Två moderater har motionerat om att frågan om valdatorer skall utredas och regeringen ställer sig positivt till detta, rapporterar Svenska dagbladet. Utred, för all del, säger jag, så länge ni kommer fram till att detta ofog inte skall införas i Sverige.
Jag har inga problem med datorer eller modern teknik. Det är inte det som är problemet. Mitt problem är att vi aldrig, aldrig kan veta vad som finns på insidan av en burk. En omröstningsdator måste programmeras, och den programmeras centralt av ett fåtal personer. Omröstningsdatorer produceras av ett fåtal företag i världen. Med andra ord lägger vi vår demokratis välmående i händerna på ett mycket begränsat antal personer som inte har någon som helst anledning att bry sig just om den svenska demokratin. Skulle dessa personer av någon anledning – maktbegär, korruption, you name it – programmera sitt lilla valprogram på ett sätt som garanterar att något visst parti inte kommer över en viss procentsats av rösterna eller att något parti alltid kommer in i riksdagen, kommer vi inte ens att märka det.
Datorer är maskiner som manipulerar data. Det är liksom deras funktion. När det rör sig om valdata, skall dessa inte manipuleras. Låt bli att låta datorer sköta val.
“Men man kan ju också manipulera traditionella val”, säger kanske någon. Visst, men tänk på vilken omgång det blir. Den som vill manipulera ett traditionellt val, måste ha lokala medhjälpare som låter valurnor försvinna, som lägger extra sedlar i lådan eller som låter sedlar försvinna. Istället för att, som med datorer, behöva få några få personer centralt på sin sida, måste man ha en stor organisation. Traditionellt valfusk lämnar också spår efter sig i form av sedlar på vift; det gör inte datorer. Traditionellt valfusk upptäcks så gott som alltid; jag förstår inte hur vi skall kunna upptäcka valfusk som genomförts med hjälp av datorer.
Och jag är inte ensam, utan folk som utan tvekan förstår sig på datorer i mycket större utsträckning än jag är också emot att låta datorer sköta val. Den nederländska organisationen Wij Vertrouwen Stemcomputers Niet (vi litar inte på omröstningsdatorer) skriver på engelska, den tyska Chaos Computer Club på tyska mot valdatorer. Dessa organisationer befolkas av människor som i sin vardag arbetar med datorer professionellt, och som vet varför de är emot omröstningsdatorer. Den som kan tyska och känner för att på ett rätt roligt och spännande sätt introduceras till ämnet, rekommenderas boken Ein König für Deutschland, som bygger på mycket gedigna journalistiska efterforskningar.
Kort och gott: håll tassarna borta från omröstningsdatorer!
******
Uppdatering: Även svenska experter manar till försiktighet. Jag fortsätter att mana till avståndstagande.
31 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
oktober 26, 2011 den 6:32 e m
Johan Gunnarsson
Intressant vinkel, men min främsta invändning mot datoriserade röstsystem är annars att man aldrig kan veta vem det är som sitter vid burken och röstar. Även om man har elektronisk identifiering kan man aldrig vara helt säker på att det är just den personen som identifierar sig. Till exempel, en familjefar med stark kontroll över resten av familjen kan tvinga till sig lösenord och bestämma att det är han som sköter röstandet i familjen. I röstlokaler med identitetskontroll och privata röstbås (något som jag dock har sett exempel på att det inte alltid sköts på bra sätt i svenska röstlokaler) har varje individ möjlighet att lägga sin röst enligt sin egen åsikt – ett fundament för en demokrati.
oktober 26, 2011 den 6:35 e m
Jakob Heidbrink
Ännu ett bra argument…
oktober 26, 2011 den 7:55 e m
MK
Just argumentet att någon familjemedlem kontrollerar röstningen går det ju dock att åtgärda, genom att göra det möjligt för den som röstat hemifrån att också ta sig till en vallokal och rösta där vilket gör den tidigare lagda rösten ogiltig. Det är tekniskt möjligt att göra, men öppnar en Pandoras ask med andra problem med avseende på valhemligheten.
