Idag skriver Madeleine Leijonhufvud om sexköp utomlands. Hon slår ner på ”svenska män” som åker utomlands för att köpa sex av barn och ungdomar – hennes fokus ligger på femtonåringar. Ur ett moraliskt perspektiv är det naturligtvis en no-brainer: Svenskar ska lika lite som andra inte köpa sex av barn. (Men jag stör mig verkligen på könsstereotyperna – det finns även svenska kvinnor som köper sex utomlands. Skulle inte debatten må bra av litet mindre stereotyper där män är djur, begår brott, har makt, medan kvinnor är väna varelser som blir offer och lever sitt liv i maktlöshet.) Om det är principiellt rimligt att slopa kravet på dubbel straffbarhet i dessa fall har jag själv ingen uppfattning om, även om jag kan se problem med Leijonhufvuds förslag.
Det pågår nu en utredning med öppet mandat som skall se över den svenska sexköpslaglagstiftningen. Utredare är nuvarande JK Anna Skarhed. Skarheds utredning kommer säkert att ta upp de positiva effekter som sexköpsförbudet har när det gäller att moverka människohandel för sexuella ändamål. Här finns det indikationer på att sexköpslagen gör verklig nytta. Och det är i sådana fall en faktor att sätta högt upp på sexköpslagstiftningens plus-konto: Trafficking är vår tids mest helvetiska brottslighet.
Men jag tror att det finns rättsliga lösningar som skulle göra mer nytta. Sexköpslagstiftningen fungerar som ett negativt incitament för sexköparmarknaden vilket hjälper även offer för trafficking. Men den är inte tillräcklig. Dessutom går det inte inom ramen för sexköpslagen att ge tillräckligt ingripande straff för de allavarliga brott som människohandeln innebär: Det är en fundamental, fundamental i ordets rätta bemärkelse, skillnad mellan att köpa sex av en artonåring som vill ha extra fickpengar till en Canada Goose-jacka och att köpa sex av en neddrogad kvinna från Rumänien där ersättningen går till en råbarkad man utanför dörren.
Regeringen borde snabbt tillsätta en utredning eller utvidga mandatet för den nuvarande utredningen för att titta på lösningar som verkligen kan slå mot det viktigaste, nämligen den mänskliga slavhandeln. Förslagsvis kan man i anslutning till regeln om sexköp lägga till en regel med innebörd att om man köper sex av en traffikerad person – en som tvingats till prostitution – skall man kunna dömas till ett hårt straff, säg upp till fyra års fängelse för ett uppsåtligt brott av normalgraden (där normalgraden kan ta sikte på tydligt traffikerade offer men där den prostituerade är i bojor eller liknande). Vidare borde ett brott där redan vårdslöst köpande av sexuella tjänster från ett offer för människohandel kunna införas, med straffsatser betydligt strängare än vid vanligt sexköp. Båda brottskategorierna borde kunna förenas med kränkningsersättningsremedier där skadeståndet ligger på nivån som vid människohandel under kortare tid.
Kraftfulla verktyg som skulle med eftertryck motverka köp av sexuella tjänster från den som framstår som eller som man borde misstänka är ett offer för människohandel. Genom tydliga skrivningar i förarbeten kan sedan tydliggöras hur särskilt vårdslöshetsansvaret inte riskerar drabba andra än de som borde.
24 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
december 20, 2009 den 10:07 f m
Hans Engnell
Om man ska tro Socialstyrelsen (i rapporten Kännedom om prostitution 2007) finns inget kausalt samband mellan sexköpslagen och minskad prostitution. Det kan således vara rätt svårt att påvisa något sådant samband mellan lagen och människohandel för sexuella ändamål också (som f.ö. förefaller vara en mycket mer marginell företeelse än vad politiker, ECPAT m.fl. vill få oss att tro, detta visar bland annat polisens studier i Irland och Storbritannien).
Sexköpslagen borde givetvis tas bort helt. Politiker ska inte reglera vuxna människors sexliv.
december 20, 2009 den 10:13 f m
Mårten Schultz
Hum, men även RPS rapporter påvisar samma sak.
december 20, 2009 den 12:26 e m
Niklas
Jag håller inte med om att Leijonhufvud stereotypiserar på ett felaktigt sett. Det är ju en övervägande majoritet av alla sexköpare som är män och då är det väl inte så märkligt att använda män som åker till Thailand som ett illustrerande exempel på detta?
