viktigare än sakfrågan. Debatten har nämligen i hög grad handlat om att rättsväsendet inte på vanligt sätt borde utreda eller använda tvångsmedel vid brottsmisstankar som rör vårdpersonal, i alla fall inte om det rör misstankar av viss komplexitet. Men straffrättens ansvar – och de utredningsmetoder och -regler som hör till ansvarssystemet – kan inte exkludera någon bara för att hon har ett viktigt arbete eller för att hon arbetar med komplicerade saker. Ansvarsrätten måste vara neutral för vem det är som misstänks för brott.

Som det klumpigt brukar uttryckas: Ingen står över lagen. Och ingen bör heller särbehandlas i utredningar om lagbrott.

Det är fundamentala tankar i en rättsstat.

Annonser