Om vi gjort som i USA så hade polisen kommit, funderar idag Roland Poirier Martinsson i SvD. Anledningen till denna reflektion är att han under sin tid på amerikansk mark lät hemskola sina barn. Hemskolning är förhållandevis vanligt förekommande i stora delar av västvärlden (och, naturligvis – men delvis av andra anledningar – även i andra länder.) I Sverige förekommer det knappt. Faktum är att Sverige är det land i västvärlden som ligger i botten på antalet hemskolade barn, med undantag för Tyskland.
Det har till stor del att göra med den inställning till hemskolning som intas av det offentliga Sverige. Överlag – detta är kommunala beslut – är nämligen inställningen väldigt negativ. Trots att hemskolade barn, enligt undersökningar från t.ex. USA, ofta fungerar bättre än alternativa skolformer.Än värre är att kommunerna motarbetar hemskolningen utan att ha stöd i lag. Enligt skollagens 10 kap. 4 § skall en ansökan av förevarande slag om att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag, t.ex. hemskolning, om det framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter. En förutsättning är dock att behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses.
Ordalydelsen indikerar tydligt att lagstiftaren ansett att alternativa former av fullgörande av skolplikten skall accepteras så länge de riktlinjer som ställs upp för skolan följs. Det krävs inte några särskilda skäl eller, som i lagförslaget, synnerliga skäl för att en ansökan skall kunna vinna bifall. För det fall ett hemundervisningsprogram uppfyller skolplanens krav så stipulerar lagstiftningen att ansökan skall bifallas. I praktiken så fungerar det emellertid inte så i många kommuner. Vissa kommuner har som policy att helt enkelt neka alla ansökningar om att få hemskola. Det finns förmodligen vissa särskilda miljöer som offentligheten oroar sig för och som ofta återkommer i ansökningarna om hemskolning, vilket medför denna restriktivitet. I praktiken så har det sagts mig att det är religiöst övertygade hemskolare som ådragit sig offentlighetens skepsis, främst Maranata-hemskolning och i viss mån muslimska hushåll.
Hemskolningen är den bortglömda frågan i dagens rättighetsdebatt. Inte bara bortglömd, för resten. Det är den tystade frågan i dagens rättighetsdebatt. Även personer som i andra sammanhang månar om grundläggande friheter vill verkligen inte ta i hemskolningsfrågan. Liberaler tappar bollen igen. ”Det handlar ju om barnets sociala miljö”, är argumentet, ”Vi måste skydda barnen från familjer som förtrycker”. Personer som i andra sammanhang har det indviduella perspektivet inpräntat i ryggmärgen reagerar ofta instinktivt kollektivt när det gäller hemskolning – rätten för barn från slutna eller dysfunktionella familjer att få tillgång till skolan, som en lärdomsmiljö men också som ett socialt andrum, tas till intäkt för slutsatsen att skolan måste vara obligatorisk. Med de välvilliga sociala glasögonen på glömmer man lätt att det kan finnas familjer som inte alls är slutna eller dysfunktionella men som ändå vill hemskola sina barn, kanske för att man utgår från den i grund och botten självklara tanken att en engagerad och pedagogiskt kunnig förälder som ger några få elever (barnen) all uppmärksamhet kan göra ett betydligt bättre undervisande arbete än den pedagog som står inför klasser med 25-30 barn. Omtanken om de utsatta barnen tillåts i ett sådant resonemang att slå ut principen om att varje barns situation måste få bedömas för sig.
