Idag skriver Madeleine Leijonhufvud om sexköp utomlands. Hon slår ner på ”svenska män” som åker utomlands för att köpa sex av barn och ungdomar – hennes fokus ligger på femtonåringar. Ur ett moraliskt perspektiv är det naturligtvis en no-brainer: Svenskar ska lika lite som andra inte köpa sex av barn. (Men jag stör mig verkligen på könsstereotyperna – det finns även svenska kvinnor som köper sex utomlands. Skulle inte debatten må bra av litet mindre stereotyper där män är djur, begår brott, har makt, medan kvinnor är väna varelser som blir offer och lever sitt liv i maktlöshet.) Om det är principiellt rimligt att slopa kravet på dubbel straffbarhet i dessa fall har jag själv ingen uppfattning om, även om jag kan se problem med Leijonhufvuds förslag.

Det pågår nu en utredning med öppet mandat som skall se över den svenska sexköpslaglagstiftningen. Utredare är nuvarande JK Anna Skarhed. Skarheds utredning kommer säkert att ta upp de positiva effekter som sexköpsförbudet har när det gäller att moverka människohandel för sexuella ändamål. Här finns det indikationer på att sexköpslagen gör verklig nytta. Och det är i sådana fall en faktor att sätta högt upp på sexköpslagstiftningens plus-konto: Trafficking är vår tids mest helvetiska brottslighet. 

Men jag tror att det finns rättsliga lösningar som skulle göra mer nytta. Sexköpslagstiftningen fungerar som ett negativt incitament för sexköparmarknaden vilket hjälper även offer för trafficking. Men den är inte tillräcklig. Dessutom går det inte inom ramen för sexköpslagen att ge tillräckligt ingripande straff för de allavarliga brott som människohandeln innebär: Det är en fundamental, fundamental i ordets rätta bemärkelse, skillnad mellan att köpa sex av en artonåring som vill ha extra fickpengar till en Canada Goose-jacka och att köpa sex av en neddrogad kvinna från Rumänien där ersättningen går till en råbarkad man utanför dörren.

Regeringen borde snabbt tillsätta en utredning eller utvidga mandatet för den nuvarande utredningen för att titta på lösningar som verkligen kan slå mot det viktigaste, nämligen den mänskliga slavhandeln. Förslagsvis kan man i anslutning till regeln om sexköp lägga till en regel med innebörd att om man köper sex av en traffikerad person – en som tvingats till prostitution – skall man kunna dömas till ett hårt straff, säg upp till fyra års fängelse för ett uppsåtligt brott av normalgraden (där normalgraden kan ta sikte på tydligt traffikerade offer men där den prostituerade är i bojor eller liknande). Vidare borde ett brott där redan vårdslöst köpande av sexuella tjänster från ett offer för människohandel kunna införas, med straffsatser betydligt strängare än vid vanligt sexköp. Båda brottskategorierna borde kunna förenas med kränkningsersättningsremedier där skadeståndet ligger på nivån som vid människohandel under kortare tid.

Kraftfulla verktyg som skulle med eftertryck motverka köp av sexuella tjänster från den som framstår som eller som man borde misstänka är ett offer för människohandel. Genom tydliga skrivningar i förarbeten kan sedan tydliggöras hur särskilt vårdslöshetsansvaret inte riskerar drabba andra än de som borde.

About these ads