Leijonhuvud skriver män på ETT enda ställe i sin artikel. I övriga fall använder hon uttryck som ”svenska medborgare” eller ”de svenska köparna”.
Du skriver själv ”köpa sex av en neddrogad kvinna från Rumänien”. Innebär inte detta att du stereotypiserar lika mycket som Leijonhufvud i så fall?
Leijonhufvud kunde har skrivit ”svenska kvinnor som åker till Gambia” istället och du kunde ha skrivit ”köpa sex av en neddrogad man från Södertälje”, men ibland är det rimligt att använda exempel som anknyter till hur verkligheten faktiskt i de allra flesta fall ser ut. Tycker du inte?
En annan fundering. Skulle inte de riktigt många fall av trafficking kunna klassas som våldtäkt om vi införde en samtyckesbaserad lagstiftning? Den som är i bojor eller liknande borde ju dessutom anses vara i ett hjälplöst tillstånd.
december 20, 2009 den 1:03 e m
Fundersam
Det är naturligvis fel att utnyttja andra människor, men varför begränsa det till sex?
Det Thailandturister brukar tala om när de kommer hem är inte sex med små barn utan att det är behagligt och billigt att leva som turist i Thailand och så pratas det om alla varor, främst kläder, som de köpt på sin semesterresa. Om vi tänker efter hur många av dessa varor som producerats av människor som ofta under slavliknande former arbetar i fabriker. Då ställer jag mig frågan vilka som har det sämst, tonårsflickor i barer och på hotell som prostituerar sig eller de ofta yngre barn som tvingas att arbeta i fabriker som tillverkar varor som säljs åt turister. Om vi vill människor väl kanske vi borde förbjuda turister att köpa kläder och andra varor på sina semesterresor, det skulle säkerligen rädda fler från slavliknande arbete än en utökad sexköpslag. Det finns naturligtvis många fler exempel på hur fattiga människor far illa på våra turistorter, men debatten handlar mest om män som köper sex av lokalbefolkningen istället för att stöta på svenska kvinnor.
När det sedan gäller den svenska sexköpslagen så undrar jag varför vi inte tar hänsyn till alla de som under slavliknande former arbetar i Sverige. Som ett exempel kan man tänka sig att det är förbjudet för fru Svensson att gå till en ung prostituerad pojke för en herdestund, medan det inte är straffbart för herr Svensson att anlita samma pojke för att städa huset för en skitlön. Vi borde kanske ersätta sexköpslagen med en lag som bestraffar dem som utnyttjar andra människor och inte begränsa det som är straffbart till sex.
Slutligen måste jag säga att egentligen är sexköpslagen onödig. Om människor ser till att vara tillräckligt attraktiva så kommer ingen att gå till prostituerade. Marknadskrafterna kommer att se till folk tar för sig av det som finns i närheten…
december 20, 2009 den 3:24 e m
Hans Engnell
Tja, det har ju framförts ironiska förslag på en ”städköpslag”… Att köpa sex av barn är en sak, det försvarar knappast någon. Men ECPAT sysslar med ändamålsglidning och kämpar för en i mitt tycke inskränkt syn på sex. Att tro att en lag kan få människor att avstå från en av våra grundläggande mänskliga drifter – sexualdriften – (särskilt på ett ställe som Thailand), är förstås befängt. Och moralistiskt. Sexköpslagen är misslyckad på så många plan.
december 20, 2009 den 5:50 e m
NIls-Eric Schultz
Jag håller helt med om att debatten om köp av sexuella tjänster borde nyanseras. Som åklagare har jag kommit i kontakt med ett tämligen stort antal kvinnor som ”gått på gatan”. De jag minns mest är ett 10-tal unga kvinnor (18-20 år) från Tjeckien, Slovakien och Bulgarien som tvingades till att prostituera sig i Stockholm. De hade först kidnappats i Tjeckien av en liga och därefter köpts för 3 000 tyska Mark av en annan liga som efter att först ha drogat dem transporterade dem till Sverige. När de inte ”jobbade” på ”streetan” hölls de inlåsta i ett rum på en flyktingförläggning söder om Stockholm.
Jag har emellertid också träffat på unga kvinnor från Riga, Talinn och andra städer som varit medvetna om vad de gav sin in i. De åkte till Stockholm kanske två gånger i månaden. Med hallickens hjälp kunde de få ihop så mycket pengar att de kunde köpa fina kläder och imponera på väninnorna när de återvänt hem till sina hemstäder.
