Vilka motiv och bevekelsegrunder Lambertz haft för sitt agerande i den här frågan kan jag omöjligt veta. Min bestämda uppfattning är dock att han dels givit uttryck för en syn på det resningsförfarande som varit som är milt talat märklig för den som är satt att verka som en av landets ostridigt högsta och mest framstående jurister och dels till del tydligen grundat denna syn på uppgifter han tagit del av i samråd med de personer som är de som så att säga förlorat mest på att tidigare domar nu ändrats.

Jan Guillo skrev följande idag:

”Än svårare att komma förbi borde Svea hovrätt vara. Eller de av riksåklagaren tillsatta åklagare som efter hovrättens resningsbeslut lagt ner åtalen eftersom de bedömde att en ny rättegång vore omöjlig att vinna då all bevisning ligger i spillror. Är hovrättsledamöterna och de högt uppsatta åklagare som behandlat resningsansökningarna också idioter, galna eller ondsinta?”

Jag är helt enig med dig när du skriver att domare självklart måste få deltaga i den offentliga debatten. Jag instämmer även i att de idag gör det i allt för liten utsträckning. Om och när de gör det så får de å andra sidan även vara medvetna om att vad de säger kommer att granskas, mätas, vägas och kritiseras. Det vi kräver av en domare är inte enbart att vederbörande ska vara juridiskt kunnig, vi kräver också av honom eller henne att de uppvisar ett gott omdöme och en förmåga till objektivitet och opartiskhet. Det är i det sistnämnda som Lambertz nu enligt mångas och även min uppfattning brustit på ett inte obetydligt sätt.

I TJ-fallet t.ex. så menar han ju att en icke vederlagd uppgift om att en bom inte hindrade bilfärd till ett område som helt saknar samband med den försvunna flickan är ett mycket starkt bevis för att Quick har mördat henne. Tänk att det i alla dessa andra domar INTE ENS fanns en sådan tunn soppa.
Det är utan tvekan ägnat att sänka förtroendet för rättsväsendet.