Bruce Schneier, som är en internationellt erkänd expert på kryptografi och bland annat var med och skapade en av kandidaterna till krypteringsalgoritmen AES, har skrivit mycket om elektronisk röstning på sin hemsida, http://www.schneier.com. Sök på “voting machines” så dyker det upp en hel hög med inlägg som behandlar detta bland annat ur perspektivet att det just är svårt att veta att datorerna verkligen gör just exakt det de ska och inget annat.
oktober 26, 2011 den 8:08 e m
Johan Tjäder
Trovärdigheten i valsystemet försvinner helt med valdatorer. En valprocess ska inte bara vara säker, den ska också se ut att vara säker – för att travestera på en känd devis. Oavsett hur tekniskt bevandrad man är så kommer valprocessen att gå från att vara transparent till helt fördold. För även om man så skulle publicera var enda rad programkod, så kan ju ingen visa att i just den maskin jag ska använda så är det det programmet som snurrar.
Dessutom, hittills har ingen kunnat visa på ett system som alla människor förstår att använda. Steve Jobs är ju död så där finns ingen hjälp at thämta. Det kommer alltså att krävas support, i valmansbåset. Och så var vi av med den valhemligheten.
Valdatorer är dessutom dyra. Det vi ser i USA är att rikare områden har råd med fler maskiner än fattiga. De fattiga drabbas därför av längre köer vid vallokalen, något som där också förvärras av att valen alltid sker på en arbetsdag.
Det finns risk för att det även i Sverige kommer att ske en utveckling åtminstone till större valdistrikt. I dag finns det en praktisk övre gräns på ca 3000 väljare. För att en valdator ska finansiera sig måste den ersätta ett antal valdistrikt, vilket betyder längre väg till vallokalen. Det är visserligen inte lika allvarligt med tanke på den förtidsröstning som sker i Sverige, men ändå.
Nä, usch fy. Bort med valdatorer.
Däremot skulle jag kunna tänka mig att man hanterar röstlängden med någon form av datastöd. Detta för att undvika problemet med att valförättaren prickar av fel person vid röstinlämningen. Många överklaganden som kom in till Valmyndigheten handlade just om det.
oktober 27, 2011 den 6:32 f m
Ulf Färjare
Jakob, vad anser du om det sista: elektroniska vallängder. Som valdistriktsordförande har jag skaffat lång erfarenhet av valförrättningar och instämmer själv i den delen.
Bl a de senare årens tilltagande poströstning utövar särskilda påfrestningar på hanteringen av vallängderna och en utredning om e-vallängder är därför välkommen.
Man får däremot inte glömma att nya rutiner, tex ny teknik, ALLTID för med sig nya problem. I princip är det lika enkelt att pricka av fel i en e-vallängd.
oktober 27, 2011 den 7:18 f m
Jakob Heidbrink
Johan och Ulf: Jag har uppriktigt inte funderat så my ket på vallängder, men jag är allmänt sett MYCKET tveksamt att öppna för de förhållandevis stora manipulationsmöjligheter som datorer medför. Ingen har sagt att demokrati ska vara enkelt, billigt eller bekvämt: jag anser att det omständliga pappersförfarande försvårar för den som vill manipulera ett val, och det är enligt min mening ett värde i sig.
oktober 27, 2011 den 8:56 f m
Douglas Wikström
Jag forskar inom kryptografi och kryptografiska protokoll på KTH, och då särskilt om elektroniska valsystem.
Det finns valsystem som är verifierbara. Vem som helst med rimliga matematikkunskaper kan sätta sig in i systemet, själv verifiera de matematiska bevisen, och sen skriva ett program som verifierar valet. I själva verket skapas under sammanräkningen ett bevis för att sammanräkningen gått rätt till. Ett sådant valsystem är svårare att manipulera än dagens system. Notera att detta även gäller de datorer som står i vallokalen. Det finns tekniker som gör det extremt svårt att ändra på en endaste liten röst.
Det är värt att notera att de “röstningsdatorer” som diskuterats i Holland *inte* har dessa egenskaper. Tvärtom är det ofta fråga om att lita på att programkod och hårdvara gör vad den förväntas. Tyvärr är många av de företag som säljer lösningar för elektroniska val klåpare. Det norska systemet är tex inte verifierbart, vilket sannolikt beror på att systemet köptes som helhet i en vanlig offentlig upphandling istället för att först välja ut vilket system som ska implementeras, och sen ha en upphandling för själva implementationen.
