Södertäljemålet tas alltså om. Efter att en av nämndemännen konstaterats jävig kommer Södertälje tingsrätt att behöva ta om hela det mål som beskrivits som den mest omfattande brottmålsprocessen någonsin. Hela domstolen måste bytas ut.
Priset är enormt. Det största priset är inte det ekonomiska, även om det kan antas räknas i hundratalsmiljonerklassen, utan det mänskliga. De människor som vittnat, de människor som är brottsoffer, men även de som stod åtalade – priset för alla dessa människor är högt.
Kommer det att påverka utgången i målet? Det går inte att säga idag. Men det går att säga idag att det naturligtvis finns risker för att det kan påverka utgången i delar. Rätten till en rättvis rättegång kräver t.ex. att den som anklagats för ett brott får sin sak prövad inom rimlig tid. Tar det för lång tid, t.ex. på grund av att en förhandling måste tas om, kan det påverka straffet för den person som döms till ansvar. Även på andra sätt kan tidsutdräkten i sig påverka.
Mitt i hela denna historia står en nämndeman. En domare, utan juridisk sakkunskap, som säkerligen inte haft några onda avsikter utan som tvärtom säkerligen försökt att på bästa sätt utföra sitt uppdrag. Problemet tycks ha varit att nämndemannen inte insåg domargärningens förutsättningar och krav. Nämndemän är domare, och har i det stora hela samma makt och samma skyldigheter som professionella domare. Det innebär att det är nämndemannen själv som har ansvar för att inte vara jävig. Det är ett ansvar som kan vara svårt att uppfylla, eftersom nämndemannen ofta inte har tillräckligt klart för sig vad det innebär. Detta blir så tydligt i Södertäljefallet, där frågan om jäv hänger ihop med den ofta så svårtolkade principen om rätten till en rättvis rättegång.
Jag har sedan länge varit kritisk mot nämndemannainstutet. De brister som Södertäljemålet illustrerar är inte okända, tvärtom – de har visat sig flera gånger tidigare och de kommer att visa sig även i framtiden. Det är dock inte de enda bristerna. En lista över problem med den nuvarande ordningen är denna:
• Det viktigaste problemet med nämndemännen är den politiska rekryteringen. Det är principiellt osunt att ha domare som rekryteras genom rent politiska processer. Denna problematik är oberoende av vilka partier som domaren rekryteras ur.
• Domstolarna ska inte bara skipa rättvisa – rättssystemet skall också befrämja bilden av att det skipar rättvisa. ”Justice must not only be done, but must also be seen to be done”. Redan intrycket av att den politiska färgen på domarna kan påverka utgör ett problem.
• Det sägs att nämndemännen ska representera folket i rättsväsendet. Förutom att dagens nämndemän inte utgör något representativt urval så är tanken fel i grunden. I en rättsstat ska vi inte ha folkets representanter som domare. Vi ska tvärtom ha domare som vågar stå emot folkmakten eller de rådande strömningarna om det skulle börja blåsa kalla politiska vindar.
• Tanken att jurister på grund av sitt yrke avviker mer från ”allmänheten” än en nämndeman är också feltänkt. Det är länge sedan domarna rekryterades ur överklassen. Det beror helt och hållet beror på vilken jurist vi tittar på, vilken nämndeman vi tittar på och vilken allmänhet vi vill jämföra med.
• Nämndemännen är definitionsmässigt juridiskt inkompetenta. Är man juridiskt kompetent är man i allmänhet diskvalificerad från nämndemannauppdraget. En rättegång handlar inte bara om att avgöra vad som hänt, det handlar också om att tillämpa rättsregler. Juridiken kan vara komplicerad. Komplexiteten har för övrigt ökat till följd av de många europeiska regler som är bindande för Sverige. Mot detta invänds ibland att juristdomaren kan förklara hur rättsläget ligger till. Men varje domare har ett självständigt ansvar för sitt dömande. Det är ett personligt ansvar. Det ansvaret har visat sig i detta mål.
