Dilsa Demirbag-Sten skriver i en debattartikel i dagens SvD om juridifiering. Egentligen skriver hon inte om det, hon skriver emot det. ”Juridifiering” brukar innebära att makten i samhället förskjuts till jurister. Det kan betraktas som ett hot eller som en önskvärd utveckling. Det är dessutom en tendens som tenderar att tecknas i tendentiösa termer. (Alliterationer är vederkvickande!) Konkret är det ofta rättens europeisering som anses innebära att samhället juridifieras: Genom att vi underkastat oss de europeiska rättsordningarna så har vi också underkastat oss EG-domstolens och Europadomstolens makt. En makt som ibland kan hamna i konflikt med den svenska lagstiftarens uppfattning.
Men juridifiering innebär också något annat. Juridifering i vid mening innebär att fler företeelser förs in i det juridiska paradigmet: Att moraliska frågor förvrids till juridiska frågor, att samhällsproblem med automatik betraktas som rättsordningens problem. Det här är en försåtlig process som underminerar både det rättsliga samtalet och det politiska eller moraliska samtalat. För juridiken blir det ett problem när de rättsliga processerna förväntas lösa problem som inte hör hemma där: Antingen problemen placeras i domstolarna eller den juridiska terminologin. Men värre är det egentligen att det moraliska/politiska samtalet utarmas.
Om man sätter likhetstecken mellan vad man får göra (juridik) och vad man bör göra (moral eller politik) finns det inget behov av ett politiskt samtal alls. Då kokar allt ned till en diskussion om rättens regler. Dilsas inlägg är en påminnelse om att vi i ett öppet samhälle inte kan förbjuda allt vi inte tycker om. Det är en påminnelse om att det måste finnas en glipa mellan det rättsliga och det önskvärda eller oönskade. Och det är en viktig påminnelse om juridikens begränsningar.
**
Den första omfattande rättsvetenskapliga studien av juridifering, eller förrättsligande, har nyligen försvarats för doktorsgraden vid Lunds universitet. Jag har ingen aning om hur disputationen utfallit men det är en spännande bok hon skriver, Leila Brännström. Boken kan man köpa här.

5 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
oktober 20, 2009 den 12:12 e m
profanum_vulgus
Vad menar du med Europadomstolen?
Den tolkar ju Europakonventionen som skrevs tre år innan EU:s föregångares föregångare ens bildades, och Sverige ratificerade den omedelbart. Europarådet (de som erkänner konventionen) har 47 medlemsstater varav enbart 27 är EU-medlemmar. Jag har förstått att EU-kramare försöker kapa Europakonventionen och Europadomstolen och framställa dem som någon slags EU-fördrag och EU-organ, men är ju faktiskt helt fel om rätt.
Sverige var förresten bättre på att uppfylla konventionen då än nu och blir allt sämre på det.
oktober 20, 2009 den 12:26 e m
Mårten Schultz
Jo, men Europadomstolens praxis har fått en helt annan betydelse för svensk rätt genom NJA 2005 s. 462.
oktober 20, 2009 den 1:13 e m
profanum_vulgus
Nej det har den ju inte, det är bara det att HD äntligen fattade sambandet, men de verkar ha glömt bort det igen. Något genomslag i underinstanserna har det inte haft. Jag åberopar EKMR flitigt (eftersom den kränks flitigt) och det besvaras med fullständig tystnad eller så kan det komma med någon mening om ”internationella regler”
Däremot fattar jag sambandet med juridifieringen, jurister sitter ju och avgör om svenska myndigheter och lagar följer de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Något som politiker ständigt vägrar anstå även när Sverige fälls.
Jag fattar dock inte sambandet med EU eller underkastande av europeiska rättsordningar.
oktober 20, 2009 den 5:59 e m
Andreas
Till Mårten.
Det är ju väldigt bra att dina inlägg publiceras både på din egen blogg och denna juridikbloggen, men problemet blir att det i kommentarerna lätt uppstår olika debatter eller kanske samma debatt som du eller andra får bemöta på olika ställen.
Vore kanske bra att stänga av kommentarsfunktionen på den ena bloggen, när blogginlägg skriva på båda bloggarna, och hänvisa diskussionen till den andra?
november 1, 2009 den 8:55 f m
”[Guillous] omoraliska handlande som av allt att döma var kriminellt” « Juridikbloggen
[...] i deras egna paradigm – typ:politikens – räcker till. Istället så skall allting göras till juridik: Ansvarsutkrävandet blir inte riktigt på riktigt förrän det också läggs till en juridisk [...]