Internetröstning är principiellt problematiskt eftersom det öppnar för röstförsäljning och tvång. Dessutom är de system som låter den röstande verifiera att dennes dator gör som den ska bristfälliga och opraktiska. Det pågår forskning om detta.
En annan nackdel med elektroniska valsystem är att rösthemligheten bygger på att ett kryptosystem är säkert. Det är väldigt osannolikt att någon kan knäcka de kryptosystem vi använder idag, men ingen vet hur det ser ut om 40 år. Politikerna måste bestämma sig för i vilka sammanhang det är en risk man kan ta.
Frågan om identifiering för röstning och avbockande på listor har i princip ingenting med resten av systemet att göra, såvida man inte tänker använda Internetröstning.
Något ni inte har tagit upp, men som är intressant ur ett demokratiskt perspektiv är att valet av valsystem påverkar vilka som går och rösta och i vilken usträckning folk röstar. Det kan i sin tur påverka valutgången. Det kan alltså finnas politiska skäl att förorda det ena eller andra systemet.
oktober 27, 2011 den 11:35 f m
Jakob Heidbrink
Douglas: Intressant! Tack för synpunkterna!
oktober 27, 2011 den 9:15 f m
profanum_vulgus
Jag håller väl med, men av lite andra skäl. Just säkerheten kan man väl komma runt genom att blanda in fler personer i insynen. Genom att partierna får utse valobservatörer och att medborgarna får rätt till insyn borde det kunna vara många nog med insyn för att en konspiration skulle få svårt att lyckas, lika svårt som med traditionella valsystem.
Men det finns faktiskt ett värde i att man måste gå till vallokalen och inte bara klicka på sitt val som nån aftonbladet-undersökning. Det blir mer högtidligt och viktigt och det lilla omaket det är innebär att man måste ha ett visst intresse. Ett högt deltagande har ju inget egenvärde utan ska ju vara ett mått på medborgarnas intresse.
Sen måste jag kommentera att de valfusk som inte upptäcks inte går att beräkna, så andelen valfusk som upptäcks går inte att avgöra.
oktober 27, 2011 den 9:38 f m
Douglas Wikström
“Genom att partierna får utse valobservatörer och att medborgarna får rätt till insyn borde det kunna vara många nog med insyn för att en konspiration skulle få svårt att lyckas, lika svårt som med traditionella valsystem.”
Nej. Det är en dålig idé. Det är för svårt att kontrollläsa kod. Se tex http://en.wikipedia.org/wiki/Underhanded_C_Contest för inspiration.
Rätt idé är att ha ett så kallat “end-to-end verifiable” election scheme. Det betyder att varje röstande kan kontrollera att dennes röst har lagts korrekt och att vem som helst (i praktiken organisationer, tidningar, etc) kan kontrollera att sammanräkningen har gjorts korrekt genom att själv skriva ett program.
oktober 27, 2011 den 11:57 f m
profanum_vulgus
Men finns det inte tillräckligt med programmeringskunniga personer för att sådant skulle upptäckas om allt var öppet för inspektion?
Helt säkert är ju inte heller traditionella förfaranden. Det räcker ju t.ex. med att förrättaren kryssar för några personer som inte röstat och röstar åt dem. Eller som skedde i Sverige i relativt stor utsträckning 2006, att förrättarna ogiltigförklarar röster från partier de ogillar.
oktober 27, 2011 den 10:29 f m
E-röstning är en dålig idé « Christian Engström, Pirate MEP
[...] om ämnet: Juridikbloggen, SvD. Futuriteter, Henrik Alexandersson, Share [...]
oktober 27, 2011 den 3:10 e m
Old Whig
Jakob och jag har haft en Twitter diskussion i ämnet om omröstningsdatorer och huruivuda det är bättre med självlärande Artificiellt Intelligenta, AI, robotar som domare ( piloter och kirurger.) Graden av fel som begås skulle drastiskt minska.
I Estland använder de uteslutande dator röstning samt har nationella ID kort på med digitala sigill.