• Det finns forskning som visar att nämndemän ibland har bristande förståelse för rättssäkerhetens krav. Nämndemannen dömer oftare på magkänsla, säger forskningen. Det ger kalla kårar för alla som bryr sig om legalitetsprincipen. De domarerfarenheter som kommer till uttryck i enkäten understryker detta.
• Det sägs ibland att domstolen genom nämndemännen skall tillföra ”lokalkännedom”. Det är en feltänkt idé. Den person som åtalad har rätt att få höra och bemöta allt som kan tänkas hållas emot henne. Dessutom har allmänheten rätt att få del av den information som sedan beslutet/domen fattas på. När nämndemannen tillför sin lokalkännedom så sker det bakom domstolens stängda dörrar inom ramen för överläggningen. Domstolen ska inte förlita sig på hemliga sakkunskaper.
• En central rättsstatstanke är att domare ska vara oberoende. De ska kunna känna sig säkra på att deras uppdrag inte hotas för att de dömer på ett sätt som uppfattas som misshagligt för den politiska makten eller opinionen. Ordinarie domare har därför ett starkt skydd. När det gäller nämndemän ligger det annorlunda till: De kan stängas av från sitt uppdrag på ganska lösa grunder. Det gör att nämndemännens oavhängighet kan ifrågasättas.
Sammantaget innebär detta att det finns många argument som talar emot den nuvarande ordningen. I ett normalt brottmål är nämndemännen idag i majoritet. Mot bakgrund av ovanstående faktorer framstår det som en reglering som är helt ohållbar.
Vi har prövat det här med folkdomstolar ett tag nu. Det är dags att testa något annat.
22 kommentarer
Comments feed for this article
oktober 9, 2012 den 2:56 e m
Ulf L
Detta är egentligen inte ett ssärskilt starkt argument för nämndemannasystemet men jag vill ta upp det i alla fall. En älgjägare blev friad efter att ha vådaskjutit en skidåkare till döds. Domaren ville fälla men nämdemännen friade. Domaren argumenterade att den oaktsamhet som skytten visat var straffbar i trafiksammanhang. Nämndemannen ansåg att jakten bedrevs som älgjakt brukar bedrivas och därför var det en olyckshändelse. (Så har jag fått intrycket att argumenteringen gick i korthet. ).
Här anser jag att nämndemannen hade rätt eftersom det inte är domarens sak att ändra sättet som älgjakt bedrivs. Det är lagar och förordningar som ska styra jägarnas beteende, inte domarnas tolkning av dem.
Här var det alltså nämndemännen som höll en domare i korta tyglar. Det är för mig det starkaste argumentet för nämndemannasystemet. Det är frågan om det är starkt nog men jag ville påpeka att det finns skäl.
oktober 9, 2012 den 4:34 e m
andreashamren
Jag har svårt att ta ställning till ditt exempel, för det är inte riktigt den sorts juridik jag arbetar med. Men poängen att nämndemän ibland dömer ”rätt” ska naturligtvis inte avfärdas.
Jag har också sett det någon gång. En gång var det i ett väldigt svårt moms-mål där nämndemännens dom stod sig i kammarrätten. En annan gång var när jag (i egenskap av föredragande) var oense med ordföranden i målet och jag fick nämndemännen att rösta på min linje – kammarrätten delade sedan min och nämndemännens åsikt.
Men min erfarenhet är ändå att de flesta nämndemannadomar inte står sig och att de ofta innebär höga kostnader, eftersom sådana domar oftast överklagas. Ofta kan man se i sådana domar att det dömts utifrån något sorts ”folkligt förnuft”. Det där folkliga förnuftet leder alltså både till högre kostnader och till att enskilda inte får de svar av domstolen som de förtjänar efter ett överklagande.
