Det finns en insikt som jurister i allmänhet, och vi jurister som bryr oss om rättsstatens integritet (vi som tror på juridikens fundamentala betydelse i demokratin och som vill skydda den mot missförstånd och angrepp) i synnerhet, borde ta till oss. Tiden är förbi då vi kunde låta de mediala missförstånden glida förbi, då domstolarna och juristerna i övrigt kunde krypa upp i elfenbenstornet och titta ned på  journalister och pöbel som kravlar omkring i snaskigheter och falsarier. Juridiken påverkas av informationsssamhället. Vi jurister påverkas av informationen.

Tidigare fanns det vissa förhoppningar om att traditionella media skulle kunna utföra det uppdrag som demokratin lagt i deras knä, nämligen att granska och förklara även händelser inom juridikens värld. Dessa förhoppningar är det nog dags att ge upp. En stämningsbild:

  • Inom TT pågår för närvarande en diskussion om att rättsreportrarna skall avskaffas. Den kvalificerade juridiska bevakningen på TT ges således upp, och alla de medier som förlitat sig på TT:s rapportering får leta på annat håll efter information. Den klassiska nyhetsrapporteringen från de juridiska sfärerna åderlåts.
  • På de stora ledarsidorna har den juridiska kompetensen utarmats. Kvällstidningarna har uppenbarligen ingen ledarskribent som har någon som helst rättslig kompetens, men det kanske vi inte heller förväntar oss. Värre är att även morgontidningarnas ledarsidor ofta framstår som helt lost i rättsliga frågor. (Folkrätt undantaget.) Även i konstitutionella frågor och rättighetsfrågor – som ligger politiken särskilt nära – vilket kan leda till sådana märkliga konsekvenser som när DN nyligen applåderade kränkningar av meddelarfriheten. Svenska Dagbladet har länge haft det bättre ställt, med Maria Abrahamsson som en fyr av gott juridiskt omdöme på ett ostadigt hav. Men nu har hon slutat. Och den naturliga efterträdaren har lämnat SvD för Neo. Ledarsidorna har tappat greppet om juridiken och rättspolitiken.
  • Inte är det bättre på kultursidorna. Kultursidornas rättsstatskänsla har förmodligen aldrig legat på en så låg nivå som just nu, med undantag för de få gånger Maciej Zaremba (ofta lönlöst) försöker hyfsa till debatten. Annars ägnar sig kulturskribenterna idag mest åt att driva kampanjer mot rättsväsendet eller åt att korrumpera det juridiska språket.

Juridiken behöver motbilder till de vrångbilder som allt oftare tillåts prägla det offentliga samtalet. Motbilder som bygger på kunskaper och känsla för rättsstatens underliggande värderingar. Motbilder av personer som delar insikten om att de rättsliga processerna behöver värnas och vårdas. Juridiken är en fantastisk uppfinning, fullt i klass med hjulet och tryckpressen. Den moderna juridiken är en av civilisationens höjdpunkter. Men den bilden får man knappast av media.

Det är dags för nya juridiska media. Arenor där jurister själva försöker förklara vad det är som egentligen sker i domstolarna, på advokatbyrån, på myndigheten. Där jurister försöker förklara värderingarna bakom processerna. En sådan arena håller vi på att utveckla just nu. Jag – och förhoppningsvis riktigt många andra jurister. Tillsammans.

Läget har nämligen aldrig varit bättre. Sociala media ger jurister möjlighet att tala till punkt. Att framföra sina argument utan att förvrängas på vägen. Att visa att det rätten inte är så konstig som den verkar. Dessutom tror jag att det finns många som vill lyssna. Många har tröttnat på envägskommunikationen. De idag existerande juridikbloggarna tyder på att intresset för de insatta perspektiven är stort.

Projektet kommer samtidigt att testa nätverkssamhällets grundtes om att den mest korrekta versionen alltid vinner. Om sociala media klarar av att bryta igenom kakafonin av missförstånd som råder om juridikens värld så är jag beredd att anse den tesen till fullo verifierad.