De invändningar om möjlig påverkan och röstfusk är halmgubbar. Idag kan individer post rösta, dvs elaka familjefäder eller präster-imamer kan i mycket stor grad påverka valet. Minns även (S) avancerade och mycket väl genomförda röstfusk på ålderdomshem mm. Det är för mig uppenbart att ett manuellt system leder till mer fusk än ett digitaliserat.
En invänding som man här i USA har är att det leder till att vissa inte röstar eftersom det är mer komplicerat, för mig är detta en icke invänding efersom desa individer inte borde rösta om de besitter så bristfällig kunskaper, hur kan de göra insiktsfull bedömning över ett så svårt val som att välja en politiker omk du inte förstår instruktioner?
När det gäller AI robot domare invänder Jakob att dessa aldrig kan “lära” sig kultur eller göra subsumtioner eller hantera nya fall. Det är i mina ögon bara för att Jakob differentierar mellan en självlärande AI robot och en självlärande människa. Detta är ett felslut. När AI robotar klarar Turings Test kan de inte längre skiljas från mänsklig intelligens, de har då hela den kulturella bakgrunden såväl som den samlade kunskapsnivån.
För mig som arbetat med skatter och svensk skatteförvaltning och svenska skattedomstolar kan jag meddela att de flesta av mina fd. kolleger skulle hellre bli bedömda av en AI dator hellre än en skattebyråkrat eller skattedomare. De senare är så ideologiskt styrda och struntar ofta i rättssäkerhets aspekter, tar politisk styrning samt följer inte praxis. Även om en robot skulle göra fel skulle graden av skattemål som vanns av skattebetalarna öka flera tio potenser. samt mängden av felaktiga domslut radikalt minska. En gigantisk vinst för medborgerliga fri och rättigheter samt rättstatsprincipen! Vi kunde lägga ner hela skattebyråkratin och skattedomstolarna.
oktober 27, 2011 den 3:33 e m
Douglas Wikström
Det estniska systemet är inte bra och det togs fram på ett märkligt sätt där skickliga inhemska kryptologer avsiktligt otillfrågades (råkar jag veta) eftersom de kritiserade systemet.
Det är stor skillnad mellan att den lokale prästen kan pressa folk att rösta (med stor risk att åka dit för det), och att någon sätter upp en anonym server som delar ut PayPal slantar som ersättning mot bevis om röst lagd på en viss kandidat.
oktober 27, 2011 den 4:14 e m
Old Whig
Och du tycker inte att det massiva röstfusket som (S) ägnat sig till under ett stort antal år är ett svårt problem?
Jag menar att ditt scenario är en halmgubbe eftersom det nuvarande systemet länder sig till mycket mer fusk än ett digitaliserat.
Men upp till bevis att det estniska systmet har manipulerats!
oktober 27, 2011 den 4:24 e m
Jakob Heidbrink
Olf Whig: Ibland är du förbannad lomhörd. Det fusk som (S) och andra ägnar sig åt är en kaffebjudning jämfört med ett scenario där HELA valet manipuleras CENTRALT. Det estniska systemet behöver inte ha missbrukats. Poängen är att det KAN missbrukas i långt större skala än ett traditionellt system – det räcker för att helt underkänna det. Denna åsikt delas för övrigt också av Piratpartiet (se länken ovan), som knappst kan beskyllas gör att inte förstå sig på AI eller datorer.
oktober 27, 2011 den 4:20 e m
Jakob Heidbrink
Old Whig: Douglas är av allt att döma den han utger sig att vara, och med tanke på hans kompetens anser jag nog att just den frågan är avgjord. Vad gäller subsumtion, är det helt enkelt inte någon logisk operation, vilket bland mycket annat forskning i semantik (som jag läst som huvudämne i lingvistikdelen av min fil.kand.) visar, helt bortsett från filosofin.
Jag kan hålla med om att rutinärenden (dit antagligen de flesta skattemål hör) kan vara mera enformigt (och därmed i en mening bättre, fast jag tvivlar på huruvida befolkningen skulle acceptera det), men då måste det finnas säkra rutiner som säkerställer att helt nya fall bedöms av människor. På samma sätt måste det finnas möjligheter att göra nya bedömningar när rättsläget skall ändras. Datorer är knte del av samhället och därför ofrånkomligen inte del av kulturen. Skulle vi ha låst rättspraxis på 1970-talet genom att låta datorer sköta rättsskipningen, skulle du vara den första att ropa efter människor som domare.
