Breivik-rättegången hade inte mer än hunnit inledas innan en av nämndemännen fick gå. Han hade tidigare uttryckt att Breivik förtjänade dödsstraff, i en statusuppdatering på Facebook.
Efter en lång tid i häktet skall nu en av de personer som Breivik själv framhållit som sina förebilder, den s.k. Malmöskytten, ställas inför domstol. Nyheter24 har nu uppmärksammat att en av de nämndemän som utsetts att vara domare i målet uttryckt åsikter om gärningarna i ett tidigare tillfälle. I en artikel i SvD gör politikern jämförelser mellan Malmöskytten och den s.k. Lasermannen John Ausonius.
Det är dock inte fråga om ett ställningstagande för straff av det slag som nämndemannen i Breivik-rättegången hade gjort. Så här sade Malmöpolitikern mer precist: ” Om det är någon som jagar efter invandrare så här blir man orolig. Tankarna går direkt till att det kan vara någon som försöker att likna lasermannen.”
Det är ett ganska sansat omdöme, får man väl säga. Det är ju dessutom sant: Om rättegången visar att den åtalade jagat invandrare just för att de är invandrare finns det en tydlig likhet med Lasermannans brott.
Samtidigt illustrerar det ett problem med nämndemannarollen. Politikerns uttalande hade inte samband med hans roll som domare. Men när han nu utsågs att vara domare blir det tidigare uttalandet betydelsefullt.
Vad det kokar ned till är inte i första hand huruvida lekmannadomaren kan vara neutral eller inte, utan om man kan få intrycket att domstolen inte kan tillhandahålla en rättvis prövning till följd av att en av domarna uttalat sig om gärningarna långt innan bevisen lagts fram.
Om en sådan bedömning mynnar ut i att domstolens neutralitet kan ifrågasättas bör nämndemannen inte döma i målet.
*
Nu har nämndemannen petats från uppdraget. Förutom det som nämns ovan hade nämndemannen också tidigare intervjuat ett offer. Motiveringen från chefsrådmannen är väldigt klok, tycker jag: ”En dom ska helt och hållet grunda sig på vad som har avhandlats under rättegången och det finns i detta fall en viss risk för att nämndemannen i vart fall omedvetet låter sig påverkas av den tidigare gjorda intervjun.”
8 kommentarer
Comments feed for this article
maj 3, 2012 den 4:31 e m
Thomas Fredriksson
Äh, ärligt talat nu. Det spelar väl ingen roll om ”domstolens neutralitet kan ifrågasättas”? Det är bara att tuta och köra ändå. Ingen bryr sig.
Jag minns thepiratebay-rättegången, domarens täta kopplingar till större delen av åklagarlaget och personliga engagemang i kampen mot piratkopiering och har sedan dess inget som helst förtroende för svenskt rättsväsen. Det räckte med att domaren själv sa att han inte var jävig så spelar inget annat någon roll.
Låt nämndemannen säga samma sak – ”Jag är inte jävig”, så är det bara att köra vidare oavsett några förutfattade meningar eller eget intresse i målet. Han får hålla fingrarna i kors om det känns bättre.
maj 3, 2012 den 5:17 e m
Johan Tjäder
Man måste kanske inte göra saken krångligare än vad det är. Om man vare sig har uttalat sig i skuldfrågan eller påföljdsfrågan så tycker inte jag att det finns någon grund för ens delikatessjäv.
maj 3, 2012 den 7:23 e m
Mårten Schultz
Ni har kanske rätt. Jag tänker dock inte i första hand på hur de svenska reglerna utformats utan på EKMR:s krav på att en domstol ska inte bara vara neutral utan också framstå som neutral.
Om jag hade varit misstänkt för ett allvarligt brott hade jag nog kunnat uppfatta det som illavarslande att min domare jämfört de gärningar som jag är misstänkt för med ett av Sveriges (på goda grunder) mest hatade brott.
Men jag håller med om att det inte på något vis är självklart att nämndemannen ska avpolleteras. .
maj 3, 2012 den 8:11 e m
Ung_åklagare
Jag brukar sätta gränsen för delikatessjäv väldigt lågt och har om möjligt avsagt mig ärenden som ens gränsar till mig.
