Jag tycker att vi har ett genialt system. Det trodde jag inte förrän jag själv fick vara med och fick full insyn i systemet.

Mårten skriver i punktform:

1) Att den politiska rekryteringen skickar ut en obehaglig signal som är ovärdig en rättsstat, nämligen att domaren är politiskt tillsatt. Jag svarar: För det första så borde Mårten veta att ett politiskt engagemang och partitillhörighet INTE är ett villkor för att bli nämndeman. För det andra, i de fall det är så, vilket det i 99% av fallen också är, så är den politiska beslutsprocessen ett antagningsfilter som grundar sig på rekommendationer. Vem som helst kan alltså inte bli nämndeman

2) Att nämndemän är juridiskt inkompetenta.. Jag svarar: Ja, det kan man till viss del säga. Men det ska de också vara , för just detta tvingar en domare att argumentera för sitt beslut. Nämndemännen är folkets ”buffert” för att kunna säga ”Vi förstår inte, förklara för oss”. Just detta medför att kraven på domare ökar, till förmån för både rättstrygghet och rättssäkerhet.

3) Att nämndemän inte bara i teorin utan också i praktiken har bristande förståelse för att dömandet skall ske under lagen. Nämndemannen dömer på magkänsla. Jag svarar. Det gör faktiskt domare i lika hög grad som nämndemän.

4) Att en domare förväntas vara laglydig. Nämndemännen kan däremot ha ett kriminellt förflutet. Det påverkar respekten för domaren. Jag svarar: Nämndemän förväntas också vara laglydiga. Och domare kan också ha ett kriminellt förflutet. Till och med i högsta domstolen finns det domare som dömts för brott.

5) Att nämndemännen vill fälla mer än juristdomarna. Jag svarar: Det har jag ingen erfarenhet av. Snarare tvärtom. Och i synnerhet är kvinnliga domare pilska på att döma män i relationsmål

6) Att nämndemännen bygger på tanken att det behövs representanter för folket – vilket bygger i sin tur på en uppfattning att, säg, en sjuttioårig pensionär med partibok bättre representerar allmänheten i en domstol än juristen: Jag svarar: Här har vi en principiellt viktig fråga. Det värsta som kan hända skulle vara om vi bara hade ett dömande system som bara bestod av jurister. Då skulle vi få ett ”skrå” som stod över människorna i samhället. Vi skulle helt enkelt vara tillbaka i feodalsamhället. Många nämndemän är gamla och pensionärer, och varför skulle ålderdomens erfarenheter utgöra en brist i kompetens? De gamla har både tid och intresse, trots den dåliga betalningen.

7) Att deras uppdrag vilar på en feltänkt idé om att domstolen genom nämndemännen skall tillföra ”lokalkännedom” och annan kunskap. Jag svarar: Genom att domstolarna har sina geografiska ansvarsområden där också nämndmännen handplockas ifrån ökar givetvis lokalkännedomen. Skulle kunskap om verkliga förhållanden vara en brist?

8) Att ansvarsbedömningar i domstolen blir alltmer komplicerade och när det blir alltmer komplicerat blir det alltmer tydligt att lekmannadomare inte kan ha full insikt om vad det är som de är med och beslutar om. Jag svarar. Detta är sant. Men det finns inget som säger att den skolade juristen som bara håller på med juridik har bättre kunskap än de som kommer från verkligheten utanför domstolsbyggnaden.

KD’s förslag om att införa något liknande det amerikanska jurysystemet med handplockade personer är befängt och grundar sig på bristen i kunskap i hur det i verkligheten fungerar. Tror man att handplockade personer inte har en politisk uppfattning? Tror man att handplockade personer kan ställa upp på det sätt som pensionärerna kan vara flexibla? Ska alla handplockade personer få full kostnadsersättning motsvarande förlorad arbetsinkomst? Vad skulle man vinna med handplockade personer som, gissningsvis, skulle behövas tvingas in i en domstol? Är det en brist att en nämndeman får ökad kompetens vartefter nämndemannen är med och dömer, för att istället varje gång ha en nämndeman som är helt oerfaren.

Min uppfattning är att här i Sverige har man inte förstått vilket genialiskt system vi har.

John Johansson
Redaktör för yakida.se