Ur ett tillämpningsperspektiv finns det en tydlig röd tråd här. Det kan finnas många skäl till att en hemundervisning inte bör bifallas. En anledning kan vara att den nuvarande skollagens kriterier inte är uppfyllda, till exempel för att det inte finns någon tydlig förklaring till hur man skall tillgodose kravet på en fullgod undervisning. Här överväger barnets rätt till undervisning familjens rätt att få själva välja. En annan anledning kan vara att det inom ramen för bedömningen av om hemundervisningsalternativet är fullgott aktualiseras omständigheter som tyder på att barnen kan fara illa eller, i värsta fall, att hemundervisningsansökan om den bifalles i realiteten kan innebära att barnet inordnas i en sluten, till och med sektliknande, miljö. I dessa fall så måste en ansökan om att få hemundervisa ett barn lämnas utan bifall (och det kan till och med vara så att ett beslut om att tillåta hemundervisning i en situation där barnet kan hamna i en sektliknande miljö är direkt ansvarsgrundande för det allmänna). Men denna iakttagelse kan inte tillåtas påverka de individuella fall där hemundervisningsbegäran grundar sig på andra bevekelsegrunder. Bedömningen måste med andra ord, så som skollagen är inrättad och i ljuset av de rättighetsnormer som ligger i basen för dessa frågeställningar, göras in casu – inte utifrån en allmän policy.
Ett problem är dessutom att vi av internationella konventioner inte ”får” vara så restriktiva som vi är. Sverige är världens näst mest restriktiva nation när det gäller hemskolning, att döma av statistiken för antalet hemskolade barn. (I och för sig ett trubbigt argument, men det ger en viss indikation i ljuset av antalet avslagna ansökningar.) Bara Tyskland är mer restriktiva, vilket lett till att tyska familjer beviljats politisk asyl i USA och Kanada. Viktigast härvidlag är Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som införlivades i svensk rätt 1994. Artikel 8 i skyddar rätten till skydd för familje- och privatliv och ger en första indikation på presumtionen för familjens frihet att få inrätta sitt liv som den själv vill. Viktigare för den konkreta bedömningen är dock artikel 2 i det första tilläggsprotokollet. Härvid kan det noteras att Europakommissionen redan i det tidiga fallet Kjeldsen m.fl. (avgörande 7 december 1976) fann att art. 2 omfattade också en rätt till ”the establishment of and access to private schools or other means of education outside the public school system”. Staten kan dock, vilket är självklart i sammanhanget, ställa upp krav på skolans kvalitet. Men för det fall de allmänt uppställda kvalitetskravet iakttas i en privat skolmiljö så ger alltså konventionstexten en tydlig fingervisning om var presumtionen ligger.
Lagstiftaren verkar dessutom vara beredd att ytterligare distansera sig från rätten till ett fritt familjeliv. Nu ligger i lagrådet ett lagförslag rörande förändringar av skollagen som i praktiken kan komma att formalisera den restriktiva inställning som många kommuner intagit till hemskolning. Det är ett steg bort från familjens frihet till ett socialt tänkande. Förmodligen kommer förslaget dessutom att gå igenom. För det fall det nu föreliggande förslaget blir lag kommer rättsläget att se betydligt annorlunda ut. Det krävs då synnerliga skäl för att en ansökan om hemundervisning skall kunna vinna bifall. Det kan noteras att för det fall svensk författning står i strid med Europakonventionens normer, så som de tolkats av Europadomstolen, så skall den åsidosättas enligt regeringsformen 11 kap. 14 §. Idag så kräver RF:s normprövningsregel att felet (med författningen) är ”uppenbart”, men även denna regel kan som bekant antas ändras. Det kan härvid också noteras att för det fall en enskild drabbas till följd av tillämpning av en lagstiftning som står i strid med Europakonventionen så kan det vara ansvarsgrundande för staten (NJA 2005 s. 462) eller den kommun (NJA 2009 s. 463) som därmed kränkt rättighetsskyddet enligt Europakonventionen. Allt detta är emellertid spekulationer – ännu finns det inga bindande beslut om ändringsförslagen avseende vare sig skollagen eller regeringsformen.
Men det senare är en fråga om juridik. En intressantare sak är de politiska och rättspolitiska frågorna.