Dock känns uttalandet inte särskilt problematiskt. Det är ju nästan en plattityd. Att en invandrare blir orolig vid tanken på att någon (han uttalar sig inte om den misstänkta) i hans stad kanske är ute efter att skjuta invandrare känns ju självklart. Ett konstigare yttrande vore om han uttalade sig med motsatt innehåll.
Om någon sköt folk i min hemstad skulle jag kunna tänka mig att som förundersökningsledare uttrycka oro för situationen i staden utan att därmed jäva ut mig. Däremot skulle jag inte uttala mig om någon misstänkts skuld. Då får man istället yttra sig om bevisningens styrka. Dvs. inte ”min uppfattning är att x är skyldig” utan ”enligt min uppfattning finns tillräckliga skäl för åtal mot x”.
maj 7, 2012 den 7:34 e m
Jeanette
Med risk för att verka pretentiös så kan det hela sammanfattas med citat från lord Gordon Hewart: ”Not only must justice be done, it must also be seen to be done.”
Det spelar alltså inte så stor roll om rådmannen eller nämndemannen inte anser sig jävig, det faktm att jävet kan misstänkas underminerar rättssystemet i stort.
maj 7, 2012 den 10:34 e m
chrillle
Jag tycker det är helt obegripligt att inte åklagare och försvarare har veto mot nämndemän (och domare). Förutsatt att de inte bara försöker sabotera rättegången.
Kan bara hålla med Thomas Fredriksson. Exemplet piratebay är det mest uppenbara. Försvaret kunde hitta möjlig/trolig/faktisk jäv, men det avfärdades bara. Kan man inte hitta personer som är klart jävsfria så saknar domslutet trovärdighet och rättstrygghet.
maj 11, 2012 den 8:12 f m
Monica N
Om man ska hitta personer som är klart jävsfria är alla avseenden har man ett problem med att få ihop en fullsutten rätt överhuvudtaget. I vart fall om i den meninh som beskrivs här.
En stor del av de ordinarie domarna, i vart fall de yngre, har arbetat inom Regeringskansliet i en eller annan form med olika projekt som innebär att de kommer i kontakt med NGO:s eller andra organisationer med klart uttryckta intresseinriktningar. Vissa fortsätter också att bidra med den kunskap som man fått under tiden med lagstiftningsarbete genom att undervisa i olika sammanhang. Lagstiftningsarbetet går ju dessutom många gånger ut på att man uttrycker en klar åsikt för eller emot vissa lösningar. Detta förhållandet kritiserades i en rad DN artiklar under 1990-talet där man ifrågasatte att domarna i Högsta domstolen värvades från regeringskansliet och ägnade sig åt att vara skiljedomare. De diskussionerna ser man ju sällan numer, eftersom det inte längre anses problematiskt att skaffa sig särskild kunskap, och därigenom också åsikter, inom vissa ämnen.
På något sätt så andas inläggen här i mångt och mycket en viss misstro mot de som dömer. Jag, liksom mina kollegor, kan följa med i nyhetsrapporteringen, ha åsikter (vissa domare har ju faktiskt egna bloggar), ha specialintressen inom juridiken och delta i samhällsdebatten i de frågorna, utan att det innebär att man som en vindflöjel kastas fram och tillbaka i dömandet. Samma sak gäller nämndemännen och det är något som också diskuteras fortlöpande med dem.
maj 14, 2012 den 1:53 e m
Jeanette
Vad jag menade med att rättvisa inte bara måste skipas utan att det även måste synas att den skipas var inte så mycket riktat till domarnas specialintressen så som de oftast ser ut, att man har varit med och tagit fram en viss lagstiftning eller gjort en utredning om ett visst rättsområde – i många fall kan det ge värdefull information i det specifika målet (visserligen riskerar man med ett sådant argument att trilla i träsket som är ”notoriska fakta”) utan mot följande.
I vissa fall är intresseorganisationen – eller det politiska partiet – så intimt förknippat med en viss fråga att själva medlemsskapet visar vilken inställning man har i frågan. Om en juristdomare är medlem i en djurrättsorganisation som inte tycker att minkar ska hållas i fångenskap, är då den domaren lämplig att döma i ett mål där den tilltalade är åtalad för att just ha släppt ut minkar? Eller borde en medlem i Sverigedemokraterna, som ju fortfarande anser att man t.ex. ska hindra familjer från att återförenas i Sverige, döma i migrationsmål?