Jag jobbar alltså på domstol och undersökningar visar att de flesta domare vill avskaffa eller i grunden ändra nämndemannainstitutet. Man kan naturligtvis bara spekulera i varför så många tycker det, men jag tror det ofta handlar om att även andra har samma erfarenhet av nämndemannadomar som jag.
oktober 12, 2012 den 6:00 f m
P N
Varför skulle en nämndeman vara bättre på att tolka lagar och förordningar än en person som är särskilt tränad för det ändamålet under sju år eller så?
oktober 12, 2012 den 3:22 e m
MJ
Hon blev friad för att de tyckte synd om henne. Så slår det ju ganska ofta med vållandebrotten, vissa som orsakar olyckor tycker man synd om och andra blir man förbannad på.
Det var helt uppenbart så att skottet var oaktsamt och inte förenligt med ”god jaktsed” (”jägarmässiga” skott säger man nog oftare). Innan hon avlossade skottet, egentligen innan hon ens lyfte vapnet, så ska hon tillse att det finns kulfång bakom målet. Det fanns inte kulfång och det var tydligt från skottplatsen att det saknades kulfång bakom målet.
Eftersom oaktsamhetsbrott är ociviliserade så ser jag inget fel i att hon friades, men det var knappast ”rätt”.
oktober 9, 2012 den 5:37 e m
Carl-Johan Wärn
”Det är länge sedan domarna rekryterades ur överklassen.”
- Ja, nu rekryteras de ur besutten medelklass med pinnar uppstuckna där bak. Det är inte vem som helst som läser juridik och det är inte vem som helst av dem som läser juridik som blir domare. Det finns det statistik på för den som orkar.
Mitt intryck är att de flesta brottsmål mest handlar om bevisfrågor i form av trovärdighetsbedömningar, som i sin tur bygger på domarens verklighetsuppfattning. I sådana fall är det viktigt med olika perspektiv, erfarenheter och verklighetsuppfattningar för att domen ska bli så korrekt som möjligt.
Nämndemannasystemet är långt ifrån perfekt, men att låta domarnas världsbild härja fritt vore sannolikt ännu värre.
MVH
Juriststudent / f.d. nämndeman / blivande domare
oktober 9, 2012 den 8:15 e m
Johan Tisell
OT:
Men måste man verkligen ta om alla vittnesmål? I HovR skulle de endast ha spelats upp. Kan man inte göra det i TR också?
Sittandes på en färja i natten – tack för 3G!
oktober 9, 2012 den 10:55 e m
Kaisa Olsson
Skulle vara intressant att veta hur ni ser på Rambergs uttalande om att nämndemän inte ska få ha ”extrema åsikter”? Exempelvis anser hon att inte ”invandrarfientliga” personer (typ sverigedemokrater) bör få döma i asylmål. ”Invandrarfientlighet”, (vad nu det är, invandringskritisk?) verkar alltså vara en extremåsikt enligt Ramberg. Vore intressant om någon ville säga något kring det här, hur skulle det praktiskt kunna gå till? Någon form av åsiktstest av nämndemän?
Jag är själv lagd åt sverigedemokrati-hållet, således ”invandrarfientlig” enligt Ramberg, läser inriktning MR och asylrätt och kommer alltså kanske att jobba inom det. Så jag har svårt att förstå varför inte nämndemän ska få ha ”extremåsikter”, om det inte finns samma krav mot ”extremåsikter” för juristdomare? Eller finns det skäl för att nämndemän inte bör få ha ”extremåsikter”, medans det bör vara okej för juristdomare att ha det?
oktober 10, 2012 den 7:15 f m
Johan Tjäder
Nu är det ju inte någon överraskning att det kan uppstå jävsproblematik när en nämndeman samtidigt är ledamot i polisnämnden eller socialnämnden. Den diskussionen har pågått ett tag. En enkel kontrollfråga från rättens ordförande i början av målet hade ju räckt för att få upp saken på bordet så att man kunnat ta ställning till jävsproblematiken. För det lär ju framgå av polisnämndens protokoll att fallet diskuterats där. Möjligen ska man – för att undvika alla sådana problem i framtiden – slå fast att det är ett otvetydigt jäv att ens förekomma i båda sammanhangen.