Varför skall en förälder som vill hemskola sina barn på ett fullgott sätt – och som dessutom kan visa att han har möjlighet att göra det – förhindras att göra det för att andra barn kan fara illa i en hemskolningsmiljö?
Och varför är det bara de konservativa rösterna som tar tag i denna fråga, som ju i grund och botten handlar om grundläggande friheter?
Var finns liberalerna i debatten om den individuella friheten inom ramen för familjen?
*
Ett annat exempel på hur lagstiftningen i flera fall börjar inrättas efter en föreställning att föräldrar inte kan betros uppgiften att själva uppfostra sina barn är föräldraansvaret. Föräldrar skall enligt lagförslaget bli ansvariga för sina barns skadevållande och det ansvaret skall göras strikt eftersom, enligt lagstiftaren, föräldrar inte annars kan ge tillräckligt stöd åt sina barn. Om detta har jag skrivit här tidigare och i det senaste numret av SvJT finns en artikel på temat, som kan hämtas här: (schultz).
27 kommentarer
Comments feed for this article
mars 8, 2010 den 9:00 f m
Om hemundervisningens sämste vän | Sänd mina rötter regn
[...] Sedan kan man förstås läsa Mårten Schultz om [...]
mars 8, 2010 den 9:16 e m
Sarah
Jag undrar vad svenskarna har för problem med hemundervisning. Det går ju ganska bra i alla andra länder (förutom tyskland med sin gammal nazi-lag, förbud mot hemundervisning sedan 1938, undrar någon varför?). Varför inte titta närmare hur det görs i dessa länder, istället för att repetera samma fördomar om och om igen? Tråkigt att Sverige är fortfarande landet där det bara få finnas en väg för alla och ingen tolerans för de som väljer något annat för sina liv. Jag tror inte att man är verkligen oroad över att barnen skulle bli indoktrinerade av tåkiga föräldrar eller sånt. I ett jantelags land är det rädslan för de som inte vill vara som alla andra. De som vågar leva sina liv som de själva vill. Det skrämmer medel-svensson, han känner sig t.o.m. hotad. Inget mer än det.
mars 8, 2010 den 10:10 f m
Björn
Mot föräldrarnas rätt att fritt indoktrinera sina barn står barnets rätt att få ett vidare perspektiv på livet genom att få undervisning utanför hemmet. Det viktiga är att föräldrarnas rätt inte är densamma som barnets rätt och i den avvägningen så kan det mycket väl finnas god anledning att vara mycket restriktiv med att tillåta hemskolning. För övrigt förefaller det vara i det närmaste omöjligt för en förälder att ge sina barn lika god undervisning som skolan skall ge, men det är en annan fråga…
mars 8, 2010 den 10:31 f m
Mårten Schultz
Men på dig låter det ju som att skolan inte skulle ”indoktrinera”. Varför skulle en skolmiljö indoktrinera mindre än en hemskolande miljö (som alltså inte innebär att barnen enbart är hemma). En bra hemskolningsmiljö är bättre på att se barnet och ge det förutsättningar än en dålig kollektiv skolmiljö. Men naturligtvis även tvärtom: En dålig hemskolningsmiljö är sämre än en god kollektiv skolform. Poängen är bara att möjligheten måste finnas för den goda hemskolningen att få finnas till. Och det finns många sådana exempel. Oberoende statistik från amerikanska pedagoger visar att hemskolade barn röstar i högre grad, är mer socialt engagerade och har större kunskaper. Sedan finns det förstås exempel på Fritzl-miljöer också. I sådana miljöer måste offentligheten gripa in, men Fritzl är inget argument mot att personer som Roland PM skall kunna välja att hemskola, kanske under en kort period.
