Man skall inte kasta diskus i glasblåseriet

Justitieministern kryper till korset. Det kräver, känner jag, ett överflöd av metaforer.

Om jag hade haft en femma för varje dum sak jag sagt i samtal med folk – inklusive journalister – hade jag varit miljonär nu. Mångmiljonär. Jag är född med en fot i munnen. Det finns nog inget förbjuden tema som jag inte dragit ett skämt om mellan skål och vägg. Förintelsen, övergrepp i kyrkan, folkmordet i Rwanda, 9/11. Opassande och farligt, förstås. Men det gör det ofta roligt.

Och det måste vara okej. Även för politiker. Det är en hemsk tanke att politiker inte skulle våga riskera att säga något opassande. Sådana politiker blir fega, tråkiga, omänskliga. Robotlika. Sådana politiker vill inte jag ha.

Justitieministern har nu gjort något slags pudel avseende förslaget att misstänkta sexköpare skulle skämmas ut. Bra så. Det tog kanske litet lång tid, och man kanske fortfarande kan undra hur en sådan groda över huvud taget kunde komma ur statsrådets mun och kanske hennes pudlande hade litet svårt att riktigt nå fram. Men å andra sidan. Alla har grodor i munnen ibland. Inte minst jag.

Man skall inte kasta spjut i radhus.

Man skall inte kasta sprutor i kuvös.

Ja, ni fattar.

Bra, så.

Gilla

Bli först att gilla

7 kommentarer

Prenumerera på kommentarer för detta inlägg

mars 24, 2010 den 8:56 e m

ASD

”Det finns nog inget förbjuden tema som jag inte dragit ett skämt om mellan skål och vägg.”

Please to be posting.

Svara

mars 24, 2010 den 9:49 e m

Fredde

Problemet här var väl att hon inte skämtade. Dagen efter fasthöll hon sin åsikt om uthängning av misstänkta i Aftonbladet så när som på kuvertens färg. Inte ens nu efter pudeln verkar hon ha insett att hon föreslagit ett avskaffande av en av rättsstatens grundprinciper. Det enda vi får är ett ”jag uttryckte mig klumpigt” som om vi har missuppfattat innebörden av det hon sagt. Pfft.

mars 25, 2010 den 5:15 f m

Mumfi

Det var en synnerligen dålig pudel tycker jag allt.

Det var inte: ”Jag hade fel, men jag vet bättre nu.” Det var: ”Ni måste ha missförstått hur jag menade.” På vilket sätt skulle vi känna mer förtroende för att hon läser upp ett politiskt korrekt uttalande skrivet av någon som uppenbarligen vet bättre än hon gör? Kan vi lita på att hon frågar talskrivaren nästa gång? Vore det inte bättre att göra talskrivaren till minister och spara ett led i processen?

För övrigt: gissa vem som får det första gredelina brevet? Hon fick nog följa upp det hela med en lag om exklusivitet för post av en viss färg, samt naturligtvis förbjuda anonyma försändelser så att man kan beivra den första.

mars 25, 2010 den 6:26 e m

Johnny Lilja

Visst lät det som ett aprilskämt tråkigt nog så var det inte det. Detta försök att släta över sin inkompetens slog tydligen inte Ask.
Tänk om någon nu någon privatperson fick för sig att skicka lila kuvert till folk han inte tyckte om. Skulle man inte kunna göra på något bättre sätt? Den misstänkte kunde förses med lila strut på huvudet t.ex.
(Så kul , så mänskligt, så lite robotlikt)
Sedan finns ju den motsatta risken; Att bara den misstänkte själv får syn på kuvertet. Illa.

Skulle man inte kunna göra på något ännu mer pålitligt sätt. T.ex att polisen målar en stjärna på ytterdörren. Då är man ju garanterad att alla vet.
Jag förmodar dock att jag är en av dumskallarna som ”missuppfattade” hennes yttrande: ” Jag skulle kunna tänka mig att ha väldigt grälla färger på kuvertet och skicka hem till folk som var misstänkta för detta”
Det betyder förstås något helt annat än det som vi tror…..

Ärligt talat hör jag också till de där pedanterna som tycker att Sveriges justitieminister är inkompetent när hon gör uttalanden som strider mot vårt rättsfundament.

Att hon dessutom har mage och säga att detta yttrande ”missförståtts” (Hur nu detta skulle vara möjligt) gör inte saken bättre!

mars 26, 2010 den 6:59 f m

Diderot

Man undrar hur många glasklara uttalanden från Justitiedepartementet, i t ex i proppar, som på samma sätt kan ”missförstås”? Kan vi verkligen ha Humpty Dumpty som justitieminister?

`When I use a word,” Humpty Dumpty said, in rather a scornful tone, `it means just what I choose it to mean — neither more nor less.”

`The question is,” said Alice, `whether you can make words mean so many different things.”

`The question is,” said Humpty Dumpty, `which is to be master — that’s all.”

mars 26, 2010 den 10:18 f m

Mårten Schultz

Jag kan hålla med om mycket av det ni säger! Å andra sidan: Ask har nu tydligt förklarat att hon inte menade vad hon sade, att hon ångrar orden och att det blev fel. För mig räcker det bra.

Det är ibland en fin linje mellan kritik och blodtörst.

mars 26, 2010 den 7:30 e m

Goodwin Strawman