Om – vilket jag tvivlar på – datafolket kan garantera att systemet märker att det har med ett nytt fall att göra och lämnar över till människor samt om vi hittar ett system (kanske prövningstillstånd?) genom vilket folk kan föra upp mål som förändrar rättsläget, kan jag vara med i den delen.
Rättspraxis har aldrig endast varit, är inte blott och kan aldrig vara uteslutande en extrapolering av det förflutna, utan är och måste (inom gränser) också vara rättsskapande. Det kan datorer inte – och än mindre de som programmerar datorer, som sällan är jurister.
oktober 27, 2011 den 6:14 e m
Random Person
Jag måste säga att jag inte riktigt förstår hur poströstning eller förtidsröstning gör det möjligt för familjefäder eller präster att påverka valet. Även vid post- och förtidsröstning ska det väl finnas en valförättare som ser till att endast en person befinner sig i röstningsbåset? Visserligen finns det någon typ av röstning med hjälp av ombud om jag inte minns helt fel, är det detta som avses?
I vilket fall, om det är frågan om att flera personer kan gå in i röstningsbåset samtidigt så spelar det ju ingen roll om det är en dator eller en papperslapp som registrerar hur personen röstar.
Det som den här typen av “naiva” (dvs inte ”end-to-end verifiable”) datorsystem främst erbjuder ett skydd mot är väl att personerna i vallokalen kan genomföra olika typer av fusk, dvs lägga lite extra kuvert i lådorna, på olika sätt pricka av folk konstigt etc. Problemet är ju att om dessa datorer inte fungerar som de ska kan de ju göra lite vad som helst, kanske förvandla 1/10 av alla röster på parti A till parti B, eller något annat (mindre) trevligt.
Vad gäller möjligheten att kontrollera koden dessa datorer ska göra, ja, visst, även om man så att säga skriver ut programkoden, läser den, och den gör verkligen precis det den ska göra och inget annat (trots att detta, som Douglas Wikström påpekar ovan, inte är helt enkelt), så är detta bara en väldigt liten del av det hela. Med största sannolikhet har du inte skrivit in denna programkod på datorn som ska stå ute i vallokalerna, utan den skrivs på en annan dator. Inte heller förstår dessa datorer vad du skrivit, utan du behöver kompilera koden till något som datorn faktiskt kan förstå och köra, efter detta ska koden sedan på något sätt föras över till datorerna som ska vara ute i vallokalerna. I alla dessa steg (och säket många andra steg som jag här struntat i eller inte har tillräckligt med fantasi för att inser är viktiga) finns det möjligheter för något att gå fel.
Som ett enkelt exempel, låt oss säga att vi kopierar över koden via en USB kabel, men eftersom vi nu varit så noggranna med att kontrollera att källkoden till vårt program är korrekt har den blivit spridd till ett stort antal personer, vad händer nu om en ondskefull person bygger in en liten microprocessor i ena kontakten på kabeln. Nu borde det vara ganska enkelt, eftersom denna person känner till vad som kommer överföras, att ändra på lämpligt valda ställen i den information som överförs. Visst, det är klart man på vissa sätt kan försöka skydda sig mot den här typen av problem, problemet är väl att detta exempel ändå är ganska amatörmässigt, något som en helt ensam person som har lite motivation och kunskaper skulle kunna genomföra, jämför med tex attacker så som Stuxnet och det blir plötsligt mycket mindre lustigt.
Här har jag också helt struntat i hur dessa datorer byggs, om det är någon typ av specialdesignad hårdvara måste man ju fundera över hela den processen. Kör man vanlig PC hårdvara har man ju problem med olika typer av expansionsplatser där ny hårdvara kan sättas in, som ett exempel.