Konstigast är tanken att föräldrar förutsätts vara sämre på att forma sina barn till fria och ifrågasättande människor än lärare som måste undervisa stora grupper bestående av barn med skilda kunskapsbehov och läggningar.
mars 8, 2010 den 10:34 f m
Mårten Schultz
För övrigt finns det naturligtvis många väldigt bra skolor. Själv har jag barn i en bra skola. Men det finns jävligt dåliga skolor också. Framför allt finns det skolor som är väldigt dåliga för vissa elever. Fallen med för skolan ansvarsgrundande mobbning och pennalism ökar ju kraftigt. Skolan kan inte hantera pennalism i många fall. Och i dessa fall, men inte nödvändigtvis andra, skulle kanske hemskolning vara ett bättre alternativ. Eller om barnen är förståndshandikappade eller har andra särskilda behov.
I praktiken har de flesta svenskar inte råd att hemskola, förstås.
mars 8, 2010 den 11:33 f m
Paul Eskilsson
Argumenten mot att tillåta hemskolningen är i grunden två (möjligen tre) som jag ser det:
1. Chansen att få en bra utbildning är större i en professionell skolmiljö med utbildade lärare.
2. Skolan ger inte bara utbildning i inskränkt intellektuell bemärkelse, utan även social fostran. Det är bra för barn att träffa andra barn, helst sådana från andra miljöer & samhällsklasser än den egna.
3. Som bl a Mårtens Schultz själv konstaterar har inte alla råd att hemskola, dvs vi pratar om en lyx för huvudsakligen överklassen här. Segregeringen av skolväsendet riskerar därmed att öka ytterligare.
Om de goda resultaten därmed beror på hemskolningens kvalitet eller de redan från början utomordentliga sociala och ekonomiska förutsättningarna är något att fundera över.
Allt vi vuxna gör är en eller annan form av ”indoktinering”, poängen är bara att barn behöver se olika miljöer, olika värderingar mm för att själva kunna växa och ta ställning. Med hemskolning får de dygnet runt bara en form av indoktrinering – föräldrarnas.
mars 8, 2010 den 11:37 f m
Mårten Schultz
mitt intryck är att de flesta som hemskolar av pedagogiska skäl exponerar sina barn för betydligt flera personers intryck än bara sina egna – det är inte sällan en social miljö.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/nar-hem-och-skola-blir-ett_1271545.svd
mars 8, 2010 den 11:49 f m
Goodwin Strawman
Som andra redan sagt eller antytt vill jag själv framhålla att hemskolning kan öka risken för anti-demokratisk indoktrinering samt för uppväxt av anti-sociala varelser.
Hemskolning borde dock vara ett alternativ för mobbade barn i de fall där skolan/kommunen är för feg att stänga av den mobbande massan.
mars 8, 2010 den 12:00 e m
Daniel Rhodin
Fråga: Vem ska utöva tillsyn på hemskolan? Det finns lagar som reglerar vad man har rätt till, och det faller inom skolinspektionens ansvarsområde att utöva den typen av tillsyn. Är det rimligt att skolinspektionen utövar denna tillsyn (som också naturligtvis ställer höga krav på dokumentation), eller tänker du dig en modell där inte tillsyn ska utövas mot hemskolor?
mars 8, 2010 den 6:13 e m
Jonna
Kommunerna har inte tillsynsskyldighet, tack och lov. Däremot har de insynsskyldighet. Detta för att hindra icke lämpliga föräldrar att bedriva hemundervisning. Tillsyn kan innebära att man lägger sig i hur undervisningen sker. Insyn innebär att man har koll på att barnen utvecklas och mår bra. Väsentlig skillnad! Tyvärr händer det att vissa kommuner överskrider sina befogenheter och istället ägnar sig åt maktmissbruk. Eloge till de kommuner som sköter sin insynsskyldighet utan att kränka enskilda människors integritet och pedagogiska val!
mars 8, 2010 den 1:52 e m
Mårten Schultz
självklart tillsyn! Som idag i de fall där det bedrivs hemskolning. Och slutna hemskolningsmiljöer måste kunna hindras.
