Värmdö kommun säger sig vara beredd att bryta mot lagen om offentlig upphandling för att kunna få närodlad och ekologisk mat till sina skolor, skriver Dagens Nyheter. Nu kan man ha alla möjliga åsikter om lagen om offentlig upphandling (jag är själv inte nödvändigtvis övertygad om lagens förträfflighet i alla avseenden), men det är uppseendeväckand och faktiskt ganska oroande att en kommun helt öppet skyltar med att ”[m]an [...] inte alltid [kan] följa lagar till 100 procent, vill vi köpa potatis från Ingarö så får vi göra det.”
Med andra ord helgar syftet medlen. Lagar har ett trevligt informationsvärde, men är inte någon ledstjärna för ett bestämt handlande. Jag vet inte vilken åsikt som politikerna i Värmdö kommun har i den frågan, men jag hoppas att jag aldrig behöver ertappa någon av dem med talet om att ”lagar är signaler från samhällets sida”. Värmdö kommun leder i bevis min tes att lagar inte alls utgör några signaler med handlingsdirigerande verkan.
Det som är hedrande för kommunen i sammanhanget är att den är beredd att i förekommande fall betala sina böter för att kunna åstadkomma sitt syfte. Man tar sitt straff för att man tycker att det är värt det jämfört med det man tror sig kunna uppnå. Är med andra ord syftet tillräckligt attraktivt, och påföljden tillräckligt lindrigt, kan man med öppna ögon ta påföljderna för att kunna komma åt syftet. Det innebär att den som är övertygad om att kapitalister är farliga människor med samma sorts heder som Värmdö kommun skulle kunna öppet deklarera att hon tänker ta Jacob Wallenberg av daga, bara hon är beredd att sitta i fängelse för resten av sitt liv. Syftet helgar medlen.
Värmdö kommuns politiker visar förakt för de syften som i en ändå formellt demokratisk process accepterats som viktigare än att kunna få handla närproducerad mat, nämligen syftet att ingen skall få spela lukrativa kommunala avtal i händerna på sina kompisar. Lagen om offentlig upphandling har nämligen som syfte att öppna konkurrensen för alla som vill vara med på ett kommunalt avtal, vilket som en sidoeffekt också förhindrar den del korruption. Värmdö kommun anser med andra ord att de syften som inom kommunen anses vara viktigast i sammanhanget – närproducerad mat – står över de syften som i riksdagen accepterats som viktigast.
Detta är faktiskt en märklig förståelse av demokrati. Jag själv håller mig med ett minimalt demokratibegrepp som innebär att alla vuxna måste få delta i fria val och att minoriteten accepterar majoritetens beslut och påbud. Som en följd av detta är jag beredd att acceptera yttrande- och informationsfriheten som nödvändiga villkor för ett demokratiskt system, men allt därutöver vill jag gärna hantera under andra begrepp (såsom rättsstatlighet eller välfärdsstatlighet). Jag är alltså inte precis snar med att anklaga någon för att vara odemokratisk.
Det som Värmdö kommun nu säger sig vilja hålla på med är dock odemokratiskt till och med enligt min minimala defintion, eftersom kommunen saknar förmågan att böja sig för majoritetens beslut och påbud. Kommunen sätter sig över riksdagen och alltså över de väljare som på denna nivå stod bakom den majoritet av riksdagsledamöter som antog lagen. Den princip som ligger under kommunens ställningstagande är att det är upp till var och en att följa lagen: man avgör själv och tar i förekommande fall sitt straff.
Denna princip är farlig. Värmdö kommuns politiker kan gärna lobba för att lagen om offentlig upphandling ändras. Att bara sätta sig över den är dock odemokratiskt så det förslår.
16 comments
Comments feed for this article
november 3, 2009 vid 10:43 f m
Björn Felten
Fast det stora flertalet av Sveriges kommuner bryter ju redan, sedan mer än ett decennium, mot svensk lag. What else is new?
november 3, 2009 vid 10:45 f m
David
Djurö ligger i Värmdö kommun…
november 3, 2009 vid 10:53 f m
jheidbrink
David: Taskig miss – tack för påpekandet.
november 3, 2009 vid 11:01 f m
profanum_vulgus
Men är det inte konstigt att dels hävda att lagstiftaren saknar vilja och insikt i lagen (som du gjort tidigare) och dels hävda att medvetet lagbrott är att sätta sig över majoritetens stiftade lag?
Nu kan vi hoppa över det här med det demokratiska dödandet av en minoritet och samma minoritets eventuella odemokratiska försök att motsätta sig att dödas, för det kommer bara leda till en demokratidiskussion som vi redan haft flera gånger.
MEN: Det här är ju vardag i kommunerna. Min förra hemkommun liksom min nuvarande har bägge upplyst mig om att de skiter i lagar som t.ex. LSS, EKMR och LVU, de gör som de vill och inget hindrar dem.
Samma sak men inte lika tydligt har jag hört från företrädare från 5-6 ytterligare kommuner.