Och logiskt sätt är det bara ”stora” mål som riskerar att råka ut för detta för små mål tas nog sällan upp i polisnämnden.
oktober 10, 2012 den 8:02 f m
Johan Tjäder
Man får väl i sammanhanget påpeka att alla domare är politiskt utnämnda, om än genom olika processer. Men visst kan man diskutera hur nämndemän rekryteras. Dock då med åtanke att dömande inte bara är rättsskipning, utan också statlig maktuövning och en ganska ingående sådan. I ett demokratiskt samhälle ska folkviljan också ha ett rimligt inflytande över rättsväsendet.
Detta knyter också an till din andra och tredje punkt. För en domstol med enbart högskoleutbildade jurister kommer INTE att framstå som särdeles trovärdig. Utan att ha någon specifik statistik i ryggen vågar jag ändå påstå att det oftast inte är högskoleexaminerade människor som sitter på de anklagades bänk. Och sorry, men jurister är inte ”allmänheten”. Det följer ju på själva konceptet juristexamen. Det sker en sållning – en vettig och viktig sådan visserligen – men väl en sållning och den som passerar juristutbildningen är av rent statistiska skäl inte ”allmänheten” längre.
Så jag instämmer i att det inte bara ska vara rätt det ska också se rätt ut. Det är bara det att jag inte tror att det blir så med enbart jurister i rätten.
Det här med juridisk inkompetens, punkt fyra, knyter, menar jag, också an till det demokratiska styrelseskicket. Om nu vanligt folk inte förväntas begripa lagarna – hur ska de då kunna leva efter dem? Och hur gick det då till när vi stiftade de lagarna? Det måste ju vara följden av en demokratividrig process. Det handlar inte bara om att det sitter 175 riksdagsledamöter och trycker på ja-knappen. Det förväntas förstå också. Eller köper de bara allt som juristerna sticker under näsan på dem? Då har vi ju en juristdiktatur med demokratifernissa.
oktober 12, 2012 den 9:02 f m
Mårten Schultz
Ingen är ju ”allmänheten”.
oktober 10, 2012 den 8:31 f m
Erik J
En viktig princip är att domare inte ska hållas i tyglar – de ska vara oberoende, precis som professor Schultz säger, och stå emot kalla politiska vindar. Det låter som en hårresande tanke att nämndemännen skulle ”styra” domarna – ska en blind leda en seende?
Det vore rimligt att den politiska makten avkiljdes från den dömande makten. Om man nu tvunget, av politiska rena politiska skäl, måste ha kvar nämndemannasystemet kunde man väl göra så, att nämndemännen vore i minoritet och att dessa inte rekryterades från politiskt valda.
Jag tycker att nämndemannasystemet har spelat ut sin roll. Det finns nog med jurister i Sverige för att täcka upp för nämndemännen när nämndemännen en vacker dag fråntas sina uppgifter.
Det är synd att exempelvis laglottens vara eller icke vara samt nämndemannasystemets vara eller icke vara än så länge tycks vara politiskt sett döda frågor. Jag hoppas att professor Schultz’ inlägg i debatten kan bidra till att nämndemannasystemet avskaffas.
oktober 10, 2012 den 3:40 e m
Jerker
Precis! Det är dags för något nytt. Med enbart juristdomare så kan uppfattningen att rättvisa har skipats givetvis inte rubbas. För vi jurister är ju som känt oförvitliga eller…..
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article15585714.ab
oktober 10, 2012 den 11:54 e m
Anders S Lindbäck
De tre första av dina klagomål samt det 8:de på nämdemannasystemet kan sammanfattas med att det är fel att de politiska partierna sätter sina partikamrater till nämdemän. Jag håller med, den biten bör ändras.
4:an handlar om juristerna. Oavsett hur du vill se det så är det en rätt homgen grupp i t.ex. sina juridiska kunskaper och sin kunskap om lagen. Det finns där ett fikonspråk som vanliga inte helt är hemma med – dvs jurister är en subgrupp i samhället med sin egen kultur oavsett från vilken socialgrupp de kommer ifrån.
