Dessutom: Inte hade rätten kunnat säga att det var ställt utom rimligt tvivel att Quick hade kunskaper om brotten som bara gärningsmannen borde ha om den VISSTE att han helt saknade kunskaper om brotten?

Eftersom de inblandade inte visste, eller ville veta, att han skaffade information på egen hand så framstod det för dem som pseudoteorin var riktig. Quick kom bevisligen med nya uppgifter som de själva inte kände till eller inte kunde föreställa sig att han fått reda på. Han satt ju för farao inlåst på Säter.

När man läser förhörsutskrifterna så kan man i efterhand se hur Quick tar till sig (suger åt sig) information från förhörsledaren men denne ger inte uppgifterna rakt av utan sitter timme efter timme och förhör. Det är ingen filmskurkskorrumperad snut, snarare någon som ger viss men inte all hjälp för att Quick ska komma ihåg. Om man tror på pseudoteorin är det inte fel att göra på detta viset.

Om man ifrågasätter pseudoteorin, vilket domstolen kunde ha gjort. Vilket Dan Larsson gjorde redan första rättegången. Då faller målet samman. Då finns det gott om minst sagt rimligt tvivel.

Det belyser en annan punkt som diskuteras då och då här på bloggen, nämndemännens vara eller inte vara eller huruvida enbart jurister borde döma. Ett problem jag har med det är att dömandet handlar mycket om bevisvärdering och det är något jag tvivlar på att man lär sig på juristlinjen. Jag har (eller hade) stor respekt för domare och deras långa erfarenhet av bevisvärdering. Men i vissa fall så måste det till mer … bildning. Att våga ifrågasätta även om det är en ”expert” som påstår tokigheter.

För att anknyta till Mårtens inlägg så vill jag säga att jag håller med! Det är dåligt med alla förtalsanklagelser kors och tvärs. Jag tycker det är riktigt dåligt därför att det enda som återstår när systemet inte kan korrigera sig själv är välförtjänt häcklande och förlöjligande, helst av komiker så det framgår hur urbota dumt de inblandade betett sig.

Jag menar t.ex. att värdera kunskapen om huruvida en viss vägbom sommartid eventuell var öppen ledandes till ett stort område, där det trots en enorm arbetsinsats inte gick att visa att det överhuvudtaget skett något brott, att högt värdesätta denna irrelevanta information är korkat. Dom som inte tror mig, sök upp en matemaker i spelteori eller valfri vetenskapsteoretiker, förklara förutsättningarna för vägbomsfrågan och be denne värdera vad kunskapen om vägbommen är värd.

Det är på sätt och vis förståeligt att ingen annan hög domare vill uttala sig i detta infekterande ärende men också lite skrämmande för det får inte vara så att domarkåren i övrigt är så obildad.

Ett annat exempel på tokigheter är de expertutlåtanden vittnespsykologen gett. De framstår som rena gojan. Akademin verkar ha väldigt svårt för självsanering. Det är synd för Quick-affären framstår som en akademisk skandal. I akademin där man enbart mäts i huruvida man blivit publicerad och citerad i prestigeladdade tidskrifter för inbördes beundran så verkar man vara totalt lomhörd för vad ett pseudovetenskaplig påstående, intygad av höga akademiker som sanning i domstol, ställt till med.

Det är tråkigt med alla förtalsanklagelser för om ingenting annat fungerar så återstår endast humor och satir för att komma åt och belysa det som är urbota korkat och fel.

För övrigt. Quick hade ju flera försvarare, som gjorde samma sak.