Jag har sett tjogtals med fall där kommuner omhändertagit barn enligt LVU utan ens i närheten av tillräckliga skäl, sedan har kommunens företrädare ljugit inför domstol för att få igenom LVU:et.
Kommunerna bryter varje dag som lagar helt medvetet.
november 3, 2009 vid 11:12 f m
Felten Fabulerar » Blog Archive » Sveriges kommuner bryter mot lagen! Del II
[...] noterar att Juridikbloggen tar upp ett annat fall, där en kommun bryter mot [...]
november 4, 2009 vid 10:12 f m
Tor
Är det inte möjligt att ställa allmänna miljökrav i upphandlingen som får effekten att produkter som kräver långa transporter nedprioriteras givet att de inte kan kompensera miljöpåverkan på något annat sätt?
november 4, 2009 vid 8:25 e m
Johan Richter
Det är möjligt att ställa miljökrav vid upphandlingar, i princip i alla fall. Men det är långt ifrån säkert att närproducerad mat är bäst är miljösynpunkt.
Det verkliga skälet vid många önskan om att köpa närproducerat lär vara protektionistiskt, inte miljömässigt misstänker jag. Så man är inte nöjd om man köper miljövänlig mat producerad någon annanstans ifrån, det ska komma just från de lokala bönderna. Och sådana krav är otillåtna.
november 4, 2009 vid 10:55 f m
jheidbrink
Tor: Detta villkor skulle ha som effekt att effektivt segmentera marknaden, nämligen i leverantörer som råkar ha jordar nära leveransorten och leverantörer som inte är så lyckligt lottade. Ett sådant villkor skulle därför antagligen inte hålla för granskning.
Alldeles oavsett hur det förhåller sig här, är dock den grundläggande poängen en annan, att nämligen kommuner i Sverige – och inte bara i detta fall – tar sig frihet att sätta sig över lagstiftning som gäller också för dem. Många kommunpolitiker visar dålig eller ingen respekt för fördelningen av makten att sätta reglerna och tror att just deras kommun utgör ett undantag från lagstiftning som annars gäller för alla.
Man kan göra ett konstitutionellt problem av det hela i det att man kan undra vilken självstyrelse kommunerna faktiskt ännu har – jag skulle misstänka att denna åtminstone är mycket liten. Frågan är då närmast om man inte i ärlighetens namn borde skapa en total centralstat där allt styrs från Stockholm (vilket jag alltså misstänker att vi praktiken redan har), eller om man inte för självstyrelsens skull skall frånta rikspolitikerna en del av sin makt och ge den till kommunerna.
Det senare skulle dock innebära att kommunerna faktiskt skulle skilja sig åt, att det som är självklart i den ena kommunen inte alls skulle vara det i den andra. Kvälltidningsrubrikerna om ”orättvisor” skulle följa som ett brev på posten. Äkta kommunalt självstyre verkar inte vara politiskt gångbart. Det innebär att vi borde löpa linan ut och införa en centralstat. Detta i sin tur skulle dock förmodligen gå så mycket emot allmänhetens ingrodda felaktiga föreställningar att vi inte heller kan få det.
Med andra ord måste kommunerna finna sig i att de på pappret är självstyrande, men i praktiken har att lyda Stockholms bud. Sådana är reglerna och försöken att sätta sig över dessa regler är som sagt djupt odemokratiska.
november 4, 2009 vid 2:48 e m
Björn Felten
Det skulle vara intressant att få mitt påstående i första kommentaren debunkat av någon juridiskt insatt. Kan det verkligen vara så, att det inte finns några som helst juridiska medel att komma åt de IMHO flagranta lagbrott som omdöpningen av kommunala verk till aktiebolag innebär? Eller finns det rent av kryphål i lagen som gör detta lagligt?
Är inte den frågan större, inte minst ekonomiskt, än att lilla Värmdö kommun försöker prioritera närproducerad mat i sin upphandling?
november 4, 2009 vid 3:24 e m
profanum_vulgus
Björn Felten:
Kryphålet kallas ansvarsreformen och är helt och hållet medvetet skapat. Ansvarsreformen gick i huvudsak ut på att politiker befriades från allt ansvar. Eftersom politiker fattar de lagstridiga besluten i kommunerna så finns det ingen att rikta ansvaret för dessa beslut mot.
Försök övertyga politiker om att politiker borde ha tjänsteansvar så får du ser hur det går. Frågan väcks då och då (av jurister) och klubbas ner i marken av politikerna. Jag har dryftat frågan med ett par högre politiker och de har två sätt att reagera, antingen skrattar de högt eller så blir de röda i ansiktet av ilska.
november 4, 2009 vid 3:52 e m
Björn Felten
@profanum_vulgus:
Men menar du alltså att avskaffandet av ämbetsmannaansvaret, som jag vill minnas att Olof Palme låg bakom, verkligen kan göra att våra sisådär 20.000 folkvalda på olika nivåer, och deras tre-fyra gånger så många tjänstemän, kan göra precis som de vill?