Vidare minns jag mycket väl två studentskor (20 år) från Eskilstuna, som vi höll förhör med på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Dessa båda berättade att de gick där en helg i månaden. För inkomsterna köpte de kläder och gjorde årligen en längre utlandsresa, Ingen av dessa missbrukade alkohol eller narkotika.
Eftersom jag under en viss tidsperiod hade fler traffickin-ärenden än de flesta av mina kollegor blev jag också intressant för ex vis Ecpat men även andra liknande organisationer. När jag berättade för deras representanter om de drogade kvinnorna som med våld och hot om våld tvingades gå på gatan var det inga problem. När jag emellertid berättade om studentskorna från Eskilstuna kändes det som om man inte riktigt ville lyssna. Dessa passade inte riktigt in i det man ville höra.
Jag har inga problem att se kvinnorna från Tjeckien och Bulgarien som offer. Även kvinnorna från ex vis Estland och Lettland skulle jag, men inte lika lätt, kunna betrakta som offer även om en del av dem ger sig in i verksamheten med öppna ögon. Men Eskilstuna-kvinnorna kan jag omöjligen se i offerrollen.
Sexköpslagen gör ingen skillnad mellan att betala för sex med en av de unga kvinnor som tvingas gå på gatan eller med en av studentstkorna från Eskilstuna. Beträffande de sistnämnda har jag svårt att förstå varför det skall vara straffbart.
Jag håller med Hans E om att sexköpslagen borde spolas. Däremot ska man givetvis intensivt beivra köp av sex med underårig eller av personer som tvingas till prostitution. Annars må det väl vara vars och ens ensak.
december 22, 2009 den 10:14 f m
Madeleine Leijonhufvud
Hej Nils Eric!
Ja, jag jhar också numera fått många påpekanden att kvinnor, också mycket unga, väljer att sälja sex för att köpa dyra kläder etc.
Min uppfattning, som mamma, mormor, farmor och mångårig lärare med unga studentelever är att en människa som säljer sig sexuellt saknar en viktig försvarsmekanism: självkänsla. Många får inte en självkänsla med sig från barndomen, av olika skäl, men det handlar alltid om en brist som de inte själva kan rå för. Att utnyttja denna deras svaghet är, menar jag, något som man inte kan och bör få göra ostraffat.
Jag ser alltså inte köparens handlande som ursäktat genom att kvinnan eller mannen som han/hon köper är ”till salu”. Det har med människovärde att göra, och jag menar att straffrätten har en viktig roll att spela just när det gäller att hävda och upprätthålla människovärdet.
Det är ju just vad människorättskonventionerna innebär.
God Jul
Madeleine Leijonhufvud
december 22, 2009 den 10:57 f m
jheidbrink
Madeleine: Du glider en aning, även om du har en viktig poäng. Människorättskonventionerna har endast mycket lite att säga om frivillig prostitution, så där tar du ett argument som faktiskt inte riktigt har giltighet i den debatten du för.
Däremot är den principiella frågan om det finns en skillnad mellan att förbjuda folk att sälja sig som slavar (vilket man ju faktiskt också skulle kunna göra frivilligt – den brittiska filmen ”The March” på 1980-talet lät en fiktiv afrikansk ledare utropa till européerna: ”Låt oss vara era katter och hundar – de får äta bättre än vi”) och att sälja sexuella tjänster. Jag tycker det, eftersom det förra är oåterkalleligt, medan det andra är något som man – förutsatt frivillighet – kan lägga av med.
Att däremot med straffrättsliga medel skydda folks självkänsla eller – vilket förefaller mig ligga i din argumentation – ersätta deras självkänsla med straffrättsliga hot, är enligt min mening ett steg för långt, dels för att det enligt min mening faktiskt inte är din eller någon annans sak att bedöma vem som saknar självkänsla i tillräcklig mån, dels för att det andas en beredvillighet att tvinga fram allas lyckliga liv som enligt mitt sätt att se saken endast kan sluta i förskräckelse. ”Vägen till helvetet är stenlagd med goda intentioner”, sade Rosa Luxemburg – jag kan bara hålla med henne.
december 23, 2009 den 2:17 e m
NIls-Eric Schultz
Hallå Madeleine och GoD Jul till Dig också,
vi är vad jag förstår i ungefär samma ålder. Jag är pappa och precis som Du så har jag också barnbarn. I stort har vi nog samma uppfattning men vad jag förstår inte fullt ut vad gällde min beskrivning av kvinnorna från Eskilstuna. Nu tog jag de som exempel men jag har kommit i kontakt med fler unga kvinnor än dessa båda som inte stämmer in på den bild som normalt presenteras av prostituerade kvinnor.