Fundera dock gärna över den implicit uttryckta instinkten, att det här är ett större problem i en hemskolningsmiljö än i en skolmiljö. Gå till er själva: Tror ni att ni själva skulle indokrtinera era barn mer eller mindre än en lärare som arbetar enligt läroplan? Själv tror jag att jag skulle göra ett bra jobb som hemskolningslärare, bättre än den kommunala skolan många gånger. Men jag har inte den möjligheten, känner jag.
mars 8, 2010 den 2:40 e m
Daniel Rhodin
Jag lade inte (avsiktligt) in den värderingen. Men jag är för inspektioner, och precis samma regelverk borde i så fall gälla hemskoleundervisning.
mars 8, 2010 den 3:43 e m
profanum_vulgus
På den gamla goda tiden när jag och farfar var unga så var det inte helt ovanligt med ”dagmamma-poler” några kompisar till mig växte upp med detta. Det var fem familjer som gick ihop och tog varsin vardag med alla fem familjernas barn istället för barnomsorg. Då sparar man in kostnaden för barnomsorg också så för de flesta blir det nog billigare. (I realiteten då så var det de fem mammorna som delade på omsorgen)
Idag är det ju svårare eftersom kollektivism och föreningsliv inte är lika poppis. Men visst borde man kunna ordna en föräldrakooperativ hemskola som var minst lika bra som en bra kommunal skola. Det är väl förvisso bara en möjlighet för högutbildade föräldrar men fan vilken kvalité på utbildningen man skulle kunna få i en del finare områden.
Frågan är bara om det skulle kunna väga upp mot den sociala fostran i en vanlig skola.
Man har ju t.ex. sett att barn som inte går på dagis eller börjar dagis sent klarar skolan sämre. Teorin är ju att de fått mindre social träning och måste lära sig att umgås i större grupper och inom skolans kultur under början i skolan.
Jag kan tänka mig att man skjuter det problemet till universitetet om man hemskolar.
mars 8, 2010 den 5:30 e m
Ingvild
profanum_vulgus skriver: ”Man har ju t.ex. sett att barn som inte går på dagis eller börjar dagis sent klarar skolan sämre.” Var har du forskningen som stödjer den slutsatsen? Enligt större internationella studier (tyvärr, Sverige har ingen forskning som håller måttet på området) t ex NIHCD-studien av bla Jay Belsky ser vi att de fördelar barn i förskolan har gentemot barn som är hemma jämnas ut redan i 2:an. De negativa psykosociala konsekvenserna däremot för barn som vistas länge i förskolemiljö är tyvärr permanenta.
mars 9, 2010 den 2:07 e m
profanum_vulgus
Ingvild:
Det finns ju flera svenska studier på det, men jag kan ingen rakt av.
Fördelar jämnas inte ut. Man kan se t.ex. på att de flesta framgångsrika i skolan, men framförallt framgångsrika idrottsmän ofta är födda tidigt på året. Det (kan bara?) bero på att om du är född 1 januari så är du i snitt ett halvår äldre än de andra i samma klass och upp till ett år äldre än de yngsta i klassen.
Oftast är det ju någon slags missriktad liberalism som ligger till grund för att man försöker visa att samhällsinstutitioner inte är bra för barn.
Jag kan ju tillägga om mina vänner i dagmamma-poolen inte har den ställning som de borde med tanke på deras bakgrund. Av sex så har fyra högre utbildning men bara en har ett arbete som kräver högre utbildning (fyra har missbrukat droger och två är dömda för brott).
Inte för att det är så vetenskapligt, men det när min uppfattning.
mars 8, 2010 den 6:43 e m
Magnus
Wow, Jag tror du Mårten är den första jurist i Sverige som jag stött på som verkar förstå iden med hemundervisning över huvud taget. De andra som har ställt upp och försvarat familjer som haft problem har nog mest gjort det utan att egentligen förstå det. Det är väl därför det mest kostat pengar utan att vara till någon riktig hjälp.
Liksom i kommentarerna här så präglas den här frågan av en mängd fördommar. Ett exemple här är att det skulle kosta mycket och därmed bara vara för överklassen. Ingen av alla de hemskolefamiljer jag känner i Sverige, och det är en stor del av alla som finns, passar in på den beskrivningen. Tvärtom det är familjer som är så starkt övertygade om de fördelar som barnen får av hemundervisning att de är villiga att offra mycket av sådant som kan vara självklart för andra vad gäller välfärd och bekvämligheter då de väljer att kanske bara leva på en lön. De är även beredda att utsätta sig för myndigheters rena förföljelse för det de tror så starkt på.
Väcker inte detta nyfikenhet? Vad är det som får familjer att göra detta? Visst det kan variera men i stor utsträckning handlar det om att dessa familjer har hittat något som de anser är bättre än det som offerntliga och även fria skolväsendet erbjuder och det vill man ge sina barn. Att ge våra barn det bästa är nog något som alla familjer vill och som ofta betraktas som en rättighet. Men när det kommer till hemundervising är det väldigt få som vill fösvarar denna rättighet och man skyller på några i mina ögon dåliga fördomar.
Tack Mårten för att du med denna artikel stöttar dessa familjer som kan trakaseras väldigt hårt utan att någon bryr sig.
Magnus
mars 9, 2010 den 2:09 e m
profanum_vulgus
De familjer jag känner till är mormoner, jehovas vittnen eller pingsvänner. Inte så värst välbärgade förvisso, men som sagt de har funnit ljuset och är beredda att offra ganska mycket för att förmedla detta till sina barn.
Men hur som helst så är det ju SJÄLVKLART att det ligger närmare till hands för familjer som INTE behöver offra mycket för det.
mars 9, 2010 den 6:29 e m
Magnus
Inte för att jag vet vad folks religösa övertygelse har med saken att göra annat än att rida på den svenska misstänksamheten mot alla som säger sig tro på gud. De allra flesta svenska hemskolare jag känner har dock inte valt det av religösa skäl. De är rätt oreligösa skulle jag vilja påstå, liksom vi.
Och vad som är ”SJÄLVKLART” vet jag inte ens om jag förstår? För mig var det definitivt inte självklart så jag kan varken hålla med eller säga emot…
mars 8, 2010 den 7:30 e m
Karna
En reflektion angående den här indoktrineringen som barnen skulle kunna utsättas för utav sina föräldrar. Det sker redan, i skolan. Barnen lär sig hur de ska gå, stå, prata, klä sig, se ut etc. Jag tänker mig det värsta scenariot i hemskolan: indoktrinerade barn. Och det värsta scenarion i skolan: mobbning som leder till självmord, anorexi, usel självkänsla livet igenom osv. Olika resultat som inga barn ska behöva gå igenom! Det är vi alla överens om. Min slutsats är att skolan fungerar för några och hemskola för andra, och de ska båda vara tillgängliga i en demokrati. Undervisning är en ständigt föränderlig livsform i samhället. Om vi går tillbaka i historien ser vi hur skolan först inte funnits, sen införts och nu är hemskolan på frammarsch i USA, Kanada, England mm med lovande resultat. Och vi i Sverige har mage att tro att vi kommit på den magiska formeln redan? Vi måste skämta!
Den glädje, kärlek och engagemang som hälls in av dessa föräldrar i sina barn kommer att ge otroliga resultat i framtiden. Mark my words! Gör hemskolan tillgänglig som undervisningsform. NU.
mars 9, 2010 den 11:36 f m
Caspian Rehbinder
Läs även: http://tantrikblog.wordpress.com/2010/03/08/den-nya-skollagen-driver-svenska-familjer-i-politisk-exil/
mars 9, 2010 den 7:18 e m
profanum_vulgus
Magnus:
Jag fattar varför inte varför religiösa dårar ska betraktas med sådant förstånd. Folk som hör röster, tror att de kan förändra världen med sina tankar eller har låtsaskompisar kommer bara undan med det om de påstår att det hänger samman med en etablerad religion.
Läs om andra stycket.
mars 9, 2010 den 8:30 e m
Magnus
För mig känns det lite obehagligt hur du dömmer andra människor som dårar. Vad kommer härnäst? Kommunister? Kapitalister? Rörmokare?
Har läst om andra stycket men tyvärr, förstår fortfarande inte vad du menar. Kan det vara så att du antar att det är självklart att det är fler höginkomsttagare som hemskolar? Om det är det du menar så ser verkligheten bland svenska hemskolare annorlunda ut än ditt antagande. Men som sagt jag är inte riktigt säker på vad du menar…
mars 10, 2010 den 7:44 f m
profanum_vulgus
Magnus:
Jag tycker inte att det går att förklara religion med annat än dårskap (oftast inlärd).
Det är som att ha en segelbåt för en miljon. Säkerligen skulle 50% av hushållen kunna skaffa en sådan, men det är mycket ovanligt att andra än rika hushåll har en sådan.
Om något är dyrt så kommer det vara vanligare att rika har det. Om något dyrt inte är vanligare bland rikare så beror det på annat (t.ex. religiös övertygelse). Om hemskolning skulle bli något normalt eller populärt så skulle det vara fler rika som sysslade med det eftersom de får offra mindre för att uppnå det.
mars 10, 2010 den 5:56 e m
Magnus
Jag vill egentligen inte diskutera religion här även om jag tycker det är ett fascinerande ämne. Jag vet bara att jag träffat massor av muslimer, judar, hinduer, budister, mormoner, Jehovas vittnen mm som har varit väldigt trevliga och sunda människor. Jag delar inte deras religösa övertygelse men de är långt ifrån vad jag skulle kalla dårar.
Tack för att du förtydligade den andra punkten. Det var en intressant slutsatts som jag inte tänkt på tidigare. Jag tor perssonligen att de flesta som har en dyr och fin segelbåt först och främst har ett stort selingsintresse och inte bara för att de har råd med det. Kanske det är ett intresse som överskuggar annat och man prioriterar det framför andra saker. Man är helt enkelt en fanatisk seglare. Har själv mött några sådana…
På samma sätt är min erfarenhet att de som väljer hemundervisning har ett starkare engagemang i sina barns utbildning en gemene man. Man ser att skolan inte fungerar och man nöjer sig inte med att klaga utan hittar ett sätt som fungerar bättre och följer det oavsett ekonomi.
mars 11, 2010 den 10:07 f m
profanum_vulgus
Magnus:
Jag har träffat många regelrätta dårar som varit trevliga människor.
Helt oavsett ekonomi kan man inte följa det.
mars 11, 2010 den 10:29 f m
Magnus
Tydligt är att vi inte ser lika på saker men det är helt OK för mig. Jag kan respektera dig och behöver inte kalla dig för ”dåre” bara för att jag inte förstår dig…
juni 7, 2012 den 2:44 e m
Johan
Man kan diskutera långt och länge hurvida barn utbildas bättre i skolan än hemma och tvärt om. Men en helt annan aspekt är hälsoaspekten. Två saker utsätts barn för i skolan idag. Nr1 GMO mat, det finns inga restriktioner att servera genmanipulerad mat på dagis eller skolor. I Sverige är det dessutom inte någon märkning. Och majs, soja och risprodukter är idag genmanipulerade. Det finns många som inte vill utsätta sina barn för det och det borde man rimligen har alla rätt till. Nr2 På skolor och dagis idag finns mängder med trådlösa nätverk och barnen utsätts för elektromagnetisk smogg som aldrig förr. Barn är mkt känsligare än vuxna och i Sverige så finns det inte heller där några restriktioner som det finns i andra länder. Det verkar inte rimligt att behöva ha sina barn på sådana platser om man känner till fakta.