5:an handlar om kompetens. Nämdemännen är inte med för sin juridiska kompetens utan för sin kompetens om samhället i stort och de värderingar som gäller där.
6:an handlar om magkänslan. Det är väl i praktiken så att meningen med nämndemännen är att de skall döma efter magkänslan och inte alltid vad som är juridiskt korrekt – utan vad som är korrekt efter hur samhället är.
Klagomål 7 är inte så relevant om man tittar på Ulf Ls inlägg som visar på varför lokalkännedom är så bra att ha med i en domstol. De flesta domare har väldigt dålig kunskap vad som är tradition och praxis inom t.ex. andra arbete.
Nämndemännen är sverige svar på jurysystemet som sedan Magna Charta i många länder givit människor rätten att dömas av sina likar. Att ta bort systemet innebär ökad risk för att domar inte längre blir så lätta att förstå och att de som kommer till en domstol där alla talar fikonspråk som åtalade kommer kännas som en katt blad hermeliner där överheten dömer de till brott på orsaker de inte kan förstå ens genom att läsa domsluten. Det riskerar att hota domstolsväsendets legitimitet om nämndemannasystemet tas bort.
oktober 11, 2012 den 10:35 f m
rickard wessman (@rickardwessman)
Jag försöker i en artikel idag anlägga ett annat synsätt. Lite mindre skråtänkande och istället prioritering av rättssäkerhet och verklig maktdelning.
http://www.dagensjuridik.se/2012/10/juridik-ar-inte-hjartkirurgi
oktober 12, 2012 den 9:01 f m
Mårten Schultz
Kul Rickard! ska läsa!
oktober 12, 2012 den 12:33 e m
Muhammed el Masir
Ibland är det tvärtom också. Kika på den skiljaktiga meningen i Stockholms tingsrätts B 7158-10 (2011-01-14) där en nämndeman visar prov på verklig integritet och politisk hänsynslöshet.
oktober 13, 2012 den 10:58 f m
Beholder
Ja de adliga verkar i alla fall söka sig till juristprogrammet i sthlm. Enligt filter utgör adliga 2 promille av befolkningen och 2 procent av studenterna på juristprogrammet.
oktober 14, 2012 den 12:59 e m
leif clavenheim
JÄV? Efter hovrättens beslut finns det väl knappast någon domare eller nämndeman i det här lanet som INTE känner till tingsrättsdomen i Södertälje respektive huvudförhandling/överläggning i Peter Mangs målet i Malmö.
oktober 17, 2012 den 2:08 e m
Monica N
Intressant läsning, såväl blogginlägget i sig som kommentarerna. Det märkliga är nog att jag som arbetar i domstol och har gjort i en herrans massa år vid det här laget, inte känner igen den verklighet som beskrivs här. Jag tror att jag högst känner till partitillhörigheten och bakgrund beträffande en eller högst två nämndemän som jag dömt och dömer med. Det diskuteras inte och kommer förutom i de fall jag nämnt här inte fram i diskussionerna varken före eller efter förhandlingen. Och de vet ingen om min bakgrund. De har ingen aning om jag inte är adlig, att jag är en första generationens akademiker eller att jag lyssnar på The tallest man on earth när jag skriver domar. Anledningen till det är naturligtvis att allt det jag nämnt här är helt irrelevant för den uppgift vi är satta att utföra. Att med argumentet att hela samhället ska anses representeras eller att vi ska ha folk-domstolar där alla klasser eller socialgrupper eller vad man nu vill kalla det är delaktiga kanske är teoretiskt intressant, men det är inget som diskuteras pro et con nämndemannasystemet i domstolar. Det känns ganska så förlegat faktiskt. Det förutsätter ju dessutom att våra åsikter i fråga om ett snatteri är bevisat eller inte baseras på sådant som inte har med juridik att göra. Tyvärr har nog juridiken i vart fall tingsrätt inga sådana spännande psykosociala dimensioner när det kommer till bedömningar. Inte heller är vi domare rktigt så endimensionella som skymtar fram i inläggen. Jag har fört fram det många gånger, detta om domarkårens normalitet. Vi behöver inte hållas i örat i dömandet för att vi fortfarande lever på ett sätt som motsvarar överklassens Sverige på 1800-talet.