P.S. Anses http://sv.wikipedia.org/wiki/Valfusk ge en korrekt beskrivning av det fusk som förekommit? Jag vet inte om man får intrycket där att (S) ägnat sig åt ett “massivt” fusk under många år? Eller baseras detta på saker “alla vet” men som inte lett till åtal e.d?
oktober 27, 2011 den 6:30 e m
Douglas Wikström
Du har helt rätt i att det kan gå åt helvete på flera nivåer. Därför vill man ha verifieringsprogram implementerade av olika programmerare i olika programspråk som körs på olika platformar med olika hårdvara.
oktober 27, 2011 den 7:02 e m
Old Whig
Du får gå till tidningsläggen. (s) valfusk är väl kartlagt. Det visar på de stora bristfälligheter det nuvarande systemet har med politiskt tillsatta valförättare.
Douglas och övriga måste skilja på bristfälligheter i nuvarande system och upphandlingar. Skulle den typen av kritik varit gällande hade vi aldrig haft Internet. “Hu så hemskt med alla hacker attacker, virus och trojaner. Vi måste garantera ett absolut tryggt och säkert system.”.
Internet är tillräckligt säkert och så ock dator baserad röstning.
oktober 27, 2011 den 8:23 e m
Jakob Heidbrink
Old Whig: Du är rätt så förblindad och alldeles för övertygad om din världssyns förträfflighet för att på ett meningsfullt sätt kunna bidra till denna diskussion som faktiskt i mpnga avseenden verkar gå över ditt huvud. Och det sagt med all den respekt som jag annars kan ha för dina mindre rabiata poänger.
oktober 28, 2011 den 8:38 e m
Old Whig
Jakob,
Vi har olika syn på teknik. Jag ser på teknik som ett verktyg. Verktyg kan användas i bra syften och mindre bra syften.
Det är som den debatt som förs här i USA över rätten att bära vapen. “Guns don’t kill, people kill”. Dvs ska tekniken förbjudas eller ska de som missbrukar tekniken straffas? Teknik kan både brukas och missbrukas.
Min poäng vilket jag inte kan få dig att förstå är att det inte är skillnad mellan AI och mänsklig intelligens. Jag tar helt på mig min oförmåga att tydligt klargöra min ståndpunkt.
Vidare har jag inte uttryckt att min ståndpunkt är “rätt”. Jag har bara påpekat att vi talar förbi varandra.
Jag vet att min syn i de flesta frågor tillhör extremt lite minoritet, i synnerhet med svenska mått mätt. Att jag tillhör en liten minoritet betyder inte att min syn behöver tillvitas vara rabiat. Ad Hominem är inte vad jag väntat mig av dig Jakob.
Jag är den förste att erkänna ett jag är djupt polemisk. Det fyller för mig ett syfte. Det tvingar de fisljumna av banan eller ut på banan.
I detta är jag som Winston Churchill (utan att komma i närheten av dennes retoriska briljans):
“I cannot pretend to be impartial about the colours. I rejoice with the brilliant ones, and am genuinely sorry for the poor browns.”
oktober 29, 2011 den 5:19 f m
G Bystander
Varje datasystem som inte sparar vad man röstat på för att man senare skall kunna verifiera att rösten hamnade på rätt parti (i efterhand härledas hela vägen från resultat till röstare) är osäkert dvs valresultatet kan manipuleras.
Samtidigt innebär ett sådant datasystem att det blir omöjligt att hålla på valhemligheten.
Problemet tycks alltså olösligt.
Av intresse är dock de kompromisslösningar som får fler att rösta, men som man säger, something’s gotta give. Valhemlighet eller säkerhet mot fusk. Med en datalösning kan man inte få båda.
november 1, 2011 den 8:46 f m
Douglas Wikström
Nej, det är fel.
Det går att göra ett icke-interaktivt nollkunskapsbevis i slumporakelmodellen för att hela rösträkningen gick rätt till. Med ett sådant kan vem som helst verifiera att rösträkningen gick rätt till och samtidigt behöver inga hemligheter behöver sparas. Det går även att kontrollera att en röst är lagd korrekt. Därav namnet “end-to-end verifiable”.
november 1, 2011 den 8:24 f m
Daniel Silén
Jag tycker det låter lite väl mycket foliehatt över argumentet att datorprogrammet eventuellt skulle göra fel saker. Litar vi på datorer för att göra våra bankaffärer, hantera vår pension och prata med försäkringskassan m.fl myndigheter, så bör vi även kunna lita på dem vid röstning.