Det är ju i så fall ganska skrämmande. Mest skrämmande är måhända att ingen förefaller att reagera…
november 4, 2009 vid 4:37 e m
profanum_vulgus
Björn Felten:
Det var väl inte just Olof Palme som låg bakom, samtliga riksdagspartier var för förändringen.
I sitt politiska uppdrag kan de göra precis vad som helst. Blir du osams med socialnämndens ordförande kan han t.ex. omhänderta dina barn bara för att hämnas utan att det är straffbart.
Tjänstemännen kan inte göra vad som helst, men som tur är fattar de inte besluten.
Det är mycket som är skrämmande i Sverige utan att folk reagerar. Mest skrämmande är ändå alla oskyldigt dömda som ingen reagerar över även om fallen skriks ut i media, som Beltran t.ex.
november 5, 2009 vid 3:14 f m
William
Hur vanligt är det egentligen att kommuner fälls för att ha brutit lagen om offentlig upphandling?
november 5, 2009 vid 7:30 f m
profanum_vulgus
William:
Hurdå fälls?
november 5, 2009 vid 8:51 e m
Sture
Det är en intressant fråga som du tar upp – ska lagar alltid följas?
Myndigheter bryter regelmässigt mot lagar med den auktoritära rätt som man anser sig ha. Vi är ju staten! Värsta lagbrytare är Skatteverket som anser sig ha rätt att agera lagstiftare på egen hand när andan faller på.
Därför är det knappast konstigt att en kommun anser sig ha rätt att bryta mot lagen om offentlig upphandling. Det är inget demokratiproblem. Visst har Sveriges Riksdag beslutat om lagen efter ett EG direktiv, men att bryta mot den har ingenting med demokrati att göra. Det har att göra med pragmatism.
Tanken med lagen är god – att främja konkurrens och motverka korruption – men det är en koloss som många gånger kostar mer än den smakar.
Upphandlingsprocesserna blir tröga och dyra och ofta avgörs de i domstol. Det finns otaliga exempel på lagens brister, eller de tillämpningsproblem som den leder till. Huvudregeln vid prövning av anbud är att det lägsta priset ska antas, vilket är näst intill ofattbart korkat. Lagen innehåller andra kriterier, som t ex kvalitet, men av rädsla accepterar de offentliga upphandlarna ofta det lägsta anbudet.
Inte sällan leder det till braskande tidningsrubriker som ”snökaos i Stockholm p g a att entreprenören A inte klarar snöröjningen” eller ”Attendo care missköter äldrevården på Lidingö”. Anbudsgivarna sätter för låga priser för den tjänst eller vara som de erbjuder, för att ta hem affären. Det vore mer motiverat att media rapporterar ”Katastrofal upphandling av snöröjning av Stockholm kommun” eller ”Lagen gör att äldre vanvårdas”.
Det är en dålig lagprodukt och mot sådana måste man ”demonstrera”. Självklart ska t ex Värmdö kommun försöka påverka lagstiftaren att ändra det som är dåligt, men när det gäller en lag som bygger på ett EG-direktiv så är det inte så lätt och det tar tid.
Bryter inte Värmdö kommun på värre sätt än att köpa närproducerad mat så anser jag att de ska fortsätta att bryta mot lagen.
I övrigt så anser jag inte att lagen (generellt) är till för att hållas in absurdum – var inte en styrd robot – tänk!
november 6, 2009 vid 8:40 f m
jheidbrink
Sture: Intressant avslutande kommentar, i det att frågan är när ”in absurdum” börjar och vem som avgör det. Var och en för sig själv? Någon kanske tycker att alla skattesatser över 25 procent är konfiskatoriska och tänker att den lagen nog inte behöver följas. Eller någon tycker att den rutinmässiga hastighetsbegränsningen vid oskyddade korsningar på landsvägarna till 70 km/h är absurd och brassar på i 110 – helt ok? Eller det är väl löjligt att fru Bengtsson skall ha socialbidrag – hon är ju ändå från en rik familj på mödernet som skall hoppa i bräschen före det allmänna – helt ok att vägra?
Jag inser din avslutande poäng, missförstå mig inte, och den är enormt tilltalande. Det problem som jag ser med det hela är dock att det blir en total ”free for all” om vi släpper på kravet att alla (inklusive myndigheter och kommuner) skall lyda lagen. Om det är upp till den enskildes bedömning av läget, kan vi lika gärna sluta med lagstiftning och förlita oss på personlig anständighet.
Och för att avslutningsvis förebygga missförstånd: lagen om offentlig upphandling är grovt tillyxad och inte alla gånger särskilt lämplig, det håller jag med om. Faktum är dock att den av demokratiska regeringar under samverkan med ett demokratiskt tillsatt parlament beslutats gälla för hela EU-området. Det är och förblir odemokratiskt av Värmdö kommun att ens fundera på att sätta sig över lagen, om den än är aldrig så svår att ändra på.