Däremot diskuteras brister i hur rättssystemet faktiskt fungerar och bristande insikt i varför det kanske inte var så lämpligt att i Södertälje sitta i polisnämnden och vara nämndeman i just det målet eller bristande insikter i varför det inte är så lämpligt att ge intryck av att sova under förhandlingar. Om alla nämndemän förstår sin roll är faktiskt en grundläggande fråga som behöver lyftas och diskuteras.
oktober 18, 2012 den 7:16 f m
Fredrik
Det är aldrig lämpligt att en nämndeman sitter med i en polisnämnd.
Det har inget med det sk ”Södertäljemålet” att göra. Varje brottmåls FU bedrivs av polis i ett initialt skede och därefter med en åklagare som FU-ledare men likväl polis som aktiva utredare.
Nämndemän ska ej sitta i diverse styrelser, komunala nämnder eller snarlika nämnder.
Därtill anser jag att nämndemän skall ej få döma någon till fängelse utan att nämndemännens namn står med i domprotokollet ( skedde år 2011).
För dömer man någon anonymt, hur skall man då kunna kontrollera ev. jävsituation?
oktober 18, 2012 den 11:24 f m
Anita
Skillnaden mellan juristdomare och nämndemän är att juristdomare (vare sig det är en rådman, lagman eller notarie) har en inbyggd ”känsla” för jäv. Juristdomare är konstant medvetna om hur saker och ting ter sig, vilket nämndemän inte har någon slags reflektion över (vilket yttrar sig i att de somnar eller pratar med varandra under pågående förhandlingar och pratar med åklagare som om de vore bästa vänner).
Med hänsyn till att nämndemän verkar ha en slags tro att det är okej att bokstavligt talat sitta på två stolar (för att de trots allt har valts till båda stolar) så måste man reparera skadan på något sätt. Och med dagens nämndemannasystem skulle det innebära att tingsrätten får ta ett större ansvar, t.ex. genom att man känner till vilka andra politiska uppdrag de har.
I de förhandlingar som jag har suttit på har det aldrig diskuterats jäv med nämndemännen, vilket får mig att undra om de faktiskt inser att de omfattas av reglerna.
Sist men inte minst vill jag säga något om meningen ”Det förutsätter ju dessutom att våra åsikter i fråga om ett snatteri är bevisat eller inte baseras på sådant som inte har med juridik att göra.” Kommentarer från nämndemän som ”ja, man ser ju på honom att han är skyldig” och ”det var väl vad man förväntade sig av en sån” visar på just att nämndemännen baserar sina slutsatser på ALLT annat än juridik. Därefter gömmer de sig bakom att de inte är jurister och därför ”inte behöver tillämpa lagen” (och citaten är tagna från verkligheten).
oktober 18, 2012 den 2:38 e m
Johan Tjäder
Nja, särskilt ”inbyggd” är den väl inte den känslan. Möjligen inlärd i så fall. Men det förvånar mig att rättens ordförande i så fall fortfarande tar den egna jävsprövningen för given, när det ju är så tydligt att så inte är fallet. Men partierna bör ta lärdom och inte utse personer samtidigt till nämndemän och ledamöter i polisnämnden.
Sen får man nog vara försiktig med tolkning av vad nämndemän säger. Den som är nämndeman har möjligen inte förmågan att uttrycka sig juridiskt korrekt, men det behöver ju inte betyda att man inte har tagit till sig bevisen och låtit sig övertygas av dem. Men saknar man den juridiska språkförmågan så kan det ju hända att det som kommer ut är ”Det ser man ju vem som är alkoholist.”