Kan resultat påverkas av myndigheter i datorer så kan det påverkas även utan. Vi får helt enkelt lov att lita på myndigheternas goda vilja. Gör vi inte det så har vi värre problem.
november 1, 2011 den 9:39 f m
Douglas Wikström
Nej. Om det försvinner pengar på ditt konto kommer du reagera. Om det sker på fleras konton identifieras tjuven eller du lämnar banken. Om Försäkringskassan beter sig dumt går du till uppdrag granskning.
Kort sagt, i dessa fall kan man upptäcka fusket och även i efterhand korrigera. Det går åtminstone att driva en rättsprocess.
Säg nu att främmande makt kan styra valresultatet. De gör då det med minsta möjliga marginal. Förmodligen upptäcks det inte. Vi får bara en annan regering och en annan fördelning av mandaten.
Det handlar alltså om två principiellt mycket olika situationer.
Säg att jag kan visa hur man *skulle* ha kunnat fuska. Det blir intressant juridiskt hur man ska se på valresultatet. Juristerna här kan säkert säga något kul om det. I vilket fall är det inte en önskvärd situation.
november 1, 2011 den 9:40 f m
Douglas Wikström
Det här var ett svar till Daniel Silén
november 1, 2011 den 10:17 f m
David
Nånting som man dock torde kunna göra utan några som helst problem är att med datorernas hjälp underlätta framställningen av valsedlar. Inför varje allmänt val trycks det en halv miljard valsedlar i Sverige, varav lite mer än 18 miljoner används. Ett parti som har fått mer än en procent av rösterna i något av de två senaste riksdagsvalen (just nu de åtta partier som sitter i riksdagen) har rätt att få tryckningen av valsedlar betald av staten. Detta gäller givetvis för alla tre val (riksdag, landsting, kommun), och för att verkligen säkerställa att det inte ska råda någon brist på valsedlar så täcker statsbidraget tryckning av tre gånger så många valsedlar som det finns röstberättigade väljare. 3 gånger 3 val x 8 partier x 7 100 000 väljare = 511 200 000… Samtidigt har de partier som inte har rätt till gratis tryckning problem med att bekosta tryckningen av och distribuera sina valsedlar till de över 6000 vallokalerna i landet, och väl där måste de hoppas att de inte snos av politiska motståndare eller ställs lite avsides av okunniga valförrättare (något som har hänt och lett till JO-kritik).
Det man kan göra är att införa skrivare och pekskärmar i valbåsen som låter väljaren klicka fram det parti han eller hon vill rösta på och skriva ut valsedeln där. Då har alla partier lika möjligheter att komma fram. Om väljaren vill skriva partinamnet för hand (vilket vissa vill) så kan man fortfarande göra det på de blanka valsedlarna. Om partierna vill tillhandahålla färdigutskrivna valsedlar så får de göra det själva, fast på egen bekostnad. Men poängen är att det fortfarande kommer att vara manuell röstning: väljaren får en valsedel i handen som hon/han själv inspekterar, lägger i kuvertet, förseglar, lämnar in osv.
november 1, 2011 den 11:16 f m
Alexander
“Datorer är maskiner som manipulerar data. Det är liksom deras funktion”
Datorprogram är automatisering av tjänster. Det är liksom deras funktion. Någonting som skulle kunna automatiseras är rösträkningen. Förutom snabbare resultat, mindre mänskliga fel (och förhoppningsvis inga systematiska fel) så kan man tänka sig mer mer funktionalitet som att kunna personvalsrösta på någon utanför sin egen valkrets eller rösta på fler frågor än val av ledamöter.
december 28, 2011 den 12:58 f m
Douglas Wikström
Ett förslag på hur det demokratiska systemet kan göra mer finkornigt och vilket tillåter delegering av rösträtt är “fluid democracy”.
december 27, 2011 den 9:11 e m
Tommy Krizsan
Ett knippe argument från statsvetaren Henrik Oscarsson varför vår nuvarande low-tech-lösning är fullt ändamålsenlig: http://www.henrikoscarsson.com/2011/10/varfor-e-rostning-ar-onodigt.html