I min tjänst har jag kommit att samtala med eller förhöra väldigt många människor i olika åldrar och av olika kön; offer, gärningsmän och vittnen. Jag skulle vilja påstå att jag genom åren tillägnat mig en ganska god förmåga att bedöma olika personer och deras personligheter vilket leder mig fram till det jag vill framföra.
De flesta av de kvinnor jag kommit i kontakt med har haft en mycket svag självkänsla och detta gäller givetvis samtliga de som tvingats eller lurats hit för att prostituera sig. Några av dessa är märkta för livet och är för all framtid stämplade som lösaktiga i sina hemländer.
Men kvinnorna, som ex vis de från Eskilstuna, skulle bli mycket kränkta om någon hävdade att de hade dålig självkänsla. Ingen hallick styrde över dem. De behövde inte pengar för ex vis narkotika eller sprit utan hade gjort ett val för att få pengar för lyxkonsumtion. Det är för mig omojligt att hävda att de utnyttjades och jag anser också att de har ett lika stort människovärde som både Du och jag.
december 20, 2009 den 7:33 e m
profanum_vulgus
En ordningsfråga:
Trafficking är historiens sämsta anglofiering. Det är illa nog när man byter ut utmärkta svenska ord mot engelska för att man helt enkelt inte kan så bra svenska. Men det här ordet är en styggelse utöver detta. Människosmuggling hette det, eftersom slavhandel ju lät för dramatiskt. På engelska använde man uttrycket Human trafficking, som direkt översatt betyder just Människo(human)- smuggling(trafficking). Av okänd och obildad anledning kom någon journalist på att förkorta detta till trafficking, alltså smuggling på engelska, som nu har blivit ett begrepp i Sverige och betyder människosmuggling för sexuella ändamål.
I övrigt:
Inget gott verkar komma ur sexualhysterin och nymoralismens lagstiftning på något område. Av sexköpslagen verkar det vara kommit problem för de prostituerade och de är väl en av de grupper som minst av allt behövde mer problem.
december 20, 2009 den 8:37 e m
Niklas
profanum_vulgus:
Människohandel heter det på svenska. Människosmuggling betyder, åtminstone för mig, något annat. Annars håller jag med dig och tycker att vi borde undvika svengelska/engelska uttryck när det finns bra svenska motsvarigheter. Tyvärr är det lätt att falla i fällen, vilket även jag gjorde i det här fallet.
Nu kanske det är fel tillfälle att dra igång en diskussion om sexköpslagstiftningen i stort, men på vilket sätt har det blivit sämre? Jag tycker det är bra att staten försöker motverka den här typen av utnyttjande.
december 20, 2009 den 9:48 e m
Hans Engnell
Niklas: För det första är det fel att kalla allt sexarbete för ett ensidigt utnyttjande. Jag kan tänka mig fall där det handlar om ett utnyttjande, vissa där det finns en maktaspekt till köparens fördel och andra fall där det är precis tvärtom. Vissa sexarbetare berättar själva om att de upplever sig ha makten över köparen. Vilket egentligen inte är så konstigt. Till skillnad från en vanlig affärsöverenskommelse i en klädbutik har köparen av en sexuell tjänst mycket liten möjlighet att reklamera sitt köp. All risk ligger hos köparen ur ett affärsperspektiv. Det sexarbetare också har berättat, är emellertid att sexköpslagen har förändrat kundgruppen. ”De snälla killarna har blivit färre”, har det sagts. Våld och hot om våld har blivit vanligare. Detta betyder alltså att utsattheten har ökat generellt sett.
För det andra ska staten inte reglera vuxna människors sexliv över huvud taget. Alla relationer innehåller maktaspekter i någon mån. När radikalfeministerna pratar om att utrota maktaspekten i relationer mellan män och kvinnor pratar de i nattmössan. Jag ogillar över huvud taget begreppet ”prostituerad”. Man säger inte att en advokat är ”advokatad”. ”Prostituerad” antyder att något har gjorts mot personen i fråga, underförstått att personen är ett offer. Vilket långtifrån alltid är fallet. Som har framkommit i kommentarerna här, finns det alla möjliga sorters sexarbetare, alla gör det inte på heltid för sin blotta existens skull. Hjälp de som vill sluta, det borde ingå i socialarbetarnas arbete. Men ge fan i att lagreglera vuxna människors sexliv. Sexarbetarna har aldrig varit en del i ekvationen när den statsfeministiska sexköpslagen tillkom. Deras väl och ve har aldrig beaktats. Snart får vi dessutom med stor sannolikhet se Anna Skarhed lägga fram förslag på en skärpt morallag. Så mycket för den fria sexualiteten i Sverige…
december 20, 2009 den 9:58 e m
profanum_vulgus
Niklas:
Det är ju inte så att prostituerade helt plötsligt slutade knarka och tog arbete som pigor för att man införde något förbud, det kanske vi kan enas om så långt?
Så vad gjorde de då, de som utnyttjas i sexindustrin och som bara klarar sig om de säljer sex?
Vad ändrades för dem?
Ja torskarna vill ju inte plocka upp dem på gatan och köra hem dem till sig eller ett motell längre. Så torskarna måste alltså få ett sätt att köpa sex på där det inte syns öppet och där det finns lokaler.
Hmmm, har de prostituerade sådana lokaler eller kontakter? Nej det har de inte själva, så vad gör man då om man är prostituerad och inte kan hitta torskar på gatan? Jo man frågar om hjälp från en hallick. Ställer hallicken upp gratis som en kompis, nej, hallicken tar betalt av dem och säljer knark till dem.
Det är precis vad som har hänt nu. Sexhandeln har gått under jorden och nu sitter hororna ännu mer i klistret än de gjorde innan, medan den organiserade brottsligheten håvar in deras pengar. Gissa vilka som kan organisera människohandel?
DET är det enda skälet att upphäva sexköpsförbudet, eller varför inte ersätta det med att låta polisen råna och misshandla hororna ibland, så kommer de iaf lite lindrigare undan.
december 20, 2009 den 10:54 e m
Catarina
Det enda rimliga vore att avskaffa sexköpslagen, men vad jag förstår så anges i direktiven till den pågående utredningen att ett avskaffande inte är ett alternativ.
Sexköpslagen ska utredas, men oavsett vilka slutsatser som utredningen kommer fram till så ska inte lagen avskaffas. Så har i alla fall jag fattat saken.
Risken är i vilket fall som helst att politiskt korrekta lagstiftare trumfar igenom en skärpning av straffen. Vilket skulle kunna innebära att en frivillig överenskommelse om sexköp mellan två vuxna människor kan komma att dömas enligt samma straffskala som grov misshandel.
Det ska bli spännande att se hur det slutar. Eller egentligen inte. Det vet vi nog redan. Feministerna blandar medvetet samman begreppen människohandel resp frivillig försäljning av sex – och alla som inte rättar in sig i ledet avfärdas som stödjare av trafficking.
Och så ligger fältet öppet för straffskärpning och förnekelse av att det finns vuxna, sunt tänkande människor – kvinnor och män – som frivilligt vill sälja sex.
december 20, 2009 den 10:55 e m
Leffe
Om man vill angripa tvånget kanske man bör se över koppleribrottet?
december 20, 2009 den 11:43 e m
Niklas
Hans Engnell:
Intressant att du skriver ”All risk ligger hos köparen” ligger hos köparen, för att i nästa mening skriva att prostituerade är utsatta och utsätts för hot och våld. Nu kanske du försöker skilja på risken ur vad du kallar ett ”affärsperspektiv” och andra risker? Men jag förstår inte varför. Klart som fan att den som säljer sex tar en stor risk, både att utsättas för obehagliga saker på kort sikt och för att traumatiseras på lång sikt.
profanum_vulgus:
”Det är ju inte så att prostituerade helt plötsligt slutade knarka och tog arbete som pigor för att man införde något förbud, det kanske vi kan enas om så långt?”
Ja, det finns väl ingen företeelse som inte förekommer bara för att det är förbjuden? Detsamma gäller alltså för alla brott.
Emellertid är det så att de allra flesta människor är mindre benägna att göra saker som är brottsliga och det leder till att antalet köpare minskar. Om antalet köpare minskar kommer inte lika många personer att tvingas sälja sex heller. Rimligen minskar alltså problemet.
Vad har för belägg för din övriga beskrivning av förändringen av sexhandeln och hur stor förändringen har varit? Det fanns hallickar och olagliga bordeller långt innan sexköpslagen och de som utsatts för människohandel skulle knappast sälja sex öppet hur som helst om sexköp i sig var lagligt.
Att sälja eller köpa sex var inte direkt något man ville skylta med innan lagens tillkomst heller, så frågan är hur många som faktiskt flyttat sin verksamhet. Och hur många som har upphört att sälja sex eftersom efterfrågan minskat till följd av förbudet.
Slutligen lär ju internet ha påverkat den här verksamheten avsevärt och det har överhuvudtaget inget med lagstiftningen att göra.
december 21, 2009 den 6:50 f m
profanum_vulgus
Cattarina och Leffe:
Det är ju inte tvånget man velat åt, för det har ju alltid varit förbjudet. Förr när de prostituerade verkade öppet så fick polisen dessutom snabbt information om kopplare och hallickar, nu vågar ingen säga något om dem.
Att sälja sex har inte blivit förbjudet. Men nu pratar vi alltså inte om att företeelsen inte försvunnit, utan att inte EN ENDA av de som sålde sex av nödvändighet skaffade sig nya liv pga förbudet.
Lite som antalet tjackpundare som slutade när nyttjande blev förbjudet.
Så är det inte heller. De flesta människor är obenägna att göra sånt de tycker är omoraliskt eller som är olagligt och de åker fast på. Sexköparna tycker inte att sexköp är omoraliskt (nog) och de låter bara bli det om de åker fast. Precis som fortkörare de kör inte för fort när de ser en polisbil eller en hastighetskamera.
De som utsätts för människohandel var ju inte lika många innan den organiserade brottsligheten fick den lukrativa sexhandeln i knät genom förbudet, innan dess fanns ju knappt fenomenet här (det är ju mycket ovanligt nu också).
Man skyltar väl inte med att man kör för fort eller full heller, men nog fan gör man det mer hemligt om det är olagligt. Samma sak med missbruk av droger, innan det blev olagligt så var det omoraliskt, men när det blev förbjudet så dök det ner i kriminalitet och hemlighet.
Jo, innan behövdes inte internet för kontakterna. Nu måste de prostituerade ha någon som sköter kontakterna, och då blev ju internet bra.
december 21, 2009 den 2:51 e m
David Bergkvist
Det jag inte begriper är varför det skulle behövas ett särskillt brott för köp av sexuella tjänster från tvångsprostituerade? Varför duger inte ”anstiftan till människorov”? Att ”anstiftan” i lagens mening inte täcker att man betalar i efterhand för ett brott? I så fall är det det som borde ändras.
december 22, 2009 den 1:42 e m
Mårten Schultz
David: Jag är speciellt ute efter ett oaktsamhetsbrott som slår mot sexköpare som kanske inte kan bevisas ha uppsåtligen medverkat till människohandelsbrottet men som av omständigheterna får betraktas som vårdslöst medverkande. Det tror jag kan göra nytta,
december 22, 2009 den 4:37 e m
johaneriksson.se » Blog Archive » Människohandel och prostitution
[...] Written by Johan on December 22, 2009 – 5:36 pm Mårten Schultz, på Juridikbloggen, skriver dessa kloka ord: Det är en fundamental, fundamental i ordets rätta bemärkelse, skillnad mellan att köpa sex av [...]
december 22, 2009 den 4:37 e m
Tor
”Svenskar ska lika lite som andra inte köpa sex av barn.”
Är det inte ett ”inte” för mycket i den meningen? (känns som en dubbelnegation när både ”litet” och ”inte” används)
december 22, 2009 den 5:39 e m
David Bergkvist
Mårten: Skulle inte ”anstiftan” kunna omformuleras till ”den som uppsåtligen *eller av grov oaktsamhet* betalar för ett brott bla bla”?
december 26, 2009 den 4:33 e m
Robert
Det finns en otäck totalitär tendens i straffbeläggandet av samtyckande handlingar mellan vuxna. Sexköp i samtycke ska inte vara kriminaliserat. Lagen har bara ett syfte som det ser ut idag: tala om för folk vilken sexualmoral de ska ha och lagstadga om vad som är bra sex.
januari 5, 2010 den 5:44 e m
Goodwin Strawman
Sexköpslagen har sitt existensberättigande. Men för heltäckande rättvisas skull bör alla leden kriminaliseras, såväl tillgångs- och efterfrågesidan, som släkt och vänner till både offren och gärningsmännen.
(Obs! Delvis lite skämt insprängt, men den samvetsgranne lär kunna dra gränsen.)