Som sagt. Rapporteringen om utredningen mot den f.d. polischef som misstänks för sexualbrott och de kommentarer som denna medfört har liksom släppt alla tyglar. Unisont talas det om vad expolischefen har gjort - inte vad han misstänks ha gjort. Effekterna beskrivs som förödande för kåren. Och dessa effekter bedöms utifrån den uttalade uppfattningen att expolischefen självklart är skyldig. Även justitieministern verkade av rubriken i SvD att döma ha fastnat i samma skuldpresumtionstänkande men citaten i artikeln ger glädjande nog en mer nyanserad bild där ministern vill ha fakta innan hon dömer. Bra så.
Nu har han häktats också för koppleri.
Kanske är han skyldig. Kanske är han skyldig till bara en del av vad han anklagats för. Kanske är han helt oskyldig. Rättegången får utvisa. Men fram tills dess finns det all anledning att ha is i magen och att hålla fast vid grundtanken att alla. även poliser, har rätt att betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats.
Men nu var det inte det envetna tjatandet om rättssäkerhetstänkande också i den allmänna debatten som detta inlägg var tänkt att behandla. Vad som fick mig att reagera var en rubrik morgonens SvD om kopplerimisstanken. Rubriken framhöll att expolischefen genom koppleribrottsmisstanken nu ”riskerar fyra års fängelse”. Samma påstående förekom sedan i artikeln: Nu riskerar han fyra års fängelse.
Va, tänker ni nu? Får man fyra års fängelse för koppleri? Och, nej, det får man naturligtvis inte. Vad påståendet utgår ifrån är att det i straffskalan för grovt koppleri anges att fyra år är maxstraff. Om expolischefen döms för grovt koppleri och till lagens strängaste straff så kan det bli fyra års fängelse. Men som alla vet så är det ytterst sällan som man döms till lagens strängaste straff med undantag för några, få, brottstyper.
Men det är egentligen inte heller det som jag reagerar mest på med rubriken – det finns ju trots allt en teoretisk möjlighet att han döms för grovt koppleri och att detta koppleribrott anses s.a.s. slå i taket och därför förtjäna fyra års fängelse. Vad som fick mig att reagera är att det straff han riskerar för koppleribrottet är en skitsak i förhållande till de riktigt allvarliga brott som han är misstänkt för. Expolischefen är ju misstänkt för bland annat våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt mot barn. Döms han för dessa brott så riskerar han ingalunda några fyra års fängelse utan då står betydligt hårdare straff till buds. I straffskalan.
Risken för fyra års fängelse för koppleri föreligger alltså enbart om expolischefen frias från alla anklagelser utom grovt koppleri och det grova koppleribrottet anses förtjäna den strängaste sanktion som brottet kan medföra.
För det utfallet finns det ganska så låg risk, tycks det mig.

7 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
februari 27, 2010 den 10:34 f m
profanum_vulgus
Jo, men det får man naturligtvis inte skriva, alla vet ju att man bara får några månader för våldtäkt eftersom alla som sitter i domstolarna tycker att det är ett så ringa brott.
februari 27, 2010 den 12:56 e m
Beholder
Den här killen är så rökt i media så även om han är helt oskyldig så kommer han förklaras oskyldig. Men i domen kommer det stå att han stycka kroppen men preskriptionen har gått ut.
februari 27, 2010 den 6:01 e m
Goodwin Strawman
Jag är inne på beholders linje att om det är stake i rätten så frikänner den snuten på alla aktuella åtalspunkter men skriver in i domskälen att det är styrkt utom rimligt tvivel – på grundval av hörsägen – att han är skyldig till något som är preskriberat eller något som omfattas av res judicata.
Res judicata skulle lite långsökt kunna betyda dra åt helvete. Men det kräver god tolkningsförmåga.
februari 28, 2010 den 5:47 e m
johan,karlskrona
@Goodwin Strawman, är det här sk ironi? Stake? Blir han frikänd hoppas jag att han får saftiga skadestånd från såväl staten som media(press och etermedia).
Anmärkningsvärt att media inte lärt sig något efter Anna Lindh och ””Mytomanen”.
Jurister, borde inte ”Allmänläkaren” och ”Obducenten” ha möjlighet till skadestånd från media?
februari 28, 2010 den 7:12 e m
profanum_vulgus
Johan:
Ja han kan ju lycka till med att få skadestånd av staten, med nuvarande JK får han väl skatta sig lycklig om han får 100 000.
Det är förresten lustigt med skadestånd för inlåsning som värderas till mellan 500 och 1000 kronor per dygn. De som beslutar om detta skulle inte ens sitta inlåsta en timme för samma ersättning.
mars 2, 2010 den 10:30 f m
Nils-Eric Schultz
Rubriken i SvD enligt vilken polischefen ”riskerar fyra års fängelse” är talande. Under många år som åklagare har jag haft flera mediakontakter.
En återkommande fråga från reportern har varit vilken påföljd en misstänkt kan dömas till. Om man då redogör för strafflatituden så faller dock alltid minimipåföljden bort i rapporteringen. Det är inte heller mödan värt att för reportern redogöra för praxis för vissa typer av brott; straffmaximum är det enda som duger.
En annan iakttagelse; då fråga är om mer uppmärksammade brottsutredningar så inträffar följande: dag 2-3 så kommer så gott som alltid en löpsedel eller förstasida med rubriken ”Härvan sväller”. Och detta oavsett om jag som åklagare är medveten om att utredningen växt eller kan förväntas växa..
Jag håller helt med advokaten Tomas Martinsson, som jag ofta haft på motsatta sidan i rättssalen, när han i senaste numret av ”Legally Yours” starkt kritiserar dagens kriminaljournalistik, vilken enligt honom förpassats till någon slags gärdsgårdsserie.
Ett annat exempel på denna journalistiska okunnighet. Inte sällan begärs en person häktad. Normalt tar en häktningsförhandling ½-2 tim. I media rapporteras detta dock ofta på följande sätt: ”Imorgon påbörjas häktningsförhandlingarna mot NN”.
Och slutligen är det fortfarande så att delar av media inte har klart för sig att det är åklagaren som anhåller och domstolen som häktar. Dessa tvångsåtgärder tillskrivs inte sällan polisen.
mars 2, 2010 den 1:23 e m
profanum_vulgus
En fin från idag:
”[Hon] erkänner bedrägeri, men förnekar uppsåt”
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article6703737.ab