P-eländet – som är värst på tomtmark – lär alltså fortsätta under överskådlig tid. Och att juridiken inte fungerar på P-området vet envar som gjort sig mödan att undersöka saken.

Till skälen för detta hör bilistorganisationernas totala ointresse – dokumenterad se’n länge – att göra något för drabbade medlemmar. Att vinna P-mål – undantagsvis går det – är därför ekonomiskt sett en RIKTIGT dålig affär. En advokat värd sitt salt tar mångdubbelt mer betalt än vad en kontrollavgift uppgår till, och även en segrande bilist får betala sitt ombud.

Sverker Thorslund, Täby – som gillade Plus på Sverker Olofssons tid

Sen är det klart att man krystar fram någon form av stödbevisning. Det har man ju alltid gjort. En teknisk undersökning visar att grannfarbrorns gardiner verkligen var blommiga, en kryptisk anteckning i en dagbok är daterad en viss dag, farfar skrev ned ”Ja, visstt gör det ont när knoppar brister” (en dikt om sex enligt perverterade domare), en trasig tröja eller något liknande (alla exempel från verkligheten).

På samma sätt är det ju med parkeringsmålen. Där kommer det ju alltid finnas stödbevisning i form av boter, kopior, kravbrev osv.

Alla som inte frivilligt kontakta myndighet och meddelar att de kört för fort och vill böta, trots att de inte blivit påkomna, vill ju undandra sig ansvar. Om man då går steget längre och ”dumförnekar” är ju i grunden samma moral men endast litet mer energi bakom. Jag skulle inte bli förvånad om du glömt att blinka, korsat en heldragen linje eller råkat köra litet fort o.s.v. utan att anmäla dig själv. I så fall vill du, precis som den som du anser dumförnerkar, slippa ansvar.

Bara för att någon gör något bättre, grundligare eller med mer ansträngning är den personen inte dum eller rättshaverist (som man ofta läser eller hör).

Själv anser jag att – om man anser att hastighetsgränser eller vägtullar eller vad du vill är fel – man har sin fulla rätt att driva det till högsta instan. Och det görs kanske inte för att få rätt, utan som en politisk markering. I mitt närområde skall vi få meningslösa vägtullar till nyår. Om alla skulle överklaga taxeringsbesluten (kostnadsfritt vid förvaltningsrätt) skulle nog hela saken bli en förlustaffär. Vem är dummast då? Den som tvingat igenom skatten eller den som använder sin demokratiska rätt att klaga?

Jag skulle uppskatta om du kallat överklagandena fruktlösa eller svaga utan att fördöma, betänk domareden!

Med andra ord: jag jämför inte med brottmål på något annat sätt än att bevisregeln i brottmål borde kopieras över till tvistemål.

En sådan bevissäkring skulle säkerligen leda till stora kostnadsbesparingar för samhället. De flesta mål om hastighetsöverträdelser gäller bedömt rena dumförnekanden som närmast rutinmässigt avfärdas med hänvisning till polismans vittnesmål eller rent av blott primärrapporten. Antalet förnekade mål om fortkörning som beivrats medelst videointegrerad s.k. ”Trip Trac”, dvs. genomsnittshasighetsmätning (klockning/trippmätning) är försvinnande få. En förklaring ligger säkerligen i att metoden är mindre vanlig än laserhastighetsmätning men det spelar säkert också roll att polismannen redan ute vid vägkanten kan visa upp videon för den misstänkte. En motsvarande möjlighet vid lasermätning torde minska rättsväsendets börda av ”okynnesförnekanden”.

Vad gäller parkeringsfrågan kan vi ju börja med att konstatera att mål om kontrollavgift (enskild fordran) hanteras som FT-mål, dvs. det är tvistemålens bevisregler som gäller. Felparkeringsavgifter (allmän fordran) överklagas till polismyndighet och därefter vidare till tingsrätt enligt ärendelagen. Om jag inte fattat fel (har ju inte själv handlagt något sådant ärende) innebär även det att tvistemålens bevisregler gäller. Hursomhelst innebär det att jämförelsen med